Vilsamt nytt år!

Så här med några timmar kvar av 2017 sitter jag här och känner mig mer avslappnad än på länge. Periodvis har året varit stressigt och slitsamt, men vi har verkligen fått avsluta det på skönast möjliga sätt! I ett tidigare inlägg skrev jag att vi hade bestämt oss för en lat tredjedag jul efter den intensiva julhelgen. Vi fortsatte visst resten av året i den stilen av bara farten och det var precis vad vi behövde! Visserligen har vi haft mellandagsbesök (från Malmö - därav chokladen!), vi har gått på bio och vi har varit barnvakter en kväll, men det har inte varit mer än att mellandagarna ändå har känts som en oavbruten vilopaus.

Nyårsaftonen kommer vi att fira i samma anda - vi kommer att hålla oss hemma, bara vi. Vi har utrustat oss med sprakastickor och julgodis och våra planer är att demolera pepparkakshuset, äta tacos och elda i spisen. Det ser jag fram emot, så mycket mer lockande just nu än all världens glitter!

Efter nyåret har vi kommit överens om att göra lite nytta, men fram till nyåret tummade vi på att bara ta det lugnt. (Vi har alltså världens lyxigaste jullov: A&E börjar visserligen skolan redan 4.1, men vi andra är lediga ända till 8.1!) Det märks att det var precis vad hela familjen behövde, för även om det fortfarande uppstår syskonbråk då och då är det på en helt annan nivå än det var i början av jullovet - både jag och resten av familjen har nog blivit bra mycket snällare av en veckas vila framför julgranen!

Och eftersom det är nyårsafton skulle jag gärna slänga in ett par nyårslöften eller fina ambitioner, men jag låter bli. Det närmaste ett nyårslöfte jag går får vara att försöka ordna lite mera vila för oss nästa år! Eller kanske styra upp vardagen så att vi inte är i lika desperat behov av vila när ledigheterna kommer på. Det hoppas vi på inför 2018!

Nytta och nöje i Sthlm

Nu har jag äntligen kommit mig för att föra över mina foton från telefonen till datorn, vilket betyder att jag sent omsider kan skriva mitt sista blogginlägg från Stockholmsresan i oktober. Vi skulle ju kombinera nytta med nöje, men hittills har jag bara skrivit om nöjet... Nu har vi kommit till måndagen och nyttan - som i och för sig också var rolig. På måndagen och tisdagen var det Skolforum, som jag visserligen hade varit på förra året också, men jag tyckte det var värt en repris. Jag gick båda dagarna, men Matias nöjde sig med måndagen, varpå han flög hem för att ta hand om våra barn. 

Precis som ifjol var det en riktigt givande mässa. Även om jag märkte att det var en del föreläsningar som gick igen från ifjol fanns det så många alternativ att jag inte hade några problem att välja nytt i år. Utställarna var för all del också i stort sett de samma som ifjol, men eftersom jag ändå inte jobbar i Sverige var det ändå mest tidsfördriv mellan föreläsningarna, som var det jag fick den största behållningen av. Jo förresten, en stor skillnad fanns det bland utställarna - massagestolar! Överallt! Ifjol tror jag det fanns ett företag som visade upp massagestolar och ett eller två som hade massagedynor. I år fanns de överallt! Inte mig emot, jag gled runt och tog en avslappnande massagepaus med jämna mellanrum. Faktum är att jag också köpte en massagedyna med mig hem, men det var definitivt inte något spontanköp, för jag hade ångrat mig ända sedan ifjol att jag inte slog till då... och den har varit i flitig användning!

Jag hade prickat in en del ämnesdidaktiska föreläsningar om just språkundervisning, men jag tyckte nästan jag fick mer ut av de föreläsningar som var lite mer allmänna. Just nu får jag så mycket input och så många nya förslag på metoder jag kan testa på mina lektioner att jag inte behöver mer sådant - däremot var det roligt att lyssna på en del andra föreläsare. De två jag kommer ihåg bäst var författaren (och läraren + grammatiknörden) Sara Lövestam som berättade om sin nya bok om grammatik (!) och Mona Liljedahl, som är expert på särbegåvade elever. Båda två brann verkligen för sitt ämne, kunde massor och hade en förmåga att dra med sig lyssnarna. Sånt gillar jag!

Så småningom kom eftermiddagen och Matias drog sig mot Arlanda, medan jag fortsatte att ta ut det sista av mässan. När jag hoppade på pendeltåget insåg jag att jag i stort sett hade hoppat över lunchen  (samt ersatt den med plockgodis på mässan) och började känna att världen gungade lite, så jag letade illa kvickt upp en Taco Bar vid Söderhallarna. Kan ha varit den godaste nacho de luxe jag någonsin ätit. Kan ha något att göra med den skippade lunchen. Haha!

Kulturtant på egen hand i Stockholm måste förstås gå på en fotoutställning i Kulturhuset. Vet inte om den går ännu, men om den gör det kan jag absolut rekommendera Lee Miller - Krig och mode. En så fascinerande kombination av krig, mode, samhälle och fotokonst! (Och förresten, den visas ända till 4.3.2018 ser jag nu när jag lägger in länken!)

Det känns som att jag hängde en del i Kulturhuset den här gången - började ju med Stockholmsrummet, fortsatte att gå på Billy Elliott på Stadsteatern och avslutade med Lee Miller och en sväng in på biblioteket. Gillar verkligen den byggnaden! Tycker det är ett genidrag att fylla ett hus med konst och kultur och göra det till ett vardagsrum för alla - på Sveriges mest centrala läge! I like. 

Att ännu ha en dag kvar för mig själv i Stockholm kändes så oerhört välgörande! Tror det var precis det här avbrottet i vardagen jag behövde för att orka fram till jullovet. Nästa dag fortsatte jag att utforska Skolforum och tyckte nog jag var i stort sett klar när det var dags att bege mig. Måste bara avsluta med ett Stockholmstips (och en påminnelse till mig själv en annan gång)! Har man ett SL-kort går det nämligen väldigt smidigt att ta sig till Arlanda utan extra kostnad. Jag har hört om det förut, men aldrig testat. Dagen innan hade Matias vänligt nog trampat upp stigen och konstaterat hur enkelt det var, så jag kopierade bara honom rakt av... 

1) Ta pendeltåget till Märsta (det gick direkt från Älvsjö, där Skolforum var, men det går förstås att stiga på vid Centralen också).

2) Byt till buss mot Arlanda i Märsta.

3) Framme! Se bara till att du vet vilken terminal du ska till. För mig tog det ca en timme från Älvsjö, men det är nog bra att kolla detaljerna i SL:s reseplanerare. 

Och sist men inte minst måste jag bara slänga in en sista rekommendation. I delibutiken som hörde ihop med hotellet sålde de bubbies, som bara behövde testas. Och testas igen. Och igen. Ja, ni förstår. Minst en ny smak varje kväll! Avnjutes bäst framför ett avsnitt av Vår tid är nu.

Julklappslekar

Nu är ju julen över, men för kommande jular - eller den som vill fira lite mera - tänkte jag skriva ner två eminenta julklappslekar som Ylva har importerat direkt från Norrland. Den första leken lekte vi första gången ifjol istället för att ge julklappar till de vuxna i sällskapet, och det tyckte vi var en sådan succé att vi fortsatte i år. Den andra är betydligt snabbare och enklare, funkar bra som juligt tidsfördriv i väntan på tomten. Eller maten. Eller för att avleda rastlösa jullovslediga barn!

Stora julklappsleken
1. Alla som deltar förbereder sig genom att köpa tre julklappar för totalt 10 euro. De tio eurona kan fördelas jämnt eller ojämnt - det gör inget att vissa julklappar är bättre än de andra, det blir nästan roligare så! Jag har också läst om en variant där deltagarna måste hitta alla tre julklappar hemma alternativt på loppis, och det är ju också en fin och lite mer miljövänlig version. Vi körde dock den helt vanliga köpesvarianten. Det enda som behövs utöver julklapparna är två vanliga tärningar.
2. Första rundan: Deltagarna slår i tur och ordning med tärningarna. Den som får en etta eller en sexa får ta ett paket ur julklappshögen. Den som får en dubbel-etta eller en dubbel-sexa får ta två paket. Första rundan är slut när klapparna är utdelade.
3. Öppna julklapparna och ta en runda där alla visar upp vad man fått.
4. Andra rundan: Ställ en timer på t.ex. 20 minuter och lägg undan den så ingen ser hur mycket tid det är kvar.
5. Fortsätt kasta med tärningarna enligt samma princip: Den som får en etta eller sexa får knycka en julklapp (av valfri motspelare) och den som får en dubbel-etta eller dubbel-sexa får ta två stycken. Det är här spelet blir riktigt kul, för även de mest sansade deltagare roffar åt sig utan skam i kroppen efter en stund! Det kan också vända väldigt snabbt så att den som haft en hel hög med julklappar plötsligt sitter där med ett litet paket knäckebröd.
6. När tiden är ute tar spelet slut och alla får behålla de julklappar de har just då.
7. Om någon deltagare är helt utan paket får hen välja att knycka vilket paket som helst av vilken medspelare som helst. Ingen blir alltså helt utan.

Lilla julklappsleken
1. Det behövs en tomteluva, två grytvantar (eller andra stora handskar) och en välpaketerad julklapp. Den får gärna vara paketerad i flera lager papper, lådor och med snören - annars tar spelet slut väldigt snabbt! Innehållet kan förstås varieras beroende på deltagarna, men eftersom vi spelade det här med barnen hade vi en förpackning med chokladjulkulor som räckte till alla.
2. Den som börjar lägger tomteluvan på huvudet och grytvantarna på tassarna och försöker öppna paketet.
3. Under tiden kastar näste person i tur tärningarna. När hen får samma antal prickar på båda tärningarna går turen vidare till den personen, som snabbt ska sätta luvan på huvudet, grytvantarna på händerna och fortsätta att öppna paketet.
4. Den som lyckas komma fram till innehållet under sin tur vinner! Här gjorde vi så att vinnaren vann äran att bjuda resten av sällskapet på chokladbollarna, men har man lite äldre deltagare går det förstås att bestämma att the winner takes it all...

Jullistan 2017

Efter en fin och aktiv julhelg passar det kanske bra att summera den med en lista? Det har varit roliga och mysiga dagar - och samtidigt så intensiva att vi bestämde oss för att införa tredjedag jul hemma hos oss. Tredjedag jul infaller 27.12 och firas med minsta möjliga insats, gärna i myskläder, utan klockslag att passa och med rester på matbordet. Vi behövde verkligen chilla lite i vårt eget hem och med bara vår lilla familj, så det har vi gjort. Bra drag, jag tror vi gör det till en tradition! Imorgon kan vi överväga att börja göra någon nytta igen. OM vi har lust - annars låter vi bli! Ha! Som jag kan älska att vara ledig... 

Jag plockade Sevendays lista från förra veckan och modifierade lite...



I år har jag firat jul med: 

Nästan alla, känns det som! Matias bror med familj kom till Finland över julhelgen, så vi har firat med båda våra familjer. (Eventuellt därför julhelgen har känts ännu lite mer intensiv än vanligt...) Här har vi varit tio personer samlade och på Stennabba tjugo personer - och dessutom bjöd min moffa på julkalas med huset fullt på juldagen! Jag hälsade också på min mommo på Purmohemmet där hon numera bor på heltid, och så har vi hälsat på Matias moster där hon bor. Skulle jag bara få ett ord att beskriver julen 2017 med skulle det bli "människor"!

Det här fanns på julbordet:

Allt det vanliga fanns på julbordet, men det ovanliga var att bordet stod i vårt eget vardagsrum. För första gången någonsin dukade vi upp jullunchen här hemma och bjöd in svärfar, Ylva, Anders och barnen. Det kändes fint att en av de viktigaste jultraditionerna var hemma hos oss - och maten var god! Matias hade griljerat skinka, Ylva hade lagat årets godaste älgköttbullar och själv stod jag för ris á la Malta. När svärfar föreslog att vi skulle äta glass till efterrätt förvånade jag till och med mig själv med att bli helt förfärad och omedelbart paxa ris á la Malta-tillagningen. Tydligen är efterrätten på julafton något jag helst inte kompromissar med!

På juldagen åt vi på Stennabba, och då blev det som vanligt fisk - och förstås en del skinkrester. 

Min juldagsmorgon såg ut så här:

Rätt många år nu har vi vaknat på madrasser på golvet i mamma och pappas arbetsrum, så även i år. Julgransljusen är tända och i nästan varje rum i huset ligger någon och sover. Vid köksbordet sitter kanske pappa och Johannes redan med morgonkaffet och om barnen har tur så har någon morgonpigg kusin redan tassat ner från vinden. Vi brukar vara nästan tjugo personer i huset på julnatten och antalet växer stadigt... Lite kaotiskt kanske, men också mycket mysigt!

Tre saker som julen måste innehålla:

Levande julgran, familj och tydligen ris á la Malta! 

Min bästa julsång:

För att vara traditionell på gränsen till tråkigt måste jag väl säga Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt... men i år har jag dessutom varvat Coldplays Christmas Lights ganska många gånger också.

Det här är jultradition hos oss:

En av de viktigaste är kanske just övernattningen på Stennabba. Sedan hör det också till att önska Matias moster god jul och tända ljus på gravgården (vilket vi gjorde i stan vid svärmor Maj-Britts grav - tyvärr hann vi inte till Ejde och tända ljus på fammo och faffas gravar i år). En tradition som hade paus i år var Stilla natt i Zion - kanske nästa år igen!

Vår gran ser ut så här:

Enligt devisen "man tager vad man haver"! Huvudsaken är att den har riktiga barr.

Det sämsta med julen:

Stressen för de vuxna (som ju nästan alltid är slitna efter höstterminen när det är dags att börja ställa till med jul) och anspänningen för barnen (som orsakar rätt mycket drama åtminstone i vår familj). 

Det bästa med julen:

Att umgås med familjen, både den lilla och den stora. Jullovet (ledigheten!) och mellandagarna (vila!). Den ombonade känslan som bryter av mot vardagsspringet. 

Kulturtant på date day i Stockholm

Söndag morgon, hotellfrukost, Stockholm, inget ansvar för någon annan och en helt ledig dag som sträcker ut sig framför en - det finns liksom ingenting alls att klaga på då. Vi satt länge och njöt vid frukostbordet och rullade ut därifrån. Förstås! För varför inte, när man nu en gång kan, får och hinner?

Dagens var ledig, men visst hade vi planerat lite. Det mesta av planeringen gick på temat "promenera runt och se på Stockholmsvyer", vilket ställde vissa krav på vädret. Vi märkte ganska snabbt att vädret visserligen var vackert (som i "gör sig bra på bild"), men däremot inte särskilt skönt. Inte det minsta skönt faktiskt, utan rentav plågsamt råkallt! Det hjälpte förstås inte heller att ingen av oss var riktigt ordentligt klädd för blåst och kyla - och inte ens i Stockholm kryllar det av ställen att köpa en varm stickad mössa på en söndagsförmiddag. Vi bestämde rätt så omgående att vi visserligen skulle gå, men med ett (inomhus)mål i sikte - så vi sneddade genom Gamla stan i riktning mot Slussen. Jag har egentligen lite blandade känslor för turistspäckade Gamla stan, men den här söndagsförmiddagen var det bara fint! Kölden kanske gjorde att gatorna och gränderna kändes lite rymligare...

Vårt mål var Fotografiska museet, som jag länge varit nyfiken på men som jag hittills bara hade sett från utsidan. När vi väl var framme var vi genomkalla och väldigt nöjda med vår inomhusplan. Vi var tydligen inte de enda i Stockholm som tyckte det var en bra plan en söndagsförmiddag, för det var verkligen SJUKT mycket folk där. Vi bara tittade på varandra och fattade ingenting. Är det just den tidpunkten alla vill se fotokonst? Eller är det alltid så? Nu kändes det lite mer rimligt att de har öppet 9-23 varje dag. (De kallar sig faktiskt världens mest öppna museum. Kanske stämmer!)

Fotografiska överträffade hur som helst alla mina förväntningar, även om vi fick armbågas lite. Den utställning som vi lade nästan all tid på var den tillfälliga utställningen av krigskorrespondenten Paul Hansson. Vi hade inte läst på eller kollat vad det var för utställningar på gång just då, men den här gick rakt in i hjärtat. Jag vet inte hur länge vi gick där mellan rummen, men vi rörde oss mellan några av jordens värsta oroshärdar och tiden stannade nästan. Alla människoöden bakom alla de bilderna... vi lever verkligen inlindade i bomull här. Önskar att fler i världen fick göra det. Visst gick vi en sväng i de andra utställningsrummen också efteråt, men efter att ha sett Being there kändes det mesta ganska oviktigt i jämförelse, så de bitarna fick nog ingen ärlig chans den här gången.

Efter att vi kände oss klara med fotografier hade vi hoppats på att solen skulle ha brutit fram, vinden mojnat och temperaturen stigit några grader. Då skulle vi ha fortsatt mot Söder och letat oss fram till Monteliusvägen, som verkar vara en ganska spektakulär gångväg. Men den fick vi spara till en annan Stockholmsresa, för när vi kikade ut genom panoramafönstret i Fotografiskas café såg himlen ut som betong och vinden rev upp ettriga gråvågor på vattnet. (Fotografiska café/restaurang har annars också en ganska spektakulär utsikt! Synd bara att vi inte var så värst hungriga då ännu - det får vi också spara till en annan gång.)

Vi gick i alla fall tillbaka över Gamla stan - så summa summarum blev det ändå inte en helt oäven promenadsträcka sådär totalt sett den dagen!

Men halvvägs tillbaka gick förbi Livrustkammaren och kunde inte låta bli att vika in. Hallå, det var öppet, gratis och betydligt varmare än utomhus! Dessutom har jag aldrig varit dit och var förstås lite nyfiken. Museinörd som jag är.

Största delen av museet var faktiskt stängd eftersom de höll på att bygga om. Eller förbereda en stor specialutställning kanske det var? Det var hur som helst lika så bra eftersom vi började känna att det var dags för lunch inom en mycket snar framtid. Men vi gillade båda två specialutställningen i vagnshallen i källaren - I love you madly, som berättade om förhållandet mellan Marie Antoinette och svensken Axel von Fersen. Lite extra kul för att jag bara nån vecka tidigare hade råkat se den anakronistiska bakelsen till film, Marie Antoinette... annars skulle nog inte namnet Axel von Fersen ha ringt några klockor och utställningen skulle inte alls ha varit lika rolig.

Men sen var det dags att mycket skyndsamt söka upp en sen lunch, för en i sällskapet (och för en gångs skull inte jag!) höll på att bli lite grinig. Det fick bli lunch på stimmiga, röriga Kungshallen - inte för att det egentligen är mysigt eller superbra mat, men mest bara för att det hör till. Vi köpte förresten mössor också! Varma! Sköna! Njutningen att dra på sig en ordentlig mössa efter att ha frusit största delen av dagen... inte att leka med. Sen prickade vi också in en kaffe/te på NK medan vi googlade på kvällens planer...

... och här kunde man ju tro att vi skulle dra oss tillbaka och vara nöjda med dagens kultursaldo, men vi ville faktiskt på bio. Bara för att vi kunde! För när har vi varit på bio tillsammans senast egentligen..? Ärligt talat ingen aning! Minns knappt när jag varit själv. Filmutbudet var inte jättespännande, men vi fastnade till sist för The Square, som vi egentligen inte visste något alls om.

Vi såg trailern utan ljud och trodde den var amerikansk och blev sedan jätteförvirrade när den visade sig vara svensk... förväntningarnas kraft, alltså! Lustigt nog, med tanke på att vi hade besökt inte mindre än två museer samma dag, handlade den om ett konstmuseum. Jag tror att det kan vara en film man tycker om eller inte alls orkar med, men vi gillade den båda två. Bitvis ganska konstig, men samtidigt välgjord, intressant och ibland till och med rolig... dessutom innehöll den en massa lösa trådar som faktiskt gjorde mig mer nyfiken än irriterad.

Vi var väldigt nöjda med vår andra date night i rad! (Eller borde vi säga date day?) Också väldigt nöjda med att trilla ihop framför ett avsnitt av Vår tid är nu i hotellrummet sedan. Det hade varit en innehållsrik dag, men samtidigt väldigt avslappnande. Och rolig. Och inspirerande. Och alldeles, alldeles nödvändig.

Finland 100

Vilken vecka det var förra veckan! Att Finland fyller 100 år har nog ingen i den här delen av världen missat, men alla våra försänkningar i skolvärlden gjorde att det här jubileet verkligen firades grundligt här. Jag gick i högklackat tre dagar i sträck, bara en sån sak! 

Vi inledde veckan med Arvid och Edvins kombinerade skoljulfest och självständighetsfest på måndagen, fortsatte med firande på våra respektive skolor/dagis på tisdagen och till sist avrundade Arvid och jag med självständighetsbal på Campus allegro på själva jubileumsdagen. Puh! Jag är ingen stor vän av att klä upp mig överdrivet ofta, men det var verkligen fina fester. 

Är så imponerad av vår skoldag på tisdagen - vi firade hela skoldagen med filmvisning, högtidlig festmiddag och konsert - det var så fint ordnat alltihopa, verkligen en skoldag att minnas länge. Vi började med att se filmen Framom främsta linjen, som berättar om det finlandssvenska infanteriregementet IR61 under fortsättningskriget. Även om jag har sett filmen en gång när den var ganska ny för drygt tio år sen kändes det bra att se den igen just nu - vare sig vi vill eller inte är kriget en stor pusselbit i vår historia och vi kan inte låta bli att på något sätt förhålla oss till det. Jag tycker det är en oerhört intressant diskussion som blossat upp här och där i samband med självständighetsfirandet, nämligen den om vad vi firar när vi firar Finland och vilken stor roll kriget får i alla högtidligheter. Det skulle jag gärna diskutera över en tekopp - men i skrift orkar jag bara inte formulera mig för tillfället. Återkommer någon gång när jobbet lämnar någon hjärnkapacitet över till fritiden!

Feststämningen förtogs för övrigt en aning av att Josef inledde veckan med ögoninflammation och avslutade den med magsjuka... men den enda dagen han faktiskt var på dagis var det självständighetsbal för småttingarna, och dessutom blev han frisk hyfsat snabbt och utan att smitta någon annan i familjen, så det får väl räknas som godkänt ändå. Sånt uppskattar vi!

En oktoberlördag i Stockholm

När jag ser bilden här ovanför kan jag nästan inte låta bli att skratta åt mig själv. Tänk att stå på en sådär betonggrå, ful plats och vara så lycklig över det! Men det var jag. Happy happy happy. Vi är alltså tillbaka på sista helgen i oktober, när Matias och jag hade skickat våra storbarn till Norrland med faffa, lämnat Josef i Purmo och själva stuckit iväg till Stockholm. Det var vår första barnlösa övernattning tillsammans någonstans överhuvudtaget sedan 2014, så det kändes ända in i ryggmärgen att det var dags för lite vila på tu man hand för två trötta föräldrar nu!

(När jag tänkte tillbaka höll jag på att räkna Bremen i juni 2016 som en tumisresa... tills jag kom på att en livlig ettåring också räknas! Den resan var Josef i högsta grad med på även om hans bröder stannade i Finland...)

Lyxigt nog kom vi fram till Stockholm redan tidigt på förmiddagen den här lördagen - och fick checka in direkt! (Ännu mera pluspoäng för hotellet.) Inte helt fel att chilla en stund efter vår tidiga väckning innan vi begav oss ut på stan... Kunde inte låta bli att vika in på Indiska, där jag fyndade en vårjacka (!) på reahyllan medan Matias stod och spanade in folklivet på hötorget. Och fotade! Resans snyggaste bilder, ju.

Sedan tog vi sikte på Kulturhuset. Vi hade nämligen en mission. Billy Elliott på Stockholms stadsteater hade varit slutsåld redan innan vi bokade våra flygbiljetter, men vi ville ännu ge det en sista chans och gick till biljettluckan och kollade om det råkade finnas några avbokade biljettskruttar för oss. En något snorkig dam i biljettkassan gjorde klart för oss att det minsann var väldigt slutsålt och att hon minsann inte hade några biljetter att sälja. Ville vi trots allt försöka (vilket hon antydde att hon minsann tyckte var ganska meningslöst) kunde vi alltid kolla på bokningssajten. Jahapp. Det kändes ändå helt okej, för vi hade ju inte heller räknat med det och tänkte att vi lika gärna kan gå på bio. Eller somna tidigt.

På väg mot vår lunchdestination snubblade vi över det roliga Stockholmsrummet. Har inte sett det förut, men det är en kul avstickare om man är ens lite Stockholmsnördig - där finns både en modellstad under glasgolv och VR-glasögon som man kan se på framtidens Stockholm med.

Lunchtanken har faktiskt legat i bakhuvudet och grott ända sedan förra hösten när jag tittade in på Medelhavsmuseet. Själva museet tyckte jag var sådär, men caféet verkade mysigt, så nu var jag omåttligt nöjd med att det faktiskt blev av att äta där. Rödbetssalladen god och jag rekommenderar helt klart en lunch med Mellanöstern-touch, omgiven av antika statyetter. Slår helt klart en stressad kebabfrestelse i skolmatsalen - I like!

Sedan hade vi tänkte fortsätta med allt möjligt, men eftersom Matias kände sig hängig och seg blev det bara en sväng till Drottninggatans Ord & Bild (yey!) innan han fortsatte tillbaka till hotellet för att vila ett par timmar. Själv fortsatte jag botanisera på bokhandeln och sedan vidare längs med Drottninggatan och mot Gallerian... visst är det lite kul också, men SH*T vilket jobbigt område att röra sig på en lördagseftermiddag! När jag väl hade kämpat mig ända fram till Gallerian höll jag på att få spunk och bestämde mig för en promenad istället.

Jag hann knappt ut från Gallerian innan det blippade till i min telefon med den här skärmdumpen:

!!!

Matias hade använt sin tupplurstid till att hänga på bokningssajten och haffa två biljetter till kvällens Billy-föreställning! Helgens bästa överraskning, musikal några timmar senare!

Jag kollade på klockan och bestämde mig för att jag ändå hann gå ut till Karlaplan och Fältöversten. Det var befriande att komma ifrån folkmassorna och få i sig lite syre - och Strandvägen och Narvavägen är ju not too shabby som promenadstråk, inte ens i ruggig höstskymning... Det mesta höll på att stänga vid Fältan när jag kom fram, men det hade jag räknat med, så jag köpte bara en tub tandkräm och gick tillbaka in mot myllret och hotellet. Är lite nöjd med att jag tog en helt ny väg tillbaka - visserligen med hjälp av telefonen, men ändå! Känns alltid bra att bli lite bättre på att orientera sig. Google förde mig till exempel till en gångtunnel jag inte kände till från förr och när jag kom ut fann jag mig plötsligt ett halvt kvarter från hotellet. Hej hopp! (Brunkebergstunneln var det tydligen jag hade upptäckt, så nu kan jag lägga det till min Stockholmsbildning.)

Eftersom vi numera är officiella Billy Elliot-nördar med tre (!) föreställningar i bakfickan tror jag att jag måste skriva ett eget inlägg om kvällen, men tills vidare kan jag bara konstatera att det aldrig är något fel på en teaterkväll i Stockholm! Ska vi jämföra tyckte jag nästan att föreställningen i Vasa var ett snäpp skarpare, men det betyder inte att vi inte skulle ha haft en strålande kväll i Stockholm också. Det hade vi!

Throwback till Hotel with Urban Deli

Det verkar inte gå i raketfart direkt, mitt Stockholmsbloggande! Vill ju inte att det helt ska trilla bort, så jag börjar i liten skala med ett inlägg om hotellet vi bodde på. Vi hade redan bokat rum på ett Scandic, men sedan snubblade vi över Hotel with Urban Deli som verkade fräscht och lite annorlunda. Vi bokade om och ångrade oss inte alls - det var verkligen både fräscht och annorlunda!

Alla rum ligger i källarplan, och de är pyttesmå, utan fönster och med massiva dörrar. Det kändes lite som att bo i ett kassaskåp... Klaustrofobiskt? Det kunde det säkert ha varit, men inredningen gjorde att det mest kändes kul och modernt. Dessutom var det ju väldigt tyst och lugnt att sova där, inte mycket trafikljud som störde där!

Läget var centralt (ett kvarter från Hötorget), rummen coola och personalen vänlig, men det bästa var... FRUKOSTEN! Det enda i hotellfrukostväg som kan mäta sig med Urban Deli är kanske frukosten vi fick på Stora hotellet i Umeå i somras. Här fanns liksom allt jag önskar mig av en lyxfrukost. Surdegsbröd, massa pålägg, smoothies, färskpressad juice, overnight oats, fruktbitar, färska croissanter med nutella, chiapudding... (Okej, i det här sällskapet var chiapuddingen kanske lite trist, men ändå värd att nämna!) Känner hur snålvattnet rinner till bara jag tänker på det. Och det fick jag kalasa på TRE morgnar i sträck. Det kallar jag la dolce vita!

En bra grej vi gjorde innan vi slocknade på kvällarna är förresten att vi började se på den fantastiska svenska serien Vår tid är nu. Har sett alla avsnitt som kommit nu och tycker fortfarande att den är klockren på så många sätt. Antagligen är det den bästa svenska serie jag någonsin sett! Det är inte exakt samma tidevarv som Downton Abbey, men kan ändå inte låta bli att jämföra dem. Helt i samma klass! (Den går både på SVT och Yle som bäst, missa inte!)

Summa summarum? Förutsatt att du inte är alltför klaustrofobiskt lagd och värderar fönster för högt rekommenderar jag definitivt hotellet. Och vill du bo lite luftigare kan du alltid planera in åtminstone en frukost på Urban Deli!

(Vi hade alltså inte med oss någon ordentlig kamera, vilket minsann märks på alla inomhusbilder nu när jag börjar kolla igenom dem. Santa please, det finns ett kameraformat hål bland mina tillhörigheter! Där skulle det passa en kamera som tar vackra bilder utan att väga ett ton... systemkameran vi har nu köpte vi när vi väntade Arvid. För elva år sedan. Sedermera har vi köpt och sålt bort en annan systemkamera vi inte var riktigt nöjda med samt velat i en evighet eftersom kombinationen fin bildkvalitet sällan går ihop med "liten, lätt och smidig".)

Veckans blogglista: Min kropp

Oooh. Den här listan. Även nu när jag börjar fylla i den är jag osäker på om jag kommer att lägga upp den, för den kommer nära. Jag önskar att jag kunde säga att jag blivit så KOMPIS med min kropp efter 30 och att jag är FULLSTÄNDIGT nöjd med att den burit och ammat tre barn - det skulle kännas moget. Det skulle kännas som något att skriva på en vuxen blogg. Men tyvärr är jag inte riktigt där ännu, och speciellt inte efter den här stressiga hösten när det blivit betydligt mer choklad än träning i min vardag, om vi säger så. Men vi kör:

• Jag tycker min kropp är:

Praktisk, framför allt! Den sätter väldigt sällan käppar i hjulet för sånt jag vill göra. Den gör sitt jobb och det är jag hemskt tacksam för!

