Alltså, det här med mörkret. Brukar det verkligen vara så här i november? Varje november? Sådär så att man inte riktigt ser skillnaden mellan diket och vägen in till butiksparkeringen fast både gatulampor och billyktor lyser för brinnkära livet och arbetsdagen tog slut för några minuter sedan? Ett sånt där glupskt mörker som bara slukar ljus? Som gör att man förbryllat fånstirrar på bilder av blå himmel eftersom man inte riktigt minns vad det är för nåt? Jag bara frågar.
Men just därför passar det så sällsynt bra med lite roliga avbrott just nu. Imorgon ska jag på kurs i muntlig kommunikation i Vasa - i september gick jag första delen, och den var jättebra - och dagen avslutas inofficiellt med teater, eftersom en av dagens föreläsare också råkar vara huvudrollsinnehavare i Wasa teaters Orgelbyggaren. Och inte nog med det - nästa vecka blir det en utflykt till Helsingfors och Kristina från Duvemåla! Hurra! Däremellan lite barnkalas, en skotsk afton i arbisregi och tja, en del jobb. Jobb, som jag faktiskt tänker se till att uppskatta eftersom det snart är slut och jag garanterat kommer att sakna det. Ja, och min käre make ska hinna till Holland och tillbaka före Helsingfors, han.
Att han haft feber idag och jag inte heller känner mig helt frisk... tja, ska vi säga att det är bra från och med imorgon? Vi säger så? Tummis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar