Häromkvällen höll jag på att få min kvällssmörgås i halsen när jag slängt upp fötterna i soffan för att titta på Amazing Race. Jag råkade se en reklamsnutt för ett humorprogram i MTV3 som heter 1001 Riku. Där sitter en finsk snubbe med brunmålat ansikte, talar engelska med "afrikansk brytning"och jag förväntas få lust att se showen. Det fick jag inte. Varför inte?
För att den där sketchen hör till en helt annan tidsålder, en tradition som jag trodde hade passerat sitt "okej-datum" för rätt många decennier sedan. Den var klockren blackface. Blackface är en humorgenre som uppstod på 1800-talet i USA och innebar att vita skådisar målade sig svarta i ansiktet och drog skämt som byggde på svarta karikatyrer, som till exempel att svarta var lata och okunniga. Blackface var en oerhört populär typ av underhållning som faktiskt levde kvar i över hundra år, ända tills den dog ut i samband med medborgarrättsrörelsens framsteg på 1960-talet. Innan det hade den hunnit prägla in rasistiska stereotyper i folks medvetande, och mycket av det lever fortfarande kvar.
Snillet bakom den finska sketchen blev visst upprörd när han kritiserades på Twitter. "Det var ju ett skämt!" Sämsta och mest uttjatade förklaringen ever!
Alla skämt är inte roliga. Ja, jag har humor. Men vissa skämt gör mig bara irriterad och trött. Peppe på Livet & LA skrev om humor som åldras (föråldras) på sin blogg, och det är ju just det som är problemet. Samhället utvecklas, och humor borde utvecklas i samma takt. Att norpa en "kul" (?) idé från en rasistisk tradition som dog ut för femtio år sedan borde ju vara dömt att misslyckas. Till och med i Finland. Eller så är det bara jag som är tråkig.
När jag googlade hittade jag den här kolumnen, som säger det bra. (Där finns också klippet jag stör mig på.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar