Det är inte alltid lätt att leva med ett hispigt rovdjur i huset! Häromnatten höll Tintin och jag på att skrämma vettet ur varandra, vi som brukar vara så fredliga i vanliga fall. Jag gick i allsköns ro upp på vessan mitt i natten, ungefär den tid på dygnet när det är som mörkast.
Gick sömnigt tillbaka till sovrummet - och inom en bråkdels sekund hände följande: 1) jag steg på något mjukt och lurvigt, 2) jag kände hur nån klöste mig vilt på benet och 3) det dunsade i väggen några meter bort. Stackars Tintin hade alltså inte bara försvarat sig, utan också flytt från faran - i en sån fart att han glömde stanna när väggen kom emot. Jag vet att jag inte borde, men kan fortfarande inte låta bli att skratta när jag tänker på det... man skulle tro att ett mörkerseende rovdjur är lite smidigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar