Hehe. Tittar man lite närmare så ser man att... tja, det är så armadis mycket folk här i huset. Hela tiden. Och de här människorna, de trampar varandra på tårna rätt så ofta. Och grälar om legobitar. Och gnäller över att behöva tänka ut kvällsmat igen. Och tjatar om nåt gott. Och tjatar om kläder som ligger och skräpar innanför ytterdörren. Och sånt. Hur det är att vara ensam i huset har jag nästan glömt. Och nu är jag faktiskt det, eftersom resten av familjen är på knattefriidrott - och jag vet inte vad jag ska göra! Jag är helt förvirrad. Ta tag i nåt? Ta tag i vad? Ta tag i nåt helt annat än det jag just började ta tag i kanske? Jag har inte ens fått på musik, vilket jag började se fram emot redan för flera timmar sen. (Jag har nästan inte alls lyssnat på musik i sommar, för ljudutrymmet här är liksom... fullt.) Det kanske får bli mitt första steg. Musik.
(Men på tal om ensam stack jag förresten helt solokvist iväg till Nykarleby på loppisrace i solen en stund i söndags. Det var skönt! Dessutom köpte jag en poster som kanske kan ge mig briljanta idéer när jag väl fått upp den i arbetsrummet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar