Ska vi nu vara riktigt ärliga hade måndagen inga vidare förutsättningar när vi trampade iväg mot Högholmen för att spana på djur. Vissa (undertecknad) hade en sommarförkylning och en kort natt i bagaget. Vissa (min äldste) hade fastnat i tjatläge. Vissa (min yngste) var kissnödig en stor del av dagen men lyckades inte få något ur sig i den främmande omgivningen, vilket var förödande för magkänslan, kan jag tänka mig. Vissa (min man) var det väl inget större fel på, utom det förhållandevis gnälliga sällskapet och ont i fötterna.
Med det sagt - när jag tänker på dagen en vecka senare ser jag att det blev en hyfsat trevlig dag trots att det krävdes vissa ansträngningar för att ha det trevligt. Björnarna på lekhumör. Lejonvrålet när en djurskötare gick förbi utan att bjuda på lejonlunch. Smörgåspicknick i solen på en klippa nere vid vattnet. De coola sandskulpturerna. Apbus och sköldpaddor och ulliga kaniner. Stort plus - igen! - för att vi kunde cykla dit i grannvädri (hemma lär det annars ha regnat mest hela tiden) och fick ännu lite bättre uppfattning om hur Helsingfors hänger ihop. Så även om det sådär mänskligt sett inte var den här familjens bästa dag, är jag fortsättningsvis väldigt svag för Högholmen!
 |
| Vi hyrde en sittvagn bara för säkerhets skull, och för att ha våra två ryggväskor i... den blev oväntat populär! |
Och efter nattning - en cykeltur i all ensamhet. Utan tvekan den lugnaste och mest harmoniska stunden på dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar