Jag skrev ett flummigt och långt inlägg om hur man inbillar sig att sommaren ska vara så chill och att den är det för alla andra, men egentligen lunkar man mest på. De flesta dagar har vi händerna fulla av spralliga barn och hinner med en tredjedel av vad vi hade tänkt (både på nytto- och nöjeskontot) trots att vi är lediga båda två, och det gör att jag ofta känner mig lite besviken när jag borstar tänderna på kvällen.
Sedan läste jag igenom vad jag hade skrivit och tyckte jag lät så uppstressad att jag raderade rubbet. Så neurotisk är jag ändå inte! Istället nöjer jag mig med en fråga:
Hur skulle ni beskriva er sommar så här långt med tre ord?
Utan desto större reflektion drar jag fram "terrass", "organisering" och "Harry Potter" ur hatten.
Terrass
För två år sedan byggde Matias hastigt och lustigt en terrass. Där njuter vi av sommaren! Den är omgiven av stora (en trädgårdsmänniska skulle nog säga mastodontiskt obeskurna) buskar och det känns som att sitta i en mysig berså samtidigt som det är soligt och skönt från lunch och ända fram till kvällen. Nu har det ju varit svinkallt (hej, 8 grader, regn och snålblåst i förrgår), men så länge vädret är någorlunda anständigt tycker jag verkligen om att sitta på vår terrass och känna in sommaren. Och det är ett sommarnöje som inte svårt att få till heller!
Organisering
Jag nämnde redan i ett annat blogginlägg att jag försöker underlätta för mitt framtida jag (alltså från skolstart och framåt) genom att plöja igenom diverse nödvändigheter som aldrig (!) prioriteras under terminerna. Min Grand Masterplan för sommaren är att röja upp i skrubbar, skåp och förråd för att kunna inleda höstterminen några (mentala) ton lättare. För det känns verkligen som att allt osorterat stök nästan fysiskt tynger ner mig! Jag är inspirerad och på gång, men det går nästan plågsamt långsamt. Med tre barn runt benen är det alltid något som gör att jag måste avbryta just när jag kommer igång. Dessutom inser jag mer och mer vilken långsam personlighet jag är... jag avundas verkligen handlingskraftiga människor som har en millimeter mellan tanke och handling och bara gör! Jag försöker jobba på att förkorta min startsträcka, men - det går inte så snabbt. (No pun intended!)
Om det är något som präglar den här sommarens diskussioner under detta tak, så är det den lille trollkarlen med runda glasögon som såg världens ljus för 20 (!) år sedan. Det beror dels på att Arvid fick den illustrerade utgåvan av Harry Potter och hemligheternas kammare i födelsedagspresent, dels på att några av hans bästa kompisar är Potter-fans av stora mått. I höstas läste vi den illustrerade versionen av Harry Potter och de vises sten och såg filmen på jullovet. Nu när Arvid fick nästa del till födelsedagen läste han ut den på några dagar - han bara läste och läste, och jag bara fröjdades och hade knappt hjärta att säga till på skarpen när han "inte hörde" att vi skulle äta, städa i rummet eller ta på pyjamas...
Nu har vi börjat läsa den högt tillsammans med Edvin och ser fram emot 1) att se filmen när vi väl kommit igenom boken och 2) att den tredje illustrerade boken kommer ut på svenska den 3 oktober. Arvid tycker tillräckligt mycket om illustrationerna för att tycka det är värt att vänta till oktober på den, men har redan konstaterat att han nog inte kommer att orka vänta på att fjärde boken kommer ut med illustrationer... (Själv tycker jag det är jätteroligt att grundligt läsa om dem, samtidigt som jag upptäcker en del som jag inte tänkte på förr - så mycket fatshaming till exempel... måste medge att jag skippar en del av tjockisbeskrivningen av Dudley när jag läser högt.)
Och! Gissa om jag har lust att boka biljetter till London på studs och ta med honom till Warner Bros studios! Förr eller senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar