Distans

Timmarna, dagarna, veckorna!

De rusar förbi och jag tror hela tiden att det är typ förra måndagen. Jag älskar att känna mig i synk med tiden de gånger det händer, men så är det icke nu. Här kommer i alla fall en uppdatering, om inte annat så för att bevisa för mig själv att tiden går, saker händer och det finns en logisk ordningsföljd på allt även om jag själv snurrar lite av tempot. 

Senast jag skrev ljusnade det och hela familjen började äntligen vara både förkylnings- och karantänfri. Hurra! Sedan jobbade jag en vecka i skolan, hamnade nästan i karantän (men slapp undan tack vare munskydd) och övergick till distansundervisning. Håll i hatten! Det är alltså bara vårt högstadium som distansar just nu, och bara för en vecka. Vi hade haft ett par fall och på det här sättet är väl förhoppningen att de smittkedjorna ska brytas. Och så hade vi ju en tredjedel av eleverna i karantän ändå, så jag tycker det är vettigt på många sätt att köra distans helt och hållet! Och trots allt krångel och bök är jag nöjd och tacksam för smittskyddsteamet som spårar och styr upp. 

Och så måste jag väl medge att jag faktiskt tycker om distansarbete i den här formen! Resten av familjen är i sina respektive skolor hela dagarna och jag får fokusera på mitt. Jag får vara lite kreativ och skaka av mig en del fasta former som kan tynga en ganska hårt den här tiden på året annars. Mängden arbetstimmar ska vi inte prata om - idag hade jag en (!) lektion på schemat, men har jobbat allt ifrån att jag förde Josef till förskolan på morgonen och... tills vidare. Ännu är jag inte klar med morgondagens uppgifter, även om jag snart måste pausa för tandborstning och godnattsagor. Men det gör inte så mycket när jag vet att det är en enda vecka det är fråga om. Jag kan inte hoppas på att viruset ska fortsätta att bre ut sig, men om det blir fler distansveckor så blir jag faktiskt inte ledsen alls för det.