Hoppsan

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt ikväll - men det slutade bra! Vi lyckades missa musiklekis vårfest med en timme. Vi kom in i slutet, precis när de delade ut presentpåsarna till alla barn som varit med under året... Då kände jag mig verkligen som ett mähä. Jag har inte koll på allt, men jag brukar ha koll på tider och kalendrar! Tack och lov kunde vi vända floppen genom att testa glassen på Robert's som jag hört så mycket om, och sist och slutligen tyckte Edvin det var riktigt bra att vi hade missat oss så att det blev ett cafébesök istället... Vi hade det riktigt mysigt, min unge och jag! 

Men maj månad, alltså. Den blir mer och mer hektisk för varje år som går! Det är förstås inte så konstigt att det blir så i takt med att barnen blir större. Och i en familj med två lärare, ett skolbarn, ett förskolbarn och ett dagisbarn går det liksom inte att göra så mycket åt det. Samtidigt tänker jag på vilken bra del av livet det här ändå är. Jag lade upp den här bilden på Facebook också, och min första lärare kommenterade att hon saknar den här delen av livet nu när hon har sin kravlösa pensionärstillvaro. Så jag klagar inte. Jag bara ventilerar. Att inte vara behövd är en av mina stora rädslor i livet, men det är inget jag behöver fundera över just nu - jag behövs helt klart.