• Min relation till kroppen har varit:

Mer okomplicerad än den är nu. Tyvärr. Jag trivdes visst bättre som obesvärat smal 23-åring än knubbig och sliten 37-åring. Go figure. (Går vi ännu längre tillbaka hittar vi däremot pintjockt med korthetskomplex. Jag var så galet kort ända upp till gymnasiet ungefär! Och trodde att långa personer per definition var en lite bättre sorts folk. Nu är jag medellängd och har pustat ut.)

• Det bästa med min kropp:

Den är frisk! Det är fantastiskt! Visst, den är inte vältränad, men jag vet att det inte finns några fysiska hinder för att bli det. Bara jag lyckas hitta tid och ork så KAN jag träna det mesta jag vill, och det känns ändå lite hoppingivande.

• Så ser jag på andras kroppar:

Med betydligt snällare ögon än jag ser på min egen. 

Önskar att jag kunde säga att jag inte lägger märke till andras kroppar, men det vore ändå en lögn. Jag kan beundra vackra, proportionerliga, vältränade kroppar, men påverkar kroppen hur jag uppfattar människan? Jag vill spontant svara nej, men jag är säkert också hopplöst genomsyrad av våra sjuka samhällsideal. Jag är i alla fall uppmärksam på mig själv så att jag kan ge mig själv en mental örfil när jag drar paralleller mellan kropp och personlighet. 

• Såhär ger jag min kropp energi:

Vilken energi..? Jag äter regelbundet i alla fall. I den bästa av världar skulle min miniminivå också innebära 8-timmarsnätter och svettiga långpromenader några gånger i veckan. 

• Det här har min kropp klarat av:

Föda tre barn! Amma tre barn! Samt därpå släpa runt på tre barn genom trotsåldrar och rymningsåldrar och dramaåldrar! Den har också burit mig ut i världen för att se fjäll, storstäder och främmande stränder. Det uppskattar jag också.

• Min kropp mår bra av:

Vila, promenader och bodypump. Tystnad och tillräckligt med sömn. 

• Min kropp mår dåligt av:

Stillasittande skrivbordsjobb. Är oerhört tacksam för att jag har ett rörligt jobb - det är visserligen inte ett fysiskt arbete egentligen, men jag får åtminstone stå och gå en stor del av dagen. Känner direkt i rygg och nacke när jag sitter flera timmar framför datorn.

• Så gör jag för att älska min kropp:

Kramar mina barn. 

Påminner mig själv om att en kropp finns till för att röra på sig. 

Väljer kläder som funkar på min kropp istället för kläder som är snygga på andra. 

Ser på släktdrag. Det är enklare att älska min dubbelhaka när jag ser den som något som påminner om min fina fammo än när jag ser den som en konstruktionsmiss.

Lite sliten

Jo, vi lever. Vi lever mycket, minst sagt!

Den här hösten är tuff. Allt går bra, vi mår bra, inga katastrofer i sikte. Men vi jobbar för mycket och känner oss ganska slitna just nu. Vi har båda två gått upp i arbetstid jämfört med ifjol, och jag gick länge och trodde att vi jobbar 100 % båda två det här läsåret. Nu har jag fått på klart att Matias faktiskt jobbar 110 % i år, och med ojämn periodisering betyder det betydligt mer nu på hösten.

Så... ja. Att båda föräldrarna i en barnfamilj jobbar 100 % tycker jag är en urbota dum idé. Att jobba ännu mer är ännu dummare. Jag briljerar verkligen inte med vårt tempo, utan skäms snarare för att vi ställt det så. Det känns som väldigt icke-2017 att jobba så mycket att man knappt hinner andas. För tillfället prioriterar vi bort så mycket som jag vill ha i våra liv (släkt, vänner, städning, utomhusliv, läsning, träning...) bara för att det överhuvudtaget ska gå ihop. Men det lättar för Matias efter jul, och det betyder att det lättar för oss alla. Det är inte långt till det. Faktiskt. Efter sportlov får han det riktigt chill! Hellre att det går den vägen än tvärtom. Och när det är dags att planera nästa läsår är vi kanske klokare.

Förra helgen försökte vi i alla fall varva ner lite när Ylva och Anders och deras barn kom till Finland och firade Allhelgona. Å ena sidan lyckades jag lägga bort jobbtankarna största delen av helgen, men å andra sidan är befolkningsstatistiken i våra familjer lite sådan att "lugn och ro" är långt borta! Ja, ungefär som på bilden ovan. Haha! Men gulliga är de ju, hela högen! De kommer tillbaka till jul, och det är så roligt att se hur småknattarna trivs ihop. Även om kusinerna bor i olika länder träffas de ju faktiskt flera gånger om året, och då ganska intensivt.

Ja, och så tankade vi ju faktiskt energi i Stockholm också häromveckan! Oj, det vill jag skriva om. Jag blir så glad av Stockholm. Och av att vara ledig. Måste absolut suga ut det sista av de fina dagarna genom att blogga om dem så småningom!

Jag skäms förresten också för att jag glömde bort farsdagen idag ända tills jag läste morgontidningen med de sedvanliga farsdagsreportagen. Då samlade jag visserligen våra ungar och uppvaktade Matias på soffan, men i övrigt har jag varit en riktigt usel pappa-partner idag. Har bara suttit och jobbat, varvat med att jag skällt ut småfolk som härjat. Och småfolk HAR härjat. Har kanske eventuellt skällt ut den andre vuxne i vår familj också av bara farten. Bättre lycka nästa år...

(För protokollet så firade vi faktiskt min egen pappa och moffa grundligt i Purmo igår, och idag bjöd vi svärfar på farsdagslunch. Vi är trots allt inte helt hopplösa!)

Höstlov i Tammerfors

Det blev en mycket snabb visit till Tammerfors i helgen! Än en gång kan vi konstatera att tideräkningen är annorlunda när man rör sig med barn - något som borde vara fullständigt självklart för oss vid det här laget, efter drygt tio år som föräldrar... så småningom kanske vi lär oss. Vi hade två riktigt bra dagar, men också väldigt intensiva. Nästa gång vi sticker iväg på minisemester vart som helst längre än till Vasa ska vi se till att ha minst två nätter på oss! Med barn alltså, på bara två vuxna hade det här varit en riktigt behaglig längd...

Vädret var som vädret mest har varit den här hösten - fuktigt, regnigt och gråmulet. Men det gjorde inget, vi hittade på inomhusaktiviteter istället. På lördagen inledde vi med något alldeles nytt, inte bara för oss - Muminmuseet som öppnades i juni. Det var verkligen ett jättefint museum som jag helt klart rekommenderar. Fräscht och genomtänkt, med jättefina miljöer!

Ibland känns det som att Mumintrollen och Tove Jansson har mjölkats sönder av alla oändliga muminmuggar och andra produkter, så det var jätteroligt att gå lite mer tillbaka till rötterna och se originalskisser och annat. I ateljén var det också jätteskönt att sitta och rita tuschteckningar en stund. Alla talade med dämpade röster, Arvid och Edvin satt djupt försjunkna i sina mumintroll och det var ett av de där väldigt sällsynta ögonblicken när det känns nästan fysiskt hur energinivåerna fylls på. Kanske jag borde börja teckna tuschteckningar här hemma också? Tyvärr tror jag inte riktigt jag får till samma meditativa känsla vid ett smuligt köksbord...

Jag tror att det var Arvid och jag som tyckte allra bäst om museet - familjens två yngsta däremot orkade inte riktigt titta så länge som vi andra gärna hade velat. Själv tyckte jag att det fanns jättemycket att se på och jag kommer gärna att gå igen bara för att få titta på det jag missade i kölvattnet av en rastlös sjuåring och en springig treåring... Med det sagt, det finns mycket att se på för mindre barn också, med bland annat närmare 40 tablåer från muminberättelserna. Det är bara att kompromissa lite. Som vanligt.

En annan aktivitet som vi inte hade planerat utan mest snubblade över var lite otippat Stockmanns Galna dagar. Kunde inte låta bli att gå in! (Den som händelsevis inte är från Finland, alternativt inte håller till på platser med gula spöken - det är alltså en bökig, svettig rea två gånger om året. Ingen vet vad tjusningen egentligen är, men alla ska dit och armbågas. När jag bodde i Åbo hörde det liksom till att åtminstone gå dit och köpa slibbigt lösgodis en gång per Galna dagar-omgång.) Nu råkade det alltså vara Galna dagar. Vi klämde oss in och lät barnen botanisera på leksaksavdelningen, men det blev inga större köp, förutom att jag köpte... diskmedel och köksrengöringsspray. Eh? Det var... ekologiskt? Luktade gott? Hade snygga etiketter? Nä, faktiskt - det finns inget sätt att snacka sig ur det här. Jag smittades av de gula spökena och köpte DISKMEDEL och KÖKSRENGÖRING att släpa hem från Tammerfors, bara för att det var galna dagar. Haha!

Ännu en trevlig grej vi gjorde: middag på Lotus Garden. För en gångs skulle var alla hyfsat välartade (eller eventuellt bara utmattade efter halvtimmen på Stockmann) och vi kände oss så underbart civiliserade där vi satt och åt asiatisk lördagsbuffé hela familjen. Det är de stunderna jag sparar för mindre harmoniska tider!

På söndagen var vår stora plan Ikea, där vi ju faktiskt hade verkliga ärenden att uträtta, men vi passade på och stannade på hotellet så länge vi fick. Mmm, hotellfrukost med ganska civiliserade barn. Check! Söndagssimtur i hotellets simbassäng. Check! Fast där var det en familjemedlem som fick en seriös humördipp, vilket gjorde att just simmandet kändes mindre roligt. Humördippar är inte att leka med. Inte i den här familjen i alla fall, men kanske är det bara vi.

Överlag känns det ibland som att röra sig på minerad mark att göra roliga saker tillsammans med hela familjen. Det är så mycket personkemi och minidraman att en stackars morsa kan bli utmattad för mindre. Just nu har vi dessutom två barn som samtidigt (!) har klivit in i en lite mer... känslosam period, samtidigt som vårt för tillfället mest stabila barn alltid, oavsett utvecklingsfas, är mer eller mindre känslig för humörsvängningar. Puh! Vi vuxna andades djupt och påminde varandra om att vi väldigt (!) snart kommer att åka på egen hand (!) till Stockholm. Då ska vi försöka pejla in varandras känslolägen lite bättre! Jag vet att det är jättedåligt, men för tillfället prioriterar vi nästan helt bort att hålla varandra glada och nöjda utan riktar in allt vårt krut på barnen. Visst kan jag se att Matias ibland verkar behöva peppas, men om det finns tre andra människor jag har ansvar för att hålla vid gott humör väljer jag att låta den där andre vuxne individen fixa sitt humör själv. I know. Urusel parstrategi. Jag tror att en helg på tu man hand är livsviktig för oss just nu.

Vad mera? Vi tänkte gå en söndagspromenad längs med stigarna på vackra Pyynikki - vi bodde på Scandic Rosendahl som verkligen ligger i natursköna omgivningar - men eftersom 1) vädret var ruggigt och 2) vissa barnhumör var nästan lika ruggiga tog vi den korta versionen. En liten tur blev det i alla fall innan vi hoppade i bilen och begav oss till Ikea! Där levde minsteman rövare och vi var minst sagt uppgivna ett tag när vi försökte fundera på skåpdörrar och lådfronter samtidigt som tre ungar ville femton olika saker, men sist och slutligen fyllde vi släpvagnen med i stort sett det vi skulle ha och hade till och med lite roligt mellan varven.

Kort men intensiv helg; långt och babbligt blogginlägg. Ungefär så! Vi ses igen Tammerfors, då förhoppningsvis i lite mindre pressat tempo!

hashtag metoo

Ja, här har jag suttit och velat. Ska jag hänga på hastaggen metoo på Facebook eller inte? Ska jag? Eller inte? Med den enorma genomslagskraft den fått känns det lite som ett ställningstagande oavsett hur jag gör.

Framför allt: Jag har kommit så oerhört lätt undan. Kanske jag haft tur, kanske jag rört mig i snälla kretsar, kanske är jag en wallflower, men jag har inte mycket att berätta. Aldrig har jag upplevt trakasserier i en jobbsituation, aldrig har jag känt mig hotad på allvar, aldrig har jag känt att jag behöver ändra på mitt handlingsmönster på grund av trakasserier. Javisst, när jag synar mina minnen hittar jag nån tafsning och nån ovälkommen kommentar. Ja, ett tag hade jag lite obehag för Tomasbron efter att både jag och en kompis sett en blottare där vid olika tillfällen. Ja, det finns män i grupp som betett sig så att jag har känt mig utsatt när jag gått hem ensam sent på kvällen. Men att jag överhuvudtaget behöver tänka på saken för att komma underfund om jag ens platsar under hashtaggen gör att jag låter bli.

