Vad vi gör idag? Åh ja, vi sitter väl mest och äter fruktkvarg i solen... Det är ett hårt jobb att tömma kylen och fruktskålen, men måste man så måste man...

Tyvärr var det nu bara sant en ganska kort stund i eftermiddags... Annars har jag mest tvättat, välsignat det perfekta torkvädret, packat och fixat. Och så har vi fyndat billiga och bekväma trädgårdsstolar till nästa sommar på Jysk* och gått en lite stund på gammaldags torg och tyckt att det var mest trångt och svettigt (som det brukar vara).

* Det tillhörande bordet fick inte komma med hem, det var för fult. Så hårda är vi. Fast om rätt ska vara rätt fick inte stolarna komma med hem heller, för billigpriset gällde inte ännu, så snälla svärföräldrarna får hämta dem när det blir måndag igen...

Poängfördelning

Igår skaffade jag sociala poäng:

1 socialt poäng: Främand. Hade sällskap av tre eminenta överpurmodamer varav ingen bor i Överpurmo längre. De sammanlagt sex barnen lekte förnöjt medan vi höll oss uppdaterade. När alla hade gått frågade Edvin sorgset: "Varför är det inte många barn här mera?"

1 socialt poäng: Mingel. Jag (lämnade man och barn åt sitt nattningsöde och) gick på gospelkonsert i Skolparken. Musiken var säkert bra, men jag måste erkänna att jag inte var så fokuserad; det fanns för många vänner och bekanta att tala med. Dessutom värmde solen, vilket vi verkligen inte är bortskämda med. Jakobs dagar när det är som bäst!


Idag koncentrerade vi oss mer på nyttopoängen:

1 nyttopoäng: Bilskruvasi. Mattus lämnade oss på Stennabba och körde vidare till Vilobacka för att skruva isär bil och skruva ihop bil igen. Jepp, den är därmed resduglig! Jaja, den poängen fick väl inte jag, men så knussliga ska vi väl inte vara. Vi är ju ett team!

1 nyttopoäng: Jobb/skrivhandledning. Nåja, det var inte så jobbigt ändå, för skrivhandledningen var med mamma och innehöll rikligt med pauser för att snacka med mina syskon, men jag tror det vi diskuterade var till nytta!

1 nyttopoäng: Rensa jordgubbsland. Igen, inte så jobbigt med vårt pytteland, men ändå! Poäng som poäng.


Och bara som bonus vill jag också dela ut:

10 extrapoäng till Vädret, som äntligen kommit på att det faktiskt är juli ännu! Härligt!

Lumpänglar

Jag trodde redan att det var kört med sommarteatern Lumpänglar - när jag ringde biljettbokningen var allt proppfullt, till och med reservlistorna. Men tack vare att jag beklagade mig på Facebook och tack vare att min kollega + barndomsväns mamma Marianne hade en extrabokning fick jag ändå gå igår kväll. Tack för det! Den spelas igen nästa år, så då får det kanske bli repris i sällskap av Matias...

Miljön vid Kyroboas är idyllisk, och den användes på ett så bra sätt att jag bara myser när jag tänker på det. Vridläktaren snurrade runt publiken så att de olika scenerna utspelades på olika platser - och ibland följde handlingen med när läktaren rörde på sig. En bättre scenografi kan man inte få inomhus för pengar - till exempel simmade en kvinna i sjön, och spritsmugglarna brakade genom buskarna. En eloge förresten till skådespelaren som ger sig ner i vattnet varje föreställning! Vi i publiken satt påpälsade i lager på lager (vinterjackor förekom, tyvärr inte på mig) och var inte alls avundsjuka på henne...

Pjäsen handlar om livet på Oravais klädesfabrik på 1920-talet, och publiken både skrattade och grät. Komiska (på riktigt roliga!) scener var det gott om, men när barn drunknade och brev om döda amerikamän kom fram var det långt till komik. Det var fint! Det var bara mot slutet jag tyckte att många trådar i berättelsen blev lite avhuggna - men det kan förstås bero på att jag ville se mera, mera, mera av hur det gick för människorna.

Men jo, ett klagomål har jag - mikrofoner hade inte skadat. De flesta hördes förvånansvärt bra, men eftersom det hade blåst upp till höststorm var det en del repliker, speciellt av barnen och några av kvinnorna, som var svåra att uppfatta när vinden friskade i. (Och det gjorde den - brrr. Men det regnade åtminstone inte!) Replikerna kändes också lite uppstyltade när skådespelarna måste ta i av all kraft för att höras... men det tänkte jag bara på i början, jag glömde bort det väldigt fort.

Grannt är det dessutom i Kimo.

Finn fem fel

Jag gick ut iförd crocs, stickade sockor, nattlinne och vinterkappa. Jag plockade en näve blåbär i vår lilla skog och de några jordgubbar som fanns kvar i landet. Avnjöt med mjölk och flingor framför Mad Men. Lite excentrisk kände jag mig i blåbärsriset, men nyplockade blåbär måste vara höjden av lyx! Höjden.

Jag kommer att sakna min blåbärsskog när vi flyttar.

Plus och minus

Plus idag:
1. Barnen hos fammo och faffa så att vi vuxna skulle få röja lite i skåp inför flytten.
2. Lunch på After Eight. Need I say more? Gott!
3. Glada barn som kom hem ikväll - de tyckte nog det var skönt att få semester från sina föräldrar en dag...

Minus idag:
1. Städa skåp är väl inte SÅ roligt ändå.
2. Vi slängde slutligen två vänsterskor som tagit rum i skrubben sen vi köpte dem för 1½ år (?) sedan. Döm om vår besvikelse när vi öppnade skolådan när vi kom hem och upptäckte att de rejäla vår-/höstskorna (adidas!) som vi fyndat på rea åt Edvin var två vänsterskor. Och ja, vi köpte dem alltså i Luleå och upptäckte det när vi kom hem till Sandsund. Vad göra då? Vi hade inte hjärta att slänga dem, men kom nu inte på någon användning för dem heller... så nu ligger det ett prima par skor i vår roskis. Fast inte ett par då förstås, utan två halva par... Surt!

Mattisrövarna på Åliden

 

Igår kväll levdes det rövarliv i Purmo! Jag tog med mig make och förstfödd son för att se Ronja Rövardotter på Åliden. Rekommenderas!* Fina skådespelarinsatser och superfin borg som hade byggts upp! Det kändes proffsigt och genomtänkt - det enda jag har att klaga på att kvällssolen bländade högerläktaren skoningslöst ett tag... Men hellre det än att sitta i regn, så vid närmare eftertanke låter jag bli att klaga. Arvids tålamod räckte nästan till (åtminstone tillräckligt bra - blev lite för sent för honom bara), men Edvin passade nog bäst på Stennabba med mommo och moffa... Så roligt att ha ett så stort barn att man kan göra sånt här tillsammans! Nu kanske vi kan damma av Ronja Rövardotter-dvd:n som hittills har varit för skrämmande de gånger vi testat hittills...

Tycker det är fantastiskt roligt att så många, både skådespelarna och de som sköter allt annat, lägger en stor del av juli - och före också förstås - på att skapa sommarteater. Det verkar i och för sig vara väldigt roligt, men samtidigt - jag kan tänka mig att det är många timmar som plöjts ner i varje sommarföreställning. Det uppskattas!

* Föreställning ännu ikväll och två gånger på söndag, men det kan börja vara ont om platser kvar... Skynda, skynda, boka här!

Rövarhövdingen Mattis lovade att vi fick kika in i hans borg efteråt...

Böcker man äger

På tal om saker man äger - detta är de pocketböcker (enbart pocket!) som jag har i min bokhylla men inte läst. 37 är på svenska, 26 på engelska. Jag avstår från att räkna ut summan av det och hur många månaders läsning det motsvarar. Det är ju helt sjukt! Till mitt försvar ska jag säga att så gott som alla svenska olästa är loppisfynd, bokbytarbordsfynd eller mammas avlagda. Bland de engelska finns lite fler nyköp. Skåden och begrunden!

Så varför? Jag har en ödmjuk teori. Jag köper sällan nya böcker, utan fyndar oftast billigt och begagnat - om jag ser en bok för 50 cent som verkar intressant och kanske vill läsa nån gång köper jag den. Var hamnar den? Hyllan. För betydligt oftare förirrar jag mig nämligen till biblioteket, och där lånar jag sånt jag vill läsa nu. Det brukar bli en del. Och när jag läst dem klart blir det sällan att jag går och ser vad jag har i min egen hylla, utan jag fortsätter med bibbahögen. Så lite mer kallhjärtad rationalitet på loppis kanske skulle vara något för mig...

(Om jag köper en ny bok brukar det ju oftast vara en jag vill läsa genast, så då hamnar den inte i den här högen. Undantagen är en del präktigheter som jag i ett förvirrat ögonblick tyckt att jag borde ha, även om jag fattar att jag kanske inte kommer att läsa dem... Gilgamesheposet och den litteraturteoretiska klassikern Mimesis, till exempel.)

Hur som helst blir jag mer och mer övertygad om bibliotekens förträfflighet - det känns så fantastiskt befriande att lämna tillbaka en tung och stor bokhög när man läst den! (Eller insett att man inte hinner den här gången heller.) Läst, reflekterat - bortstädat! Äga böcker är egentligen mest jobbigt, och det är få böcker jag vill läsa om och om igen. Fördelen är förstås att man har böcker att låna ut, och det gör jag gärna! Dessutom ser det förstås hemtrevligt ut...

Vad kör ni med? Låna eller äga, eller en salig blandning?

Ja, jag försöker alltså organisera lite inför flytten. Går sådär halvbra. Räkna olästa böcker kanske inte kan anses vara rationell och effektiv flyttförberedelse? Eller vad sägs om "läsa 37 + 26 böcker för att avgöra om de ska gå vidare till loppis eller flytta med oss"? Försvarlig flyttförberedelse eller inte..?

Saker man äger

Råkade se den här bilden från för fem år sedan, när vi flyttade till Kyrkoesplanaden i Vasa. Jag känner mig mycket peppad inför vår kommande flytt! (Hahaa... mycket peppad.) Fint tänkt att tajma det med skolstart! Heja heja!

Sommarlistan

Detta är precis en sån dag då jag behöver en   l i s t a   för att åstadkomma något i bloggväg. Perfekt att Linn Jung slängde ut en sommarlista för några veckor sedan för att motverka eventuell bloggtorka... Har varit väldigt mycket vardagsmorsa idag och tänkt väldigt få intressanta tankar. Utom när jag satt vid köksbordet och talade med Johanna, som annars vistas alldeles för mycket i Uppsala. Det var trevligt!

Åbo slott 30.6 - en av mina favoritdagar hittills i sommar.

Dagens planer: Inte så mycket kvar av dagen, men jag ser väldigt mycket fram emot att sitta nyduschad i soffan med en generös skål lakritsglass efter att barnen somnat.

Min lunch kommer att bestå av: Den bestod av makaroner, köttbullar á la helfabrikat och lite tomat och paprika. Smaksensationen påminde mig väldigt mycket om studielivet, och det är i och för sig trevligt.

Vädret utanför mitt fönster är: Regnigt och nästan lite höstigt, men på ett ganska fint sätt.

Inatt drömde jag: Att jag sprang runt på Humle i bara nattlinnet. Kanske beror på att jag gick runt (runt och runt, men till WC för att borsta tänderna åtminstone) på Humle i pyjamasbyxor häromkvällen och tänkte på att jag passerade rätt många människor jag i vanliga fall inte skulle träffa i mina gamla, sladdriga (men sköna) pyjamasbyxor.

Igår hände detta: Jag ledde gudstjänst i Betania. Vi firade de kommande två veckornas planlöshet med fryspizza till lunch (kulinariska mästerverk på löpande band här, ni hör) och tog det riktigt, riktigt lugnt resten av dagen.

Dagens outfit består av: Vita byxor som inte är så vita efter helgen på Humle och en mycket grön tröja. Mycket grön på ett bra sätt.

Det här är min favoritlåt just nu: Favoritlåt? Svårt. Det enda jag hört och det enda jag nynnat på på sistone är en rad Pettsonlåtar av Bröderna Slut. Eller signaturmelodin till Fåret Shaun och Madicken. Har ganska sällan fått tillfälle att välja min musik de senaste veckorna.

Den här sommaren har jag lärt mig något nytt: Att man kan köpa hus utan att bli ett nervvrak (bara lite). Äh, jämfört med vintern och våren, när jag lärde mig nya saker (mest om historia, språkhistoria och finlandssvenska författare) bokstavligen varje dag, har jag lärt mig betydligt mindre i sommar. Det är kanske det som kallas ledighet.

Nästa fest jag ska gå på är: Hm... pappas 60-årskalas i augusti? Om ingen ställer till med rajtantajtan före det och vill bjuda mig.

Just nu är jag så irriterad på: Barn som bråkar med varandra helt utan anledning och struntar blankt i vad jag säger, förklarar och förmanar.

Däremot vill jag rekommendera: Hummelholmen, bibliotek och boken The Newlyweds av Nell Freudenthal.

Ett dygn och lite till på Humle

Två kusiner som förhoppningsvis kommer att få gemensamma lägerminnen från Humle många år framöver!

Idag har vi levt ett stillsamt liv - Arvid lite förkyld, båda barnen fulla av intryck och vi alla i behov av en riktigt lat dag. Så vi tog en sån. Själv har jag överdoserat bok de senaste timmarna, vilket har resulterat i att jag blivit trög och initiativlös, medan Matias bestämt sig för att bege sig ut med cykel inatt och cykla 500 km tillsammans med Katarina det närmaste dygnet. Så olika kan det vara.

På fredag och lördag fick vi återuppleva en fläkt från gamla, goda lägertider på Humle. Humle, härliga Humle. Purmo baptistförsamling ordnade gemenskapshelg för purmobor, purmobördiga eller andra som kan hitta nån (aldrig så långsökt) koppling till Purmo, och vi hakade förstås på. Väldigt trevligt! Vi fick förkorta helgen lite eftersom jag hade andra uppdrag i förmiddags, men det var kanske ändå ganska lagom med en natt i hydda med tanke på hur mycket aktiviteter barnen haft på sistone... Dygnet (och lite till) blev fint, med gamla godingar som "alltid" funnits på plats i Zion, lekande barn, tänkvärda ord och gemenskap. En extrabonus var att det var roligt att sova i en nyuppfräschad hydda som inte längre fick allt i väskan att lukta mögel... Just det, och musik av Heidi Storbacka, fantastiskt vackert!

Uppdraget som gjorde att vi åkte hem igår kväll var att jag hade lovat att leda gudstjänst i Betania i förmiddags, vilket jag gjort vid några tillfällen. Jag känner mig alltid lite för oandlig när det närmar sig - helst av allt skulle jag slänga uppgiften på någon som är lite mer självklart troende, lite bättre troende, lite mer brinnande troende. Men efteråt brukar jag få konstatera att det inte nödvändigtvis är upp till mig hur bra det blir. Om jag bara tackar ja och gör vad jag kan så ordnar det sig. Det är inte bara den mänskliga förmågan som räknas, och skönt är det. Inte för att jag alltid tycker att det "går bra", men det funkar. (Idag kändes det bra!) Dessutom brukar jag känna att jag sällan får så mycket ut av en gudstjänst som när jag leder den, eftersom jag lägger mig själv så i blöt. Uppgifter man växer med. Den bästa sortens uppgifter. (Uppgifter man krymper av ska man sky som pesten, men det är en annan historia.)

Inga musslor från Outer Space på Humle i fredags, även om bilden kan ge det intrycket.

Dagen mittemellan

Röd sol på hemväg från Vasa.

Aah. Nästan inga planer idag, förutom att Arvid är bjuden på barnkalas ikväll. Det behövdes! De senaste två veckorna har vi flängt runt och haft det roligt hela tiden, så våra hjärnor har knappt hunnit med. I slutet av veckan och i helgen blir det ännu mer Skojiga Aktiviteter, så jag tror att vi alla behövde ha en dag mittemellan. Jag har stått och strukit tusen skjortor i solen på terrassen, låtit tvättmaskinen gå oavbrutet och undrat lite hur vårt hem har kunnat bli kaos med tanke på hur lite vi egentligen varit hemma på sista tiden. Just nu har jag skickat iväg man och barn för att lämna tillbaka nyckeln till lägenheten vi fick låna i Helsingfors, och så lade jag mig på soffan och läste bok och smygåt en glass. Hehe.

Sedan jag skrev sist har vi alltså hängt på Fäboda, i Vasa och i Skata, och en stor del av det i eminent sällskap av Y&A, som just nu är på väg tillbaka hem till sina katter. Tack för trevliga dagar!

Resten av Helsingfors (3.7)

Vi hade inte riktigt bestämt oss för om vi skulle köra hemåt på onsdag eller torsdag, men eftersom vädret hela tiden var snäppet bättre än utlovat och vi väldigt gärna ville till Sveaborg bestämde vi oss (på tisdagskvällen) för att inte åka hem ännu på onsdag, utan ta en utflykt till Sveaborg. Det blev en bra dag! Sveaborg var spännande för barnen och behagligt för oss vuxna. Vi tittade på havet, åt smörgåspicknick på en klippa (igen), tittade på kanoner, upptäckte tunnlar (utan att någon trillade någonstans där man inte ska trilla) och avslutade med mellanmål i lekpark. Tummen upp för Sveaborg!

När vi kommit i land igen blev det lite butiker, lekpark och en nödvändigt-ont-måltid på McD. Det hann bli ganska sent, men när vi skulle cykla hem igen tog vi en (inte för lång) omväg runt vid vackra Brunnsparken. Och sen - sen var vi faktiskt färdiga. Hemåt igen på torsdagen!

Hehe, tillbaka till nutid - nu ska vi köra iväg till Vasa... för vi har ju inte kuskat runt i Finland tillräckligt mycket på sistone. Men det blir kul!

Linnanmäki, Borgbacken (2.7)

Efter den lite knaggliga måndagen gick det bara uppåt igen. Tisdagen inleddes på ett utmärkt sätt med att jag fick cykla in till stan alldeles ensam medan min familj slappade i lägenheten och följde efter mig först ett par timmar senare när vi skulle äta lunch på Pizza Hut. Det var hyfsat god pizza och hyfsat fräscht salladsbord (och hyfsat pris för barn), men jag påmindes om exakt varför vi så gärna ville bo i lägenhet... Vi åt ute extremt lite under den här veckan, utan ordnade så att vi kunde laga mat "hemma" i lägenheten eller ta med smörgåsar att picknicka med istället. Perfekt just nu! Våra barn är toppen, men det där med mat och bordsskick går lite sådär, så att lägga ut pengar på mat till folk som helst ålar sig iväg under bordet så fort de inte är fastnaglade av en förälders blick känns lite onödigt. Men det hör ju till att lära sig att äta bland folk också, så vi fick uppoffra oss en eller ett par gånger...

Sedan var det dags för Borgbacken, icke möjligt att undvika. I år kändes det faktiskt nästan obligatoriskt, för det var gratis. Delar av det i alla fall - samtidigt som priserna på åkband har höjts så att de är helt sjukt dyra oavsett ålder eller storlek så har elva attraktioner blivit gratis, och inträdet har varit fritt redan tidigare. Sånt kan man ju inte bara strunta i, heller! Förutom Panorama (utsikt i långsamt snurrande torn) var det i princip småbarnsattraktioner som man kunde använda fritt - antingen utan längdbegränsning eller en begränsning på 1 m (till Edvins stora sorg). Och det funkade jättebra, inget tjat alls om att åka annat! Så med den storlek våra barn är just nu funkade det utmärkt att vara ett par timmar på Borgbacken och åka karusell helt gratis. Gillar! Däremot, om man har lite större barn eller har tänkt stanna från morgon till kväll är det kanske bäst att fundera på om man ska punga ut för armbandet eller hålla sig på avstånd från hela backen...

Clownen gjorde stort intryck på Edvin. Stort.

Visenter, lejontamariner och andra kreatur (1.7)

Ska vi nu vara riktigt ärliga hade måndagen inga vidare förutsättningar när vi trampade iväg mot Högholmen för att spana på djur. Vissa (undertecknad) hade en sommarförkylning och en kort natt i bagaget. Vissa (min äldste) hade fastnat i tjatläge. Vissa (min yngste) var kissnödig en stor del av dagen men lyckades inte få något ur sig i den främmande omgivningen, vilket var förödande för magkänslan, kan jag tänka mig. Vissa (min man) var det väl inget större fel på, utom det förhållandevis gnälliga sällskapet och ont i fötterna.

Med det sagt - när jag tänker på dagen en vecka senare ser jag att det blev en hyfsat trevlig dag trots att det krävdes vissa ansträngningar för att ha det trevligt. Björnarna på lekhumör. Lejonvrålet när en djurskötare gick förbi utan att bjuda på lejonlunch. Smörgåspicknick i solen på en klippa nere vid vattnet. De coola sandskulpturerna. Apbus och sköldpaddor och ulliga kaniner. Stort plus - igen! - för att vi kunde cykla dit i grannvädri (hemma lär det annars ha regnat mest hela tiden) och fick ännu lite bättre uppfattning om hur Helsingfors hänger ihop. Så även om det sådär mänskligt sett inte var den här familjens bästa dag, är jag fortsättningsvis väldigt svag för Högholmen!

Vi hyrde en sittvagn bara för säkerhets skull, och för att ha våra två ryggväskor i... den blev oväntat populär!

Och efter nattning - en cykeltur i all ensamhet. Utan tvekan den lugnaste och mest harmoniska stunden på dagen!

Svårt att säga hejdå till Åbo, bara (30.6)

Planen var egentligen att vi skulle köra vidare mot Helsingfors på söndagsmorgonen. Det hade utlovats regn (och i Helsingfors dessutom åska) så vi tänkte oss att kanske ägna dagen åt att titta på fiskar på Sealife som ingen av oss varit till förut. Men. Söndagen kom och vi trivdes så bra med livet just där vi var att det inte alls lockade att lämna Åbo. Dessutom strålade solen och jag blev mer och mer övertygad om att det var dags att återse Åbo slott istället för att kuska iväg någonstans. Min familj var inte alls svårövertalad, så efter lite rastning av rastlösa barn på en skolgård i närheten av lägenheten + tidig lunch cyklade vi iväg till slottet.

Fullträff! Det blev en riktigt, riktigt bra dag på slottet. När jag bodde i Åbo var jag dit ett par gånger med folk (t.ex. mamma) som hälsade på, men nu är det många år sedan jag varit dit. Roligt att komma tillbaka, det är en plats jag alltid tyckt om! Dessutom hade det hänt saker; det har kommit till nya utställningar (har för mig att en utställning var riktigt splitterny), interiörer från olika perioder och ett rum där barnen får klä ut sig i medeltida kläder.

Arvid är i en så rolig ålder, för han är så vetgirig! Han funderar och ställer frågor som vi får kämpa lite för att besvara - miniatyrerna älskade han som vanligt, och i samband med det började vi fundera på istiden. Och så talade vi om medeltiden och stenåldern och när bilarna riktigt uppfanns. Slottet passade honom alldeles utmärkt - Edvin trivdes också, men han hängde mest bara med och passade på att testa akustiken i de olika rummen med lite sång.

Summa summarum är det en dag att spara i minnet för alla de dagar när mina barn inte uppför sig exemplariskt, för det gjorde de faktiskt den här dagen. Vi hade så roligt tillsammans! Efter slottet och en ganska oinspirerad måltid (piroger i brödrosten igen) var det då oundvikligen dags att packa ihop och vinka adjö till min snälla kusin Sandra som inte alls hade klagat över vårt högljudda sällskap hela helgen.

På väg till Helsingfors gjorde vi en avstickare till Esbo (Suurpelto) och Angry Birds-lekparken. Det är en vanlig öppen lekpark och innehåller nu i stort sett vad en lekpark brukar innehålla, men jag förstår faktiskt tjusningen. Det finns bland annat en jättestor klätterställning med mängder av skojiga vägar upp och ner, och allt vaktas av stora fåglar och grisar. Omgivningen var ganska trist (nybyggda, halvbyggda och obyggda höghus) men barnen hade roligt och vi hade säkert kunnat vara där i timtal. Tyvärr var det inte långt kvar till läggdags och vi hade fortfarande en lägenhet att hitta fram till, så efter en timme fick vi så lov att tvinga med oss två väldigt motvilliga barn till bilen. Jag skulle kanske inte göra mig något stort besvär för att åka hit (det finns ändå många roliga lekparker), men om man ändå är ute och rör på sig är det definitivt ett stopp som uppskattas av barnen!

Mera Åbo (29.6)

Jag har sagt det förr och säger det igen - cyklarna ska med på bilsemestern! Det är värt det! Ett tag tänkte vi strunta i dem eftersom det såg ut att bli så regnigt, men sist och slutligen såg vi inte många regnmoln - och även om vi hade använt cyklarna hälften så mycket hade det varit värt besväret (som inte var så stort). Än så länge kan vi stoppa barnen i varsin barnsits och trampa iväg vart vi vill - kanske är det sista sommaren som det funkar med vårt storbarn, så vi njuter av enkelheten så länge det går.

På lördagsförmiddagen råkade det bli en riktig nostalgiutflykt fast vi inte direkt hade planerat det så. Först genom akademikvarteren och förbi Arken, vidare genom studentbyn och över Hallisbron och så en sväng in på min gamla gårdsplan i Räntämäki, där jag bodde i cellbostad mitt första år innan jag hade kommit mig in till en lägenhet i stan. På hemvägen cyklade vi förbi både Köpmansgatan och Humlegårdsgatan, och därmed hade vi visat barnen alla mina tre hus i Åbo... Inte illa!

Efter cykelturen lämnade jag min familj (och kameran) åt sitt öde och träffade Jane på stan för lunch vid ån och lite strosande på stan. Efter några fridfulla, barnfria timmar mötte vi upp Matias och barnen igen och gick ännu lite till på medeltidsmarknaden.

Kuriosa: Väderleksrapporten hade lovat regn ända fram till fyratiden. I verkligheten var det uppehåll ända till fyratiden, då det till sist började regna. Så - kan man säga att YR hade hälften rätt eller fullständigt fel?

Dagens lugnaste: solopromenad vid Aura å när Matias nattade barnen...

Nöjd

Nå, idag har det köpts en bokhylla och en prickig klänning på loppisrace i Purmo. Vi har plockat jordgubbar i mommo och moffas jordgubbsland och bjudit Ylva och Anders på pasta pesto (ständigt denna pasta pesto). Halv elva på kvällen kom jag på att koka bärkräm för första gången på ett år eller två och sedan avslutade vi dagen med att mäta vår idiotkunskap (i spelet Idiotkunskap). Godnatt!

Åbo, än en gång Åbo (28.6)

Åbo, ta inte det här på fel sätt - men när vi körde nerför Aningaisgatan förra fredagen tänkte jag för mig själv att jag kanske kom ihåg fel. Åbo, du kanske var en tråkigt och ful stad trots allt? Kanske känner jag så starkt för den där platsen bara för allt den symboliserar för mig; inte för att den i sig skulle vara så speciell. Så tänkte jag en stund medan jag begrundade de fula fasaderna, de billiga pizzeriorna och pubarna med svarta fönster. Sedan kom jag ihåg att Aningaisgatan inte är Åbos bästa. Ändå hängde känslan kvar när vi skulle ta en kort sväng ut på stan före kvällsmaten och hamnade på Anttilas leksaksavdelning. Barn som ville köpa Allt. En mamma som helst ville bort därifrån. Helst långt. Då kom jag inte ihåg tjusningen med Åbo.

Jag mindes den först lite senare; vi var mätta och pigga(re) och lastade ner cyklarna från biltaket. Vi hamnade på Åbo medeltidsmarknad (som bara råkade vara precis rätt helg) och det var soligt och - det är klart Åbo är vackert! Det var inte inbillning. Marknaden myllrade och vi tittade på skinn och lergökar och allehanda tingeltangel. Vi gick rakt på en charmigt knasig sång- och dansföreställning och fick smaka på brända mandlar.

Vi cyklade vidare så gott det gick för alla fredagsglada flanörer; vi åkte över med Föri bara för att det är roligt och vi tittade lite på färjorna som stod klara för avfärd i hamnen. Barnen lekte på mini-Föri och mini-Föris kollega tills det var långt över läggdags. Och livet kändes bra.