Ja, här har jag suttit och velat. Ska jag hänga på hastaggen metoo på Facebook eller inte? Ska jag? Eller inte? Med den enorma genomslagskraft den fått känns det lite som ett ställningstagande oavsett hur jag gör.
Framför allt: Jag har kommit så oerhört lätt undan. Kanske jag haft tur, kanske jag rört mig i snälla kretsar, kanske är jag en wallflower, men jag har inte mycket att berätta. Aldrig har jag upplevt trakasserier i en jobbsituation, aldrig har jag känt mig hotad på allvar, aldrig har jag känt att jag behöver ändra på mitt handlingsmönster på grund av trakasserier. Javisst, när jag synar mina minnen hittar jag nån tafsning och nån ovälkommen kommentar. Ja, ett tag hade jag lite obehag för Tomasbron efter att både jag och en kompis sett en blottare där vid olika tillfällen. Ja, det finns män i grupp som betett sig så att jag har känt mig utsatt när jag gått hem ensam sent på kvällen. Men att jag överhuvudtaget behöver tänka på saken för att komma underfund om jag ens platsar under hashtaggen gör att jag låter bli.
Å ena sidan: Det är viktigt att synliggöra allt det där osynliga, det där som de flesta kanske himlar med ögonen åt och tänker att "det är som det är". Det är inte det. Ingen ska behöva slå ifrån sig ens "oskyldiga" kommentarer eller närmanden. Därför skulle jag kunna tänka mig att hashtagga även om jag knappt ens själv riktigt räknar mina minimala erfarenheter av trakasserier.
Å andra sidan: Det jag skrapat ihop i minnets bortglömde skräprum är liksom ingenting. Det finns så många (!) med verkliga erfarenheter som kan få rampljuset den här gången. Att hashtagga utan att egentligen ha något att berätta känns orättvis mot alla dem som verkligen har något att berätta. Men det viktigaste här - att jag inte själv har upplevt trakasserier eller övergrepp betyder inte att det inte är ett problem. Det är det bevisligen, och så oerhört utbrett - om någon har tvivlat tidigare så går det inte att blunda för det nu! Jag hoppas verkligen att kampanjen skapar diskussion och att den ska öka medvetenheten om vad sexuella trakasserier är och sänka toleransen för dem. Det tror jag faktiskt att den kan!
1 kommentar:
Mina upplevelser är ganska likadana. Uppmärksammade metoo på Facebook och Instagram, men avstod från att skriva ett blogginlägg då jag på något sätt kände att jag inte var tillräckligt "involverad" för det. Och så finns det ett par saker jag nog inte vill skriva ut offentligt, för även om det inte varit superallvarliga saker så vill jag inte att t.ex. mina föräldrar ska behöva läsa det. För dem hade det antagligen varit en större sak än vad det var för mig så det skulle orsaka onödigt lidande.
Skicka en kommentar