När jag ser bilden här ovanför kan jag nästan inte låta bli att skratta åt mig själv. Tänk att stå på en sådär betonggrå, ful plats och vara så lycklig över det! Men det var jag. Happy happy happy. Vi är alltså tillbaka på sista helgen i oktober, när Matias och jag hade skickat våra storbarn till Norrland med faffa, lämnat Josef i Purmo och själva stuckit iväg till Stockholm. Det var vår första barnlösa övernattning tillsammans någonstans överhuvudtaget sedan 2014, så det kändes ända in i ryggmärgen att det var dags för lite vila på tu man hand för två trötta föräldrar nu!
(När jag tänkte tillbaka höll jag på att räkna Bremen i juni 2016 som en tumisresa... tills jag kom på att en livlig ettåring också räknas! Den resan var Josef i högsta grad med på även om hans bröder stannade i Finland...)
Lyxigt nog kom vi fram till Stockholm redan tidigt på förmiddagen den här lördagen - och fick checka in direkt! (Ännu mera pluspoäng för hotellet.) Inte helt fel att chilla en stund efter vår tidiga väckning innan vi begav oss ut på stan... Kunde inte låta bli att vika in på Indiska, där jag fyndade en vårjacka (!) på reahyllan medan Matias stod och spanade in folklivet på hötorget. Och fotade! Resans snyggaste bilder, ju.
Sedan tog vi sikte på Kulturhuset. Vi hade nämligen en mission. Billy Elliott på Stockholms stadsteater hade varit slutsåld redan innan vi bokade våra flygbiljetter, men vi ville ännu ge det en sista chans och gick till biljettluckan och kollade om det råkade finnas några avbokade biljettskruttar för oss. En något snorkig dam i biljettkassan gjorde klart för oss att det minsann var väldigt slutsålt och att hon minsann inte hade några biljetter att sälja. Ville vi trots allt försöka (vilket hon antydde att hon minsann tyckte var ganska meningslöst) kunde vi alltid kolla på bokningssajten. Jahapp. Det kändes ändå helt okej, för vi hade ju inte heller räknat med det och tänkte att vi lika gärna kan gå på bio. Eller somna tidigt.
På väg mot vår lunchdestination snubblade vi över det roliga Stockholmsrummet. Har inte sett det förut, men det är en kul avstickare om man är ens lite Stockholmsnördig - där finns både en modellstad under glasgolv och VR-glasögon som man kan se på framtidens Stockholm med.
Lunchtanken har faktiskt legat i bakhuvudet och grott ända sedan förra hösten när jag tittade in på Medelhavsmuseet. Själva museet tyckte jag var sådär, men caféet verkade mysigt, så nu var jag omåttligt nöjd med att det faktiskt blev av att äta där. Rödbetssalladen god och jag rekommenderar helt klart en lunch med Mellanöstern-touch, omgiven av antika statyetter. Slår helt klart en stressad kebabfrestelse i skolmatsalen - I like!
Sedan hade vi tänkte fortsätta med allt möjligt, men eftersom Matias kände sig hängig och seg blev det bara en sväng till Drottninggatans Ord & Bild (yey!) innan han fortsatte tillbaka till hotellet för att vila ett par timmar. Själv fortsatte jag botanisera på bokhandeln och sedan vidare längs med Drottninggatan och mot Gallerian... visst är det lite kul också, men SH*T vilket jobbigt område att röra sig på en lördagseftermiddag! När jag väl hade kämpat mig ända fram till Gallerian höll jag på att få spunk och bestämde mig för en promenad istället.
Jag hann knappt ut från Gallerian innan det blippade till i min telefon med den här skärmdumpen:
!!!
Matias hade använt sin tupplurstid till att hänga på bokningssajten och haffa två biljetter till kvällens Billy-föreställning! Helgens bästa överraskning, musikal några timmar senare!
Jag kollade på klockan och bestämde mig för att jag ändå hann gå ut till Karlaplan och Fältöversten. Det var befriande att komma ifrån folkmassorna och få i sig lite syre - och Strandvägen och Narvavägen är ju not too shabby som promenadstråk, inte ens i ruggig höstskymning... Det mesta höll på att stänga vid Fältan när jag kom fram, men det hade jag räknat med, så jag köpte bara en tub tandkräm och gick tillbaka in mot myllret och hotellet. Är lite nöjd med att jag tog en helt ny väg tillbaka - visserligen med hjälp av telefonen, men ändå! Känns alltid bra att bli lite bättre på att orientera sig. Google förde mig till exempel till en gångtunnel jag inte kände till från förr och när jag kom ut fann jag mig plötsligt ett halvt kvarter från hotellet. Hej hopp! (Brunkebergstunneln var det tydligen jag hade upptäckt, så nu kan jag lägga det till min Stockholmsbildning.)
Eftersom vi numera är officiella Billy Elliot-nördar med tre (!) föreställningar i bakfickan tror jag att jag måste skriva ett eget inlägg om kvällen, men tills vidare kan jag bara konstatera att det aldrig är något fel på en teaterkväll i Stockholm! Ska vi jämföra tyckte jag nästan att föreställningen i Vasa var ett snäpp skarpare, men det betyder inte att vi inte skulle ha haft en strålande kväll i Stockholm också. Det hade vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar