Ett dygn och lite till på Humle

Två kusiner som förhoppningsvis kommer att få gemensamma lägerminnen från Humle många år framöver!

Idag har vi levt ett stillsamt liv - Arvid lite förkyld, båda barnen fulla av intryck och vi alla i behov av en riktigt lat dag. Så vi tog en sån. Själv har jag överdoserat bok de senaste timmarna, vilket har resulterat i att jag blivit trög och initiativlös, medan Matias bestämt sig för att bege sig ut med cykel inatt och cykla 500 km tillsammans med Katarina det närmaste dygnet. Så olika kan det vara.

På fredag och lördag fick vi återuppleva en fläkt från gamla, goda lägertider på Humle. Humle, härliga Humle. Purmo baptistförsamling ordnade gemenskapshelg för purmobor, purmobördiga eller andra som kan hitta nån (aldrig så långsökt) koppling till Purmo, och vi hakade förstås på. Väldigt trevligt! Vi fick förkorta helgen lite eftersom jag hade andra uppdrag i förmiddags, men det var kanske ändå ganska lagom med en natt i hydda med tanke på hur mycket aktiviteter barnen haft på sistone... Dygnet (och lite till) blev fint, med gamla godingar som "alltid" funnits på plats i Zion, lekande barn, tänkvärda ord och gemenskap. En extrabonus var att det var roligt att sova i en nyuppfräschad hydda som inte längre fick allt i väskan att lukta mögel... Just det, och musik av Heidi Storbacka, fantastiskt vackert!

Uppdraget som gjorde att vi åkte hem igår kväll var att jag hade lovat att leda gudstjänst i Betania i förmiddags, vilket jag gjort vid några tillfällen. Jag känner mig alltid lite för oandlig när det närmar sig - helst av allt skulle jag slänga uppgiften på någon som är lite mer självklart troende, lite bättre troende, lite mer brinnande troende. Men efteråt brukar jag få konstatera att det inte nödvändigtvis är upp till mig hur bra det blir. Om jag bara tackar ja och gör vad jag kan så ordnar det sig. Det är inte bara den mänskliga förmågan som räknas, och skönt är det. Inte för att jag alltid tycker att det "går bra", men det funkar. (Idag kändes det bra!) Dessutom brukar jag känna att jag sällan får så mycket ut av en gudstjänst som när jag leder den, eftersom jag lägger mig själv så i blöt. Uppgifter man växer med. Den bästa sortens uppgifter. (Uppgifter man krymper av ska man sky som pesten, men det är en annan historia.)

Inga musslor från Outer Space på Humle i fredags, även om bilden kan ge det intrycket.