Det slog mig när jag borstade tänderna på Edvin - idag blir han 1 ½ år! Det har han firat genom att utveckla ett intagande leende (se bild i föregående inlägg). Det är ett mycket användbart leende. Det smälter till exempel hans lättlurade mamma så hon inte riktigt tänker på att det verkligen inte är bra när en knatte på 1 ½ år klättrar upp på fönsterbrädet i lekrummet. Eller soffans ryggstöd. Eller precis varenda stol, bord eller pall som huset kan erbjuda. Det ger honom också service with a smile när han kommer med näsdukar och leendet för att bli snuten tolfte gången på tio minuter.
Det är också lite praktiskt för att göra mamma lite mindre gnällig när han efter 45 minuters nattning kilar upp, sätter Pelle Kanin i dockvagnen och traskar iväg till vardagsrummet för att leka med småbilar.
Imorgon är jag hemma med ett förkylt barn (A.), ett halvförkylt barn (E.) och en egen avtagande förkylning. Lugnt och skönt eller snorigt och bråkigt? Det återstår att se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar