Mera Spanien-throwbacks! Vi fortsätter med dag fem. Det långsamma tåget längs kusten gjorde att vi inte åkte in till Alicante fler gånger under resan, men däremot tog det inte mer än 10-15 minuter att ta tåget till Benidorm, så det testade vi. Inte så mycket för att vi brann av längtan efter att upptäcka Benidorm som för att det var för enkelt för att låta bli. Dessutom såg man skyskraporna från Villajoyosa, och lite nyfikna blev vi ju!
Och... för mig med min barnsliga förtjusning i allt brittiskt kändes Benidorm dessutom som ett lämpligt ställe att tjuvlyssna på lite brittisk engelska. Lite som att det hör till min anglofila allmänbildning att se något så brittiskt som Benidorm... Staden är alltså ett av de stora chartermålen för bl.a. britter, fordom (ö)känt för partycharter, numera mer populärt bland pensionärer. Eller så är det så att de som började med att supa och härja numera har fått värdigt grånade tinningar men fortfarande reser till sin gamla favoritdestination... Lite fick vi känslan av att tiden stannat i Benidorm, kanske nån gång runt ortens guldålder på 80-talet.
Nu vill jag inte låta snobbig och dissa en hel stad som vi trots allt bara var på snabbvisit i, men jag trivdes inte i Benidorm. Gatorna var trånga och bedagade, det var pintjockt med turister och jag blev av någon anledning jättestressad av att vara där. Vi sicksackade i alla fall fram till utsiktsplatsen Balcón de Mediterráneo, som jag måste medge att var en vacker plats. En vacker balkong och vackra trappor vid ett vackert hav och med två långa stränder som breder ut sig åt båda hållen. Det, och en panflöjtspelande ensemble, tusen kameror och en medelålder på minst 60 (tills vi dök upp). Jag kände dessutom hur tidpunkten när man verkligen, verkligen måste se till att få tag på lunch tickade allt närmare och noterade hur fullspäckade alla restauranger och uteserveringar var.
Visserligen var jag nöjd med att vi gick för att se den här i sig fina platsen, men jag tycker att det är ganska genomskinligt på bilden här ovanför hur mitt leende är... något ansträngt. Haha!
Till all lycka hittade vi en riktigt bra restaurang precis i närheten - med plats på uteserveringen och med hyfsat bra mat. Score! Lunchen på uteserveringen sätter jag definitivt på Benidorms pluskonto - det var visserligen lite kyligt, men det var både soligt och trevligt. (Jag har ett minne av att en förkyld Josef vägrade äta, men det tror jag vi tar och förtränger.)
Efter maten var vi nöjda med vad vi sett av Benidorm och gick tillbaka mot tågstationen.
Den roliga rampen här nedanför var eventuellt det roligaste Benidorm hade att erbjuda - det var inte bara barnen som tyckte det var roligt att springa uppför den... Jag inbillar mig att jag skulle bli väldigt vältränad om jag bodde granne med den här? Eller så skulle tjusningen falna så småningom.
Matias, Edvin och Josef tyckte det var lagom att åka tillbaka till Villajoyosa och lägenheten, men Arvid och jag följde bara med en station innan vi hoppade av vid en outlet strax utanför Benidorm. Vi fyndade en del, mest sportkläder till barnen, men i grannbutiken köpte jag också ett par löpskor som jag har gått med på jobbet större delen av våren... kanske årets bästa köp, det bekvämaste jag äger! Arvid var toppensällskap att ha med - outletten var lite mindre intressant än vi hade trott på förhand, men han strosade runt utan att klaga minsta lilla.
Nöjda med våra fynd avslutade vi också vår dag i Benidorm. Även om det inte blev någon ny favoritstad så hade vi en riktigt trevlig dag till sist, och det är ju alltid kul att ha sett en ny plats med egna ögon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar