Häromdagen upptäckte jag att min cykel blivit märkt av vår resa till Helsingfors och Åbo - den har en stor repa och en mindre på gaffeln. Inte fint alls. Jag blev så upprörd när jag såg det att jag cyklade i ursinnig fart alla fem kilometer in till stan och knappt svarade på tilltal. Sedan kändes det lite bättre - cykeln fungerar trots allt precis lika bra ändå.
Men ändå. Just det där är en orsak till att jag inte riktigt tycker om att äga för dyrbara saker. Man blir så ängslig av sig. Man vill att den där perfekt isblå ytan ska förbli perfekt. Och det finns annat här i världen som jag hellre vill tänka på än repor i lacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar