Veckans blogglista: Min kropp

Oooh. Den här listan. Även nu när jag börjar fylla i den är jag osäker på om jag kommer att lägga upp den, för den kommer nära. Jag önskar att jag kunde säga att jag blivit så KOMPIS med min kropp efter 30 och att jag är FULLSTÄNDIGT nöjd med att den burit och ammat tre barn - det skulle kännas moget. Det skulle kännas som något att skriva på en vuxen blogg. Men tyvärr är jag inte riktigt där ännu, och speciellt inte efter den här stressiga hösten när det blivit betydligt mer choklad än träning i min vardag, om vi säger så. Men vi kör:

• Jag tycker min kropp är:

Praktisk, framför allt! Den sätter väldigt sällan käppar i hjulet för sånt jag vill göra. Den gör sitt jobb och det är jag hemskt tacksam för!

• Min relation till kroppen har varit:

Mer okomplicerad än den är nu. Tyvärr. Jag trivdes visst bättre som obesvärat smal 23-åring än knubbig och sliten 37-åring. Go figure. (Går vi ännu längre tillbaka hittar vi däremot pintjockt med korthetskomplex. Jag var så galet kort ända upp till gymnasiet ungefär! Och trodde att långa personer per definition var en lite bättre sorts folk. Nu är jag medellängd och har pustat ut.)

• Det bästa med min kropp:

Den är frisk! Det är fantastiskt! Visst, den är inte vältränad, men jag vet att det inte finns några fysiska hinder för att bli det. Bara jag lyckas hitta tid och ork så KAN jag träna det mesta jag vill, och det känns ändå lite hoppingivande.

• Så ser jag på andras kroppar:

Med betydligt snällare ögon än jag ser på min egen. 

Önskar att jag kunde säga att jag inte lägger märke till andras kroppar, men det vore ändå en lögn. Jag kan beundra vackra, proportionerliga, vältränade kroppar, men påverkar kroppen hur jag uppfattar människan? Jag vill spontant svara nej, men jag är säkert också hopplöst genomsyrad av våra sjuka samhällsideal. Jag är i alla fall uppmärksam på mig själv så att jag kan ge mig själv en mental örfil när jag drar paralleller mellan kropp och personlighet. 

• Såhär ger jag min kropp energi:

Vilken energi..? Jag äter regelbundet i alla fall. I den bästa av världar skulle min miniminivå också innebära 8-timmarsnätter och svettiga långpromenader några gånger i veckan. 

• Det här har min kropp klarat av:

Föda tre barn! Amma tre barn! Samt därpå släpa runt på tre barn genom trotsåldrar och rymningsåldrar och dramaåldrar! Den har också burit mig ut i världen för att se fjäll, storstäder och främmande stränder. Det uppskattar jag också.

• Min kropp mår bra av:

Vila, promenader och bodypump. Tystnad och tillräckligt med sömn. 

• Min kropp mår dåligt av:

Stillasittande skrivbordsjobb. Är oerhört tacksam för att jag har ett rörligt jobb - det är visserligen inte ett fysiskt arbete egentligen, men jag får åtminstone stå och gå en stor del av dagen. Känner direkt i rygg och nacke när jag sitter flera timmar framför datorn.

• Så gör jag för att älska min kropp:

Kramar mina barn. 

Påminner mig själv om att en kropp finns till för att röra på sig. 

Väljer kläder som funkar på min kropp istället för kläder som är snygga på andra. 

Ser på släktdrag. Det är enklare att älska min dubbelhaka när jag ser den som något som påminner om min fina fammo än när jag ser den som en konstruktionsmiss.