Reseblogg! Ta det eller lämna det, som di pa säj. Att vi tappade en tand redan i Parkano har jag ju redan berättat, men dagen fortsatte i stort sett lika bra. Båda storbarnen har flugit förr, men det är två år sedan, vilket ju ändå är ganska mycket i den här åldern. Att se hur det lyste i Arvids ögon när vi lättade från marken... det var fint! Innan vi hann landa igen var det väl vissa som hann få ganska mycket myror i benen, och den här mamman hann sända många längtansfulla tankar till pocketboken som låg sorgesamt orörd i ryggsäcken... det här var inte en bokplöjarresa! (Tror jag sist och slutligen hann med cirka tjugo sidor under hela resan.)
När vi väl landat tog det irriterande, nervpåfrestande länge innan vi fick vårt bagage, fick allt ordnat med tågbiljetterna och kom oss iväg från Stansted. Det är möjligt att jag hann tänka en eller ett par gånger att vi ändå är bra korkade som inte valde charter med allt färdigprackat till ett trevligt hotell där vi skulle ha stannat från början till slut, packat upp och slappnat av och semestrat. Liksom, rodda runt med hela det här gänget - why, oh why? (Faktum är att jag inte ville byta bort vår resa när den väl kommit igång, men just då, när det verkade ta en eeevighet att komma ut ur det där tråkiga flygfältet var jag ganska skeptisk...)
Det blev tåg och byte till tunnelbana i Tottenham Hale. Nu när jag tänker på det minns jag inte riktigt varför vi inte tog buss (som hade gått rakt till Victoria station, som var vårt mål), men jag antar att det tog längre. Tunnelbanan tänkte jag mest på som tråkig transportsträcka, men barnen tyckte det var mycket mer spännande än det vanliga tåget... "Det går ju så fort!"
Tips - eller kanske snarare minnesanteckning till en annan gång - vi köpte ett "family and friends"-kort som gav oss rabatt på alla tågresor, vilket lönade sig ganska fort för oss som familj då vi åkte en del tåg under resan. (Det gäller ett år... undrar om det är en försvarbar ursäkt för att åka tillbaka och tågluffa lite till..?)
Att komma fram till Victoria station - prytt med brittiska flaggor en masse - och gå ut i London var skönt. Äntligen kom jag ihåg varför den här resan var värd besväret! Efter att allt hade tagit så länge på flygfältet visste vi att kvällens enda program skulle bli en promenad till hotellet och nattning av alla barn, men det var i alla fall en bra promenad! Dubbeldäckare, black cabs och telefonkiosker bongade vi ganska omgående. Precis som en stor del av resan småsprang jag efter Mattus (oftast med ett eller två barn i handen) och försökte fota lite i farten, så den här resan går nog inte till historien som vår bästa fotoresa, men ändå... Bilderna funkar åtminstone som minnen!
Hotell i London är dyrt. Just den här tisdagskvällen verkade det dessutom vara sjukt crazy dyrt, och vår ursprungliga plan att bo nära Waterloo station därifrån vi skulle ta tåget dagen därpå föll ganska fort... 500 euro/natt verkade vara minimum, och 800-1000/natt inte alls ovanligt i det området och det, hrm, hölls inte riktigt inom ramarna för vår budget... Det betydde att vi spenderade orimligt (orimligt!!) mycket tid på att hitta relativt centralt, någotsånär anständigt boende till hyfsat pris den här enda natten i London. Det vi hittade var Baker's hotel en bit från Victoria station och det funkade bra. Pyttesmå men riktigt fräscha rum, och helt okej frukost inkluderad. Gemensam WC och dusch visserligen, men det var ju ändå bara en natt. Hade man bokat tidigare fanns det nog också rum med egna badrum, men tidiga var vi ju inte med just nånting alls den här gången...
Så. När all packning och alla barn kånkats fyra trappor upp utan hiss och de små liven utfodrats och sövts återstod bara min favoritdel av kvällen - en fräsch sallad från M&S food och London Evening Standard. Två saker jag verkligen gillar med London - gratistidningarna i tunnelbanan och alla fräscha snabbmatsalternativ som inte är hamburgare. Ah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar