England dag 2: Mot Isle of Wight!

Jag kom lite av mig med resebloggen, men jag kan ju fortsätta att droppa iväg en inlägg då och då. Lite osammanhängande kanske det blir på det sättet, men ändå...

Vi befann oss alltså på ett tåg mellan Waterloo station i London och Portsmouth. Ganska skönt att sitta stilla på ett tåg i ett par timmar, speciellt de få stunder när alla tre barnen samtidigt sov (ett av dem) och pysslade (två av dem). I Portsmouth var det byte till en tjugominutersfärja över till Rye på Isle of Wight. I en perfekt värld hade jag hunnit med att ta några timmar på stan i Portsmouth för att kolla in hur det ser ut där, men nu var vi mycket nöjda med att kånka över vårt bohag och våra söner till båten och åka vidare. Vi hann i alla fall se hur hamnen såg ut - där fanns ett maffigt torn som såg ut som ett segel, och en lyxig båt som hette Leander. Och det är allt jag vet om Portsmouth.

Från Rye till Shanklin blev det en kort tågfärd till - den här gången med ett nästan skrattretande skumpigt tåg, faktiskt ett gammalt tunnelbanetåg från London som förde en (inte så) stilla pensionärstillvaro här på ön. På tågstationen tog vår landlady Marion emot oss och gick med oss till lägenheten. Och wow, vilken positiv överraskning! Nyrenoverat, fräscht och fint - så mycket bättre än vi förväntade oss för det ganska anspråkslösa pris vi hade betalt. (Den här gången hade airbnb faktiskt inte lyckats leverera, men den här lägenheten hittade vi på holidaylettings.co.uk - funkade också bra!)

Matias och barnen installerade sig i lägenheten medan jag villigt erbjöd mig att sticka iväg för att proviantera - sedan lyckades jag också med att tappa bort mig ganska kapitalt på väg tillbaka efter att ha tänkt ta en lite "rakare" väg hem... hade varit trevligare att gå vilse utan två tunga matkassar i händerna! Efter att vi lagat och ätit kvällsmat var vi lite för nyfikna på Isle of Wight för att gå och lägga oss, och orkade ännu gå ut på en kvällspromenad. Stranden var inte långt borta, så vi bestämde oss för att gå och titta på havet. Vilken vacker kväll! Vi gick ner till stranden och plockade stenar och tittade på solnedgången - vi hade också tänkt känna på vattnet, men sist och slutligen var det bara Edvin som vågade doppa tårna. (Iskallt sa han, och det litade vi på...) Med en ganska blöt Edvin och en lång dag i bagaget gav vi oss till sist och strosade tillbaka till "vårt" hus, väldigt nöjda med att vi hade bestämt oss för att åka till just Isle of Wight.