Å ena sidan: Det är viktigt att synliggöra allt det där osynliga, det där som de flesta kanske himlar med ögonen åt och tänker att "det är som det är". Det är inte det. Ingen ska behöva slå ifrån sig ens "oskyldiga" kommentarer eller närmanden. Därför skulle jag kunna tänka mig att hashtagga även om jag knappt ens själv riktigt räknar mina minimala erfarenheter av trakasserier.

Å andra sidan: Det jag skrapat ihop i minnets bortglömde skräprum är liksom ingenting. Det finns så många (!) med verkliga erfarenheter som kan få rampljuset den här gången. Att hashtagga utan att egentligen ha något att berätta känns orättvis mot alla dem som verkligen har något att berätta. Men det viktigaste här - att jag inte själv har upplevt trakasserier eller övergrepp betyder inte att det inte är ett problem. Det är det bevisligen, och så oerhört utbrett - om någon har tvivlat tidigare så går det inte att blunda för det nu! Jag hoppas verkligen att kampanjen skapar diskussion och att den ska öka medvetenheten om vad sexuella trakasserier är och sänka toleransen för dem. Det tror jag faktiskt att den kan!

Att se fram emot

Jag känner mig sällan så privilegierad som när jag bokar en resa. Nu känner jag mig tre gånger så privilegierad, för vi har nyligen bokat hela tre resor! En är först på sportlovet, men två kommer ganska snabbt på. Ska vi vara noga kommer den ena väldigt snabbt på, för vi tänkte köra iväg direkt imorgon bitti!

Resa ett: Tammerfors!
Nu är det kanske inte någon vidlyftig resa om det bara ingår en enda övernattning, men jag tycker vi räknar det i alla fall! Grundorsaken är att vi har en del vi behöver från Ikea, och bestämde oss för att kombinera det med en höstlovsresa i miniformat. Jag gillar Tammerfors och ser fram emot resan, även om det blir en snabbvisit! Bilderna här ovanför är faktiskt från en annan gång när vi övernattade på samma hotell ungefär samma årstid. Det är Edvin på bilderna, vilket skvallrar om att det är några år sen... Ser fram emot en helg i Tammerfors, det är länge sen! Både Josef och jag är rejält förkylda, men vi utrustar oss med pappersnäsdukar och tar det lugnt så blir det nog bra i alla fall.

Resa två: Stockholm!
Förra höstens höjdpunkt kan ha varit min resa till Stockholm, då jag reste tillsammans med en kollega för att i första hand gå på Skolforum. Samtidigt passade vi på att få in lite nöjen, bland annat gick vi på musikal och prickade in höstens bästa söndagspromenad. Nu när Matias och jag bollade idéer för en höstresa på tu man hand landade vi till sist i exakt samma idé - det går liksom inte att komma ifrån att Stockholm nog ger mest i förhållande till restid/biljettpriser när tiden är begränsad. Vi valde att åka samma helg som jag reste ifjol för att passa på att gå på Skolforum också, även om det mest blir en bonus den här gången. Framför allt ska vi passa på att prata ostört, äta ostört och... jag vet inte, vad gör man när man reser med sin man utan barn..? Sist det hände var Barcelona i juni 2014, vår sista resa innan vi blev trebarnsföräldrar!

Resa tre: Mallorca!
Sist men inte minst, efter mycket velande har vi också gjort slag i saken och bokat en sportlovsresa till Mallorca! Förra årets sportlovsresa till Alicante/Villajoyosa var så över förväntan på alla sätt att vi inte kunde släppa tanken på att göra något liknande i år. Jag har velat se Mallorca länge, men vi tvekade ändå eftersom vi vet att det inte finns några garantier för att vädret är vackert den tiden på året. Men - vi tänker som vi gjorde ifjol: Alla väder är bra väder så länge vi får en paus från alla vinterjackor, ylleunderställ och ytterbyxor! Om det blir soligt och vackert får det vara en bonus, annars får vi upptäcka Mallorca i dimma och regn. Vi har bokat en lägenhet i Palma Nova som jag förstått är relativt lugnt men ganska turisttätt - förstås ganska självklart att det är bäst utbud på boende på den typen av orter. Det vi allra mest önskar av resan är dels att upptäcka Palma, som verkar vara väldigt charmigt, dels att uppleva naturen på ön. Och när jag surfat runt har jag småningom börjat inse att lågsäsong nog passar oss väldigt bra, för bikinifolksinvasionen i juli känner jag att jag kan hoppa över...

Upstairs

Det börjar vara dags att packa ihop mitt klassrum och inleda baracklivet... Efter höstlovet kommer vi som fortfarande jobbar i det vackra, men mycket slitna Ahlbäckshuset så småningom flytta ut till en baracklänga. Jag kommer att sakna good old Upstairs! Visst, det må vara iskalla golv, suspekta avlopp och hälsovådlig inomhusluft där, men jag gillar det. Det är stort, luftigt och har fyra enorma fönster med utsikt över älven, kyrkan och vattentornet. Frihetskänslan de där fönstren har gett mig kan inte överskattas. 

Och som grädde på moset är byggnaden tydligen så åsides att ingen annan vill ha undervisning i det här rummet - det har varit mitt alldeles egna kungadöme! Eller mitt kråkslott åtminstone. Nåja, eftersom problemen med inomhusluften gjort att jag har kunnat ha mindre än hälften av mina grupper här i höst och jag istället har fått rusa runt mellan sex klassrum i fyra byggnader känns det rimligt att flytta nu. Måste bara få vara lite sentimental först. Må det här vackra huset renoveras grundligt och leva länge än!

Just nu sitter jag annars här och försöker greppa att jag... har höstlov, typ!?! Imorgon har eleverna dagsverke och vi klassföreståndare är lediga som kompensation för utvecklingssamtalen vi har senare i höst/vinter. Min plan är att skicka iväg hela familjen till sina vanliga vardagstillhåll och beta av lite jobb här hemma. Ensam. Hemma. Iklädd mjukisbyxor och stickade sockor. Guld! Det som inte är så guld är att näsan börjat rinna punktligt som tåget nu när den känner lukten av ledighet. Inte så konstigt kanske, eftersom jag stressat vansinnigt mycket de senaste två (?) veckorna och dessutom känt av en lurande förkylning de senaste dagarna. Självklart bryter den ut nu när jag slappnar av. Så nu tänker jag jobba ännu långsammare än planerat imorgon och varva med en massa honungsvatten och vila, för på lördag och söndag har vi helt andra planer än pappersnäsdukar och värktabletter!