Medan jag satt och skrev mitt förra inlägg kilade Arvid målmedvetet in i arbetsrummet, satte sig på Matias skrivbordsstol och plockade upp hans miniräknare - och satte den till örat och sa i glad samtalston: "Jammo! Minna domme jammo. Hej!" (Alltså: "Fammo! Jag kommer till fammos. Hej!") Varpå han glatt berättade för mig att han hade ringt åt fammo.
Ja, även om han varit väldigt beskedlig med sin feber och hosta igår och idag tycker jag det är helt okej om han själv skaffar barnvakt för imorgon... :)
2 kommentarer:
Haha! Min lille man pratar ju inte så mycket ännu, men använder det mesta som telefon. Helst riktig telefon, men även en porslinskatt går ju att lägga i örat och prata med. Eller varför inte ett runt kex...? ;-)
Varför pratar barn som lär sig samma språk helt olika innan de pratar rent? Hos oss skulle det ha hetat "Pamma! Ia fa pamma. Hej!" Hur det låter om ett år vet jag inte, men hon som är 2½ då använder nog diverse tillhyggen som telefon, går runt, ser fundersam ut och hummar och hejar.
Skicka en kommentar