Snörvel. Det var ju tur att vi cyklade förra helgen! Den här helgen utlovar snor och tilltagande förkylning. Jag har egentligen varit förkyld i flera dagar, men idag borde jag väl egentligen ha varit hemma från arbetet. Men man måste ju visa sig duktig - och antagligen smittade jag ner två dussin elever på köpet. Men sånt straffar sig oftast omedelbart: dagens energiförråd sinade där runt 15.30, alltså när jag kom från jobbet.
Bonusminus: yngre sonen kom hem med rinnande näsa och ett uruselt humör. Bonusminus två: jag hade tydligen glömt bort att maken skulle ut och äta ikväll för att fira en kollega som ska gå i pension. Men bonusplus: min snälle man (som inte ens skulle äta hemma) lagade smarrig tacopaj åt oss. Och bonusplus två: äldre sonen lider varken av rinnig näsa eller dåligt humör. Och slutligen bonusplus tre: svärföräldrarna kom till undsättning fram till nattningen... och det betyder att jag får lägga mig i sängen med en ny bok en stund. Nu!
(Tråkigt blogginlägg. Ett vanligt förkylningssymptom.)
3 kommentarer:
Krya på dej!
Tack! Nu börjar det kännas ganska bra - speciellt efter att jag sov nästan två timmar i eftermiddags... :)
En sån tur att vi cyklade! Men vad är det med september, hur kan det vara så svårt att hitta en cykeldag? Ska inte allt ha lugnat ner sig nu när det är höst, i mitt liv är helgerna fulla som mitt i sommaren... Krya på dig!
Skicka en kommentar