Hörde jag någon nämna att det skulle vara så hemskt roligt att se något annat än den egna vrån? Det passar ju alldeles utmärkt, för jag tänkte nämligen ta er med på en dagstur i Budapest! Välkomna - till ett regnmysigt Budapest i en värld innan någon vanlig människa visste vad Covid-19, incidens och r-tal betydde. Det är maj 2019 och det är vår andra Erasmusdag i Ungern. Dagen innan hade vi hunnit med lite sightseeing på egen hand med vårt lilla finländska team, men nu var det dags att sammanstråla med de andra. Våra värdar hade ordnat så att vi alla plockades upp med buss på morgonen och så fick vi besöka några av Budapests highlights tillsammans med de andra grupperna innan vi körde iväg till Tiszafüred, som var vårt egentligen mål för resan. Tyvärr var det lika regnigt som det hade varit sommarvackert dagen innan, men det var en väldigt trevlig dag ändå!
Efter att de olika teamen hade plockats upp på sina respektive håll fortsatte vi till Hjältarnas torg, eller Hősok tere, där vi försökte vänta ut regnet i bussen ett tag. Det gick inte så bra, så vi struntade i det och gick ut i duggregnet. Torget är minst sagt patriotiskt och stoltserar med monument över de sju magyariska stammar som grundade Ungern och ett helt gäng statsmän som "gjort enastående saker för Ungern". Undrar hur mycket den nuvarande ledaren skulle vilja stå staty där..?
Intill Hjältarnas torg ligger en stadspark och Vajdahunyad Castle. Det är ett riktigt Disneyslott - som faktiskt inte heller är helt autentiskt. Det byggdes nämligen upp till en utställning 1896, när Ungern firade sitt 1000-årsjubileum (!). Ungern har förstås inte varit självständigt under hela det millenniet, men rötterna räknas ända tillbaka till 800-talet, när magyariska folk vandrade till området från trakterna kring Ural och slog sig ner. Slottet Vajdahunyad planerades så att det skulle representera byggnadsstilar från olika delar av Ungern och från olika perioder i Ungerns historia. Ursprungligen skulle det inte ens bli någonting permanent av det hela, utan det byggdes i trä och kartong. Eftersom det blev så omtyckt byggdes det senare om i lite mer beständiga material... Tur det! Det kändes lite som att gå runt i ett komplex av sagoslott... jag tyckte om det!
Den läskiga statyn må föra tankarna till de ansiktslösa ryttarna i Sagan om ringen, men den är faktiskt inte tänkt att vara fullt så kuslig. Eller vad vet jag. Den ska i alla fall föreställa den anonyme historieskrivaren, om jag minns rätt upphovsmannen till de första historiska dokumenten om Ungerns historia? Jag kan ha fel, det är ändå långt över ett år sedan jag fick det berättat för mig, men en anonym historieskrivare är han i alla fall.
Det är helt gratis att besöka slottsområdet, men vi betalade också en euro eller två för att få gå upp i tornet (och använda toaletterna) och det var det helt värt. Fin utsikt över parken och slottsområdet! Så roligt att samtidigt försöka hinna prata ikapp lite med de andra lärarna jag hade träffat på Irland och hållit livlig kontakt med sedan dess! Mellan träffarna på Irland och i Ungern hade det ju också varit en mobilitet i Turkiet, men då var det två kollegor till mig som reste. Om världen någonsin blir normal hoppas jag verkligen på att kunna besöka Trabzon inom vårt nya projekt om nåt år... Men det känns nästan som om jag hade varit med redan i mars 2019, så intensivt följde jag med på avstånd!
Så småningom drog vi oss tillbaka till bussen och körde genom staden till ett annat av Budapests mest kända landmärken, nämligen Halászbástya eller Fisherman's Bastion. Det är en av de allra, allra mest populära turistattraktionerna i Budapest och därmed kanske något som bäst ses tidigt på morgonen eller sent på kvällen - alternativt när regnet öser ner. Kring lunchtid en solig söndag i maj var det i alla fall packat med turister, vilket ju sällan är ett vinnande koncept... men jag kan väl inte klaga, som själv kom dit med en buss full av storögda, utrikiska besökare! Vacker som en dag är den i alla fall, bastionen. Budapest måste vara drömstaden för den som vill ha Disneyslott utan Disney.
