Puh! Det är ett väl känt faktum att ju mera det finns att blogga om, desto mindre tid finns det att faktiskt blogga om det. Ungefär så är det nu. Vi har varit på sportlovsresa till Norrfjärden, vi har kommit tillbaka, vi har firat Edvins födelsedag, vårvintern har varit vacker, jag har tänkt på saker. Josef har varit dunderförkyld, jag skickar snart iväg en Erasmusgrupp till Turkiet... what to choose? För att överhuvudtaget komma igång och blogga igen tänkte jag slänga in ett inlägg om en av mina absoluta favoriter i alla kategorier - Edvin!
Snart är vi nog inte överhuvudtaget småbarnsföräldrar längre. Vår mellanunge, vår baby med de mulliga, gulliga kinderna... han är nio år nu! Han läser tjocka böcker och slukar i synnerhet alla Dagbok för alla mina fans som han kommer över. Han spelar fotboll två gånger i veckan och trivs med konstklubben, söndagsskolan och simskolan. Ja, han har faktiskt tagit märke tre gånger i rad på simskolan nu - nybörjarmärket, 25 meter och 50 meter. (Synd att det bara är en gång kvar av kursen, annars hade han varit primusmagister innan jag hinner blinka tre gånger!)
Han har för tillfället ett hiskeligt humör och ständigt ett välutvecklat sinne för drama. Han är samtidigt lika kramgo som när han var tre. Han är påhittig, kreativ, klok och resonerande. Han är rolig och hittar gärna på shower tillsammans med sina bröder. Att hans styrka för tillfället inte är att hjälpa till här hemma får vi jobba vidare på. Hans syskon är hans bästa vänner, samtidigt som han är utåtriktad och orädd i de flesta sammanhang. Han hälsar och tackar och svarar artigt på frågor som främmande tanter ställer. Han gör mig rätt ofta utmattad, men ännu oftare väldigt, väldigt glad. Älskade unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar