Hej världen!
Just nu är jag alldeles för trött för att få till ett inlägg med något så avancerat som en röd tråd, så jag gör tvärtom. Jag skriver ett inlägg med tre roliga saker som har absolut ingenting med varandra att göra!
Ett:
Josef har börjat uttala r-ljud som L istället för att hoppa över dem eller uttala det som J - till exempel Alvid istället för Avvid. Jag antar att det är ett steg mot ett riktigt r-ljud, men just nu njuter jag bara av att det låter så ofattbart gulligt och hoppas i hemlighet att den här fasen i hans språkutveckling inte går över för snabbt. Ingen av storebröderna har fått till r-ljudet förrän i sexårsåldern, så vi har inte bråttom.
Josef har börjat uttala r-ljud som L istället för att hoppa över dem eller uttala det som J - till exempel Alvid istället för Avvid. Jag antar att det är ett steg mot ett riktigt r-ljud, men just nu njuter jag bara av att det låter så ofattbart gulligt och hoppas i hemlighet att den här fasen i hans språkutveckling inte går över för snabbt. Ingen av storebröderna har fått till r-ljudet förrän i sexårsåldern, så vi har inte bråttom.
Två:
Kan inte låta bli att berätta om en oväntad utmaning med att bo i ett gammalt hus med brädgolv! Tidigare i vintras försvann mitt bankkort spårlöst. Jag var inte särskilt orolig eftersom jag var nästan säker på att det hade försvunnit här hemma, men däremot ganska förbryllad över hur det kunde ha gått så fullständigt upp i rök. Nåja, jag spärrade det, beställde ett nytt och tänkte inte så mycket mer på det.
Tills häromdagen, när Matias av någon anledning lyste ner mellan golvspringorna i köket - och såg mitt kort! Det är så lustigt, för vad är oddsen att det skulle ha fallit ner mellan golvspringorna? Och ännu mer - vad är oddsen för att Matias skulle råka ligga på golvet just där, lysa ner med en ficklampa och av en slump få syn på det? Han började genast spinna på någon idé om att få upp det med ståltråd och nånting nånting, men jag stoppade honom. Där tycker jag gott det kan få ligga som ett dokument för framtiden över att jag har bott här.
Tre:
Jag kan andas ut, "min" Erasmusgrupp har kommit välbehållen tillbaka hem från Turkiet, trött och nöjd! Under veckan som gått har jag dammsugit Facebook, Whatsapp och Instagram på rapporter och bilder från Trabzon och kunnat glädja mig åt att det verkar ha varit en fantastiskt givande Erasmusträff. Så roligt, också för mig här hemma! Nu håller vi på och bokar resan till Ungern i maj och jag peppar så jag håller på att få dåndimpen. Då kommer jag alltså att resa till Tiszafüred på den ungerska slätten tillsammans med fyra elever och en eller två andra lärare. På vägen dit stannar vi till i Budapest och nu lägger jag naturligtvis orimligt mycket tid på att se på resevloggar och läsa resebloggar om Budapest... Småstaden Tiszafüred finns det av naturliga orsaker inte lika mycket att läsa om, så jag får helt enkelt åka dit och se själv hur det är där!
Bilden följer nästan en röd tråd - den är ju faktiskt från Istanbul, när Matias hade möjlighet att åka till Turkiet som en del av ett Erasmusprojekt på hans skola för några år sedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar