(Ni vet, förr i vääde, då fick vi förresten bara kålrötter i pannan, livet var hårt och vi hade mossa som hucklen.)
Men det där med kilometrarna stämmer nästan bokstavligen faktiskt. Det var ju Överpurmo... Mitt i Sandsund är det lite annorlunda, och oj, så många dörrar mina barn hunnit knacka på idag! Först gick de på egen hand tillsammans med sin kompis Linn, men efter att de varit inne för att tillverka mera äggkort i mitten fick jag hänga med lite i bakgrunden. Typ bära vantar, påminna om att tacka och så. Faktiskt ett av mina favorituppdrag som förälder! Att knacka dörr och tigga godis kan ju verka lite... jobbigt, men just den här dagen på året är det bara kul. Barnen har haft jätteroligt och de flesta som öppnar verkar tycka att det är trevligt att få besök av påskhäxor.
Men dessutom, och kanske speciellt på ett ställe som här, där vi annars inte känner alla som bor omkring oss, känns det jättetrevligt att få en uppfattning om vem som bor i vilka hus. Det är ett sätt att förankra sig här. Det, och så skadar det inte att barnen får träna lite på att önska främlingar glad påsk, småprata lite och tacka när de går. Tänk, så nyttigt! (Nyttigheten med att de kom hem med kilovis av godis kan kanske diskuteras... en annan gång.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar