Hela hösten kände jag att bloggen gick på tomgång - visserligen klämde jag fram ett inlägg då och då, men alltid med stort motstånd och väldigt sällan så att det kändes speciellt läsvärt för någon annan. På jullovet började det plötsligt gå lättare. Whoosh, inläggen blev plötsligt roliga att skriva och jag tänkte att jag äntligen hade kommit förbi uppförsbacken. Vad kul! Tja. Så började vårterminen och sen dess har bloggen legat i uppförsbacke igen - och först nu fattar jag att det naturligtvis var där skon klämde. För lite tid, för lite energi. Det kräver liksom ganska mycket av en att först hänga med tonåringar hela dagarna och sedan komma hem till en härlig, men en aning rörig familj.
Terminsstarten har känts minst sagt intensiv, och det blir inte bättre av att jag varit ovanligt trött. Kanske hänger min månadslånga decemberförkylning kvar i kroppen som en envis seghet? Jag vet att jag borde motionera mera och äta hälsosammare, men det ryms liksom inte in i vardagen. Idag kom jag hem efter en fullspäckad fredag, tvingade mig att sitta upprätt tillsammans med familjen vid kvällsmaten och somnade sedan som en stock när jag försökte lägga mig i sängen med en bok. De närmaste två veckorna ser inte glesare ut i min kalender, men efter det inbillar jag mig att det lättar! Ser fram emot det!
(Ser också fram emot att träffa våra fina Kvevlaxvänner igen imorgon - jag tror faktiskt inte vi träffats sen i vårvintras!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar