Helsingfors i november

Aah. Det där var bra. Precis vad jag smyghoppades på, även om jag ställde in mig på mindre. Minisemester i två dagar, barnen i tryggt förvar hos fammo och faffa. Jag begapade det enorma glitterhjärtat på Akademen och fick årets första (ändå ganska milda) julkänslor av all helsingforsisk julbelysning. Började på lite blygsamt med julklappsjakten, inspirerades av vädret och införskaffade ny mössa och ny jacka. Vi klättrade upp till Domkyrkan sent på kvällen och funderade lite över om julgranen skulle blåsa omkull eller inte, förfärades över parkeringsavgifterna och gillade fina hus. Åt mycket, sov som en sten i hotellsäng, svängde in till Ikea i Tammerfors på väg hem.

Ja, och vårt egentliga syfte förstås - Kristina från Duvemåla. Jag hade höga förväntningar, och de uppfylldes. De överträffades kanske inte, men visst grät jag. Och begeistrades. Musiken var mäktig, scenografin en njutning i sig och skådespelarna duktiga. Men lite fragmentarisk blev berättelsen - det skulle inte ha skadat med mer dialog. Lite mer sammanhang, eller kanske lite mer avgränsning. Men med böckerna som botten* berördes jag av det jag visste hände mellan scenerna. Matias håller inte med. Han har inte läst böckerna och tyckte inte det var fragmentariskt - kanske just därför.

* (Länge sen jag läste dem, men de gjorde starkt intryck.)

Caledonia

Det är inte klokt egentligen. Elva år sedan jag var till Skottland senast. Elva år. På ett sätt tycker jag att det är hög tid att resa tillbaka på stört, men på ett annat är jag lite orolig för att bli besviken. För om jag reser till Skottland igen kommer jag inte att vara varken sjutton, arton eller tjugoett år; jag kommer att se landet med andra ögon och jag kommer kanske inte att bli fjärilar-i-magen-kär i det. Jag kommer att vara en trött småbarnsmorsa som gillar det enkla mer än det komplicerade, precis som här hemma. Men återvända, det kommer jag att göra.

Ikväll var jag på en arbisföreläsning, Welcome to Scotland. Det var kanske inte så mycket ny kunskap, men det var trevligt. Jag lärde mig att Skottlands tre banker alla trycker upp egna, gångbara pundsedlar och så lärde jag mig en del av en eightsome reel (dans). Det är inte dumt för en vanlig tisdagskväll.

Men nu ska här packas för att vara startklar mot Hufvudstaden imorgon bitti. Underbara, underbara enkelhet - att packa för två vuxna för en natt!*

*Eller ja, jag packar förstås för en vuxen för en natt. Men sådär totalt.

Det ena och det andra

Länklistan får mig osökt att tänka på att jag verkligen borde komma på ett roligare bloggnamn. Det ena och det andra, liksom? Nåt man utan desto mera tankemöda skriver in i fältet när man funderar på om man borde skaffa sig en blogg eller inte... Mer anonymt kan det knappast bli.

Det där ska jag ta och grunna på.

Finfina länkar

Eftersom jag inte hade något annat att göra (läs: lite mindre än för en stund sen) uppdaterade jag äntligen min länklista. Tidigare har jag listat vänner och familj, men egentligen inte andra bloggar jag läser. Vännerna och familjen finns fortfarande kvar, men nu har jag utökat listan med en hel hög favoritbloggar som jag brukar titta in på då och då. Säkert finns det många som jag inte ens kommit ihåg, men de kan få droppa in vartefter. Så håll till godo, beta av listan och hitta favoriter!

Det är ganska lätt att hitta gemensamma nämnare för bloggarna jag gillar - det är smarta, kloka kvinnor (på länklistan finns bara två män: min man och Genusfotografen) som inspirerar mig. En del av dem fotar vackert, andra skriver med tummen på pulsen. En del av dem gör både och. En del har specialintressen, andra skriver om det mesta. En del bor på (i mina ögon) spännande platser, andra är annars bara intressanta. Det finns de som är yngre än mig och det finns de som är utan barn, men påfallande många av dem råkar vara 30-somethings med cirka två barn. De flesta brinner för sina yrken och för sina familjer. De pastellmålar inte sina liv.

De inspirerar mig.

(Jag skulle gärna hitta fler favoritbloggare ute i världen. Tips?)

Å ena och andra sidan

Å ena sidan ser jag väldigt mycket fram emot vår utflykt till Helsingfors och Kristina från Duvemåla nu i veckan. A andra sidan är jag lite skeptisk till om alla inblandade ska hålla sig tillräckligt friska för att det ska kunna bli av. Det är lite si och så för tillfället. Jag är också lite skeptisk till om mina vakna timmar ska räcka till för allt som kunde göras före. Jaja, den som lever får se.

Helgens...

...gulligaste: Edvin som somnade på golvet 
...tema: förkylningar i olika versioner och grader 
...mest enerverande: natta som ensam förälder (den sämre nattningsföräldern) 
...godaste mat: älgsoppa i Lostugan idag
...godaste söta: Angry birds-tårtan på lördagens femårskalas 
...lyx: hela fredagen egentligen - först rolig och givande kurs i Vasa, sedan mat på fräscha 1 r+k och slutligen teater (Orgelbyggaren) Enda minuset att jag inte såg mina barn mellan 7.15 och 22.30... inte så mycket vaken tid alltså.

...sämst förberedda: jag, inför morgondagens undervisning 
...mest välkomna hem: Matias, som kommer från Holland i natt (men vi har klarat oss fint på egen hand också!) 
...avslutning: tv, glass och somna som en stock - om jag själv får bestämma

När man somnar, så somnar man

Ibland somnar man helt enkelt. Och om man råkar sitta på köksgolvet i ytterkläder, då lägger man sig på köksgolvet i ytterkläder och somnar. Stadigt. Som Edvin idag.

Vid mommo och moffas somnade han inte tidigare på eftermiddagen trots förkylning och en orolig natt - men han tog igen det när vi körde hem, med besked. Så pass att han nätt och jämnt vaknade till när jag bar in honom ur bilen, och när jag satte ner honom på köksgolvet lade han sig helt sonika ner och somnade om. Snarkade gjorde han också... Är ytterst tacksam för att det där var för några timmar sedan så jag åtminstone har hyfsade chanser att få honom att somna om en liten stund. Håll tummarna!

Beckmörker

Alltså, det här med mörkret. Brukar det verkligen vara så här i november? Varje november? Sådär så att man inte riktigt ser skillnaden mellan diket och vägen in till butiksparkeringen fast både gatulampor och billyktor lyser för brinnkära livet och arbetsdagen tog slut för några minuter sedan? Ett sånt där glupskt mörker som bara slukar ljus? Som gör att man förbryllat fånstirrar på bilder av blå himmel eftersom man inte riktigt minns vad det är för nåt? Jag bara frågar.

Men just därför passar det så sällsynt bra med lite roliga avbrott just nu. Imorgon ska jag på kurs i muntlig kommunikation i Vasa - i september gick jag första delen, och den var jättebra - och dagen avslutas inofficiellt med teater, eftersom en av dagens föreläsare också råkar vara huvudrollsinnehavare i Wasa teaters Orgelbyggaren. Och inte nog med det - nästa vecka blir det en utflykt till Helsingfors och Kristina från Duvemåla! Hurra! Däremellan lite barnkalas, en skotsk afton i arbisregi och tja, en del jobb. Jobb, som jag faktiskt tänker se till att uppskatta eftersom det snart är slut och jag garanterat kommer att sakna det. Ja, och min käre make ska hinna till Holland och tillbaka före Helsingfors, han.

Att han haft feber idag och jag inte heller känner mig helt frisk... tja, ska vi säga att det är bra från och med imorgon? Vi säger så? Tummis!

En sak till

Nästan alla mina ullsockor är trasiga. Jag vet hur man gör när man stoppar sockor. Man samlar dem i en plastpåse och tar dem över vägen till fammos. Sedan kommer de tillbaka, hela och prydliga. Om de var riktigt trasiga brukar de ha en ny fot. Inte sällan finns ett eller två helt nya par med som bonus. Men hur gör man nu då? När man är vuxen och inte har världens snällaste Anni-fammo på andra sidan vägen. Lär sig stoppa sockor själv eller vadå?

Allt möjligt. *djup suck*


(Men ännu en sak till. Idag har vi hälsat på min mommo och moffa. Och jag är så väldigt glad över att ha dem. Förr och nu. Sådär på tal om fammo, som jag inte kan hälsa på längre.)

Just nu

Just nu. Kompakt novembermörker som tynger ner horisonten. Minst tre, fyra jätteroliga saker på gång den här veckan och nästa. Ett antal jobbsaker som faktiskt också borde vara roliga om jag bara hade tid för dem. Ingen tid för paus. En kropp som väldigt mycket vill ha en paus. En spark i baken. Kväll.