Att platsen är populär undrar jag inte över - förutom att den är bildskön i sig och är en del av Buda Castle District ligger den dessutom uppe på en kulle, med slående utsikt över Donau och Pest på andra sidan. Budapest består ju av Buda, där vi befinner oss som bäst, och Pest på andra sidan floden. På Pest-sidan finns stadens egentlige centrum, om vi ser till kultur och shopping, och där inledde vi också dagen med Hjältarnas torg och Vajdahunyad Castle. På tal om geografi, får jag erkänna något jag kan tycka är lite pinsamt så här efteråt? Överallt när jag hade läst om Budapest på förhand på engelska hade jag läst om Danube River, men det var först efteråt som jag insåg att Danube är samma sak som Donau... Europas näst längsta flod har man ju hört talas om jo. Men tydligen aldrig kopplat att den rinner genom Budapest! På ungerska heter floden Duna, men det hjälpte mig inte heller.
Igen, det blir kanske lite människofattiga bilder eftersom mitt resesällskap inte är tillfrågat om att vara med på bild... Budapest får stå för sig själv den här gången! Vi hade lite fritid vid och i närheten av Fisherman's Bastion och medan vissa andra lärare hade lovat sina elever glass tyckte vi istället det verkade roligast att haka på the locals - nämligen våra ungerska värdar. Tillsammans med dem vandrade vi iväg mot själva slottet. På vägen hittade vi den här lilla armén som var ute och marscherade. Vet inte vem de var eller vilket fort de hade tänkt inta, men så värst krigslystna verkade de inte vara.
Våra värdar under den här träffen var Édit och Péter, ett gift par som är kolleger på samma skola. De hade båda två varit på kick-offen på Irland ett halvår tidigare och det var så roligt att träffas igen! Péter är koordinator för den ungerska skolans Erasmusprojekt och allas vår Erasmusmentor. Han har styrt upp otaliga projekt, är en evig optimist och sedan vi började samarbeta har jag lärt mig så oerhört mycket om Erasmus och internationellt samarbete av honom. Kudos!
Nu när det är ytterst osäkert om det alls blir någon svarsvisit till Finland inom det här projektet (det måste i så fall ske allra senast före 31.8.2021...) är en av de saker som gör mig allra mest sorgsen att vi inte får en chans att ge tillbaka lite av all den värme och gästfrihet som de andra ländernas koordinatorer har tagit emot oss med. Alla de resor vi har varit på har varit så fint planerade och värdarna har lagt ner själ och hjärta i planeringen. Det gjorde visserligen vi också i vintras, men vi hann ju inte mer än skicka det minutiöst genomtänkta programmet till våra tilltänkta gäster innan det hela ställdes in... Nu hoppas vi på ett mirakel till våren, annars får vi ha tålamod och vänta tills vi kan ta emot besökare inom ramarna för vårt nya projekt.
Det finns en liten bergsbana som går upp till slottsområdet också. Köerna lär vara långa och det är egentligen inte så långt att gå upp för egen maskin, men gullig är den! Och med en spektakulär utsikt förstås.
Så småningom var det dags att dra oss tillbaka mot bussen och köra iväg mot vår destination, nämligen småstaden Tiszafüred vid stranden av sjön Tisza. Väl framme installerade vi oss på hotellet och blev sedan bjudna på middag på hotellets restaurang. Bilden nedanför är från min balkong, men den är egentligen fusk, för det var redan mörkt när vi kom fram och bilden är från morgonen efter. ;) Den dagen var det dags för vårt egentliga ärende på den ungerska slätten, nämligen att hälsa på i vår vänskola! Det återkommer vi till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar