Caledonia

Det är inte klokt egentligen. Elva år sedan jag var till Skottland senast. Elva år. På ett sätt tycker jag att det är hög tid att resa tillbaka på stört, men på ett annat är jag lite orolig för att bli besviken. För om jag reser till Skottland igen kommer jag inte att vara varken sjutton, arton eller tjugoett år; jag kommer att se landet med andra ögon och jag kommer kanske inte att bli fjärilar-i-magen-kär i det. Jag kommer att vara en trött småbarnsmorsa som gillar det enkla mer än det komplicerade, precis som här hemma. Men återvända, det kommer jag att göra.

Ikväll var jag på en arbisföreläsning, Welcome to Scotland. Det var kanske inte så mycket ny kunskap, men det var trevligt. Jag lärde mig att Skottlands tre banker alla trycker upp egna, gångbara pundsedlar och så lärde jag mig en del av en eightsome reel (dans). Det är inte dumt för en vanlig tisdagskväll.

Men nu ska här packas för att vara startklar mot Hufvudstaden imorgon bitti. Underbara, underbara enkelhet - att packa för två vuxna för en natt!*

*Eller ja, jag packar förstås för en vuxen för en natt. Men sådär totalt.