Ett av huvudmålen för vår Sverigeresa delar vi med ungefär hälften av mitt facebookflöde i sommar... men inget ont med det, det bevisar ju bara att det är ett vinnande koncept. Kolmården alltså!
Matias och jag har faktiskt varit till Kolmården en gång tidigare, men det var i vårt förra liv - det där livet när vi var unga och vackra, sommarjobbade i Stockholm och kunde bestämma oss på förmiddagen en ledig dag för att köra iväg ner till Kolmården och se på giraffer på eftermiddagen. Då kände vi oss en aning udda som var där utan barn som förkläden, men inte värre än att vi hade roligt och fascinerades stort av djuren. Eftersom vi inte hade planerat så bra hann vi inte heller se ens i närheten av allt, så den här gången (väl medvetna om att allt tar minst tre gånger längre med tre barn) hade vi bestämt oss för att göra det ordentligt och planera så att vi hade möjlighet att vika två dagar för parken.
Jag tror det var ett bra drag, ifall någon undrar över det. För ett sällskap med bara vuxna som kan skippa Godiståget och koncentrera sig på djuren räcker det säkert med en dag, men för oss var det bra att ha tid! (Ännu en kommentar till den som eventuellt planerar - vi kunde köpa biljetter för en dag som vi sedan uppgraderade till en tvådagarsbiljett innan vi gick därifrån. På så sätt behövde vi inte bestämma oss på förhand, vilket var tacksamt eftersom man gärna känner efter lite under dagen hur mycket som är lagom. Det var först på eftermiddagen vi bestämde oss, eftersom barnen hade velat åka så pass mycket berg- och dalbana att vi inte alls tyckte vi hunnit se tillräckligt mycket av djuren.)
Efter att ha läst tips om hur man undviker köer så började vi med att ta sikte på Safaribanan - en linbana som går tvärs över safariparken där man kan spana både giraffer, zebror och lejon. En hel del djur hann vi spana på vägen och tyckte vi fick en toppenstart på dagen. Linbanan var spännande tyckte vi allihopa! 50 % coolt att åka själva banan, 50 % att spana på djuren. (Och nej, det var inga köer. As in inte en enda människa som stod och väntade när vi kom dit...)
Rätt länge satt vi och skojade om att vi inte sett några andra djur än en och annan småfågel, men det visade sig bara vara startsträckan. Fascinerande att få glida fram över savannen!
Precis invid linbanan låg ett mininöjesfält med två attraktioner, så där fastnade vi en stund. Visst var det kul att åka berg- och dalbanan Delfinen med en uppspelt Edvin, men själv hade jag ju hellre gått vidare för att spana mera djur... vad gör man inte för sina barn? Passade på att äta vår picknicklunch vid ett av de många borden också. Så enkelt att äta picknicklunch på Kolmården, fräscha picknickbord överallt! Vi körde med matsäck båda dagarna - håller helt med barnen om att det är lite extra mysigt att sitta och klämma i sig polarkakor, morotsstavar och saft, oavsett om det är på fjället eller på Kolmården...
På bilden syns också jätteberg- och dalbanan Wildfire, som till Matias besvikelse var stängd pga byråkrati... blev inte bättre av att den visade sig öppna igen bara ett par dagar senare när de tydligen hade fått alla tillstånd i skick! Den ser helt galen ut, så jag gissar att Matias hade blivit ganska ensam om att åka den i vår familj i alla fall...
Om jag lite smygmotvilligt följde med till åkattraktionerna så tyckte jag betydligt mer om delfinshowen som vi passade på att se då den började precis när vi var klara med vår lunch. Vackert! Jag är lite tveksam till om det är etiskt försvarbart med delfinshower eller inte - det finns ju olika åsikter om t.ex. delfinariet i Tammerfors som stängde häromåret - men jag vet inte. Jag har helt enkelt för lite kunskap för att kunna avgöra och har ingen lust att slänga mig med en åsikt som inte grundar sig på något annat än löst plockade påståenden. Delfiner är i alla fall fantastiska djur och det var jätteroligt att få se dem på nära håll!
Sedan kunde vi inte skjuta upp besöket på Bamses värld längre! Det visade sig att vi hade enastående tur med korta köer - enligt en årskortsinnehavare som Matias pratade med - så vi passade på och lät barnen åka nästan så mycket de ville. Godiståget var Arvid och Edvins stora favorit medan Josef älskade Skalmans bilar och kunde ha åkt precis hur många gånger som helst. Bamseteatern var mysig - på perfekt nivå för Josef, men kanske lite väl enkel för de större barnen.
Själv måste jag medge att jag mest blev lite stressad av Bamse-området. Det var trevligt utformat med roliga attraktioner och med skog runtom... men nöjesfält är nöjesfält. Jag förstår att det är ett bra drag av Kolmården att kunna locka med båda bitarna (djur/natur och karuseller), men jag tyckte mest det kändes som publikfrieri, som att det inte riktigt passade ihop med djurparksdelen av Kolmården. Men det är antagligen mig eller tajmingen eller något annat det var fel på, inte Bamses värld. Barnen hade ju faktiskt väldigt roligt!
Vid det här laget hade vi redan bestämt oss för att komma tillbaka och utforska resten av djuren dagen efter, så vi lät barnen i lugn och ro hållas på Bamses värld tills mat- och sovklockan visade att det började bli dags att köra tillbaka till stugan och få mat på bordet. Så skönt att känna att vi hade ett överflöd av tid istället för att pressa runt på parken för att hinna bonga alla djur före stängning!
När Edvin och jag hade avslutat det sista åket hade vi tur och gick vi i misstag en omväg förbi björnarna på väg till utgången där de andra väntade. Vilken tur vi hade! De höll nämligen på och matade björnarna, så mamma björn och hennes tre små nallar var ute och visade upp sig. Vi gick förbi björnarna ett par gånger under våra två dagar, men det här var enda gången vi såg ungarna. Så fina! Om jag får välja så låter jag helst bli att träffa på någon björn ute i skogen, men jag är väldigt förtjust att se på dem med en mur emellan. De är en så fascinerande blandning av klumpiga och smidiga och mellan gulliga och skrämmande stora!
Och till sist - en lugn och skön kväll vid stugan, med regnbåge och allt! Jag njöt i stora drag av att inte behöva stressa iväg för att handla den här kvällen, och barnen njöt av att få "simma". (Läs: kasta stenar i vattenbrynet iförda simbyxor. Lyx att ha en egen liten simstrand på gården, även om det nog var för kallt och för tidigt på sommaren när vi var där!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar