Min före detta kollega Ewa (- efter att ha arbetat lite överallt har jag många före detta kollegor!) skrev en kolumn om barn och föräldrar i ÖT idag, finns här. Det finns så mycket som stämmer i hennes text. Att få barn är omvälvande - jag tror det var bra att vi inte visste på förhand hur omvälvande, för då hade vi aldrig vågat. Att leva med barn sätter gränser och som förälder måste jag inse att jag inte kan göra allt jag vill. Livet blir annorlunda. Livet är annorlunda. Livet förändras från vecka till vecka och det är bara till viss del som jag själv kan styra över det. Och ofta kan jag faktiskt tycka att det är ganska behagligt - att få gå enligt någon annans rytm, att vila i att det inte är mina behov som är viktigast nu.
Livet är annorlunda med barn. Men samtidigt tror jag ändå att det kan vara lite värdefullt att komma ihåg vad jag själv blev glad av, för länge sen innan mina barn kom till världen. Att få göra barnsaker kan vara jätteroligt. Läsa barnböcker, se på barnteckningar och försöka förklara för mina barn hur världen är (utan att själva veta så exakt hur kylskåp fungerar eller varför dinosaurerna dog ut). Men det är inte alltid roligt. Ewa är inte den enda som påstår att föräldrar inte förstår hur snabbt småbarnstiden går. Jag vet inte jag - det är åtta år sen jag blev småbarnsförälder och med en baby i huset kommer jag nog att räknas till den skaran ett bra tag till. Jag trivs som småbarnsförälder, jag är så innerligt tacksam för att få vara en sån. Men över tio år småbarnstid - det är inte ingenting. Över tio år går inte jättesnabbt ändå.
Jag menar förstås inte att man med våld ska dra omkring med barnen på allt det man nån gång trivts med att göra. Anpassa måste man. Göra en barnvariant. Ganska ofta stannar man hemma för att man bara inte orkar något annat eller för att någons humör eller nattningsrutiner kräver det. Som sagt, det är någon annans behov än mina som är viktigast den här perioden.
Men stanna hemma/skippa sina intressen/pausa sitt liv av rädsla för att det ska bli obekvämt ska ingen behöva göra. För om jag gör sådant jag tycker är spännande och roligt, anpassar det till familjens behov och kör - då kan det bli så fantastiskt bra.
(Och däremellan stannar jag hemma, vadar i leksaker och försöker komma på något annat än korv som alla kan tänka sig att äta.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar