Tjärbränning

I Purmo bränns det tjära en gång var tionde år. 1986 minns jag inte mycket av, men från 1996 minns jag sommarkänslan, den ljusa natten och röken i luften när pappa vaktade dalen en natt. (Övernattade jag också där? Jag tror det!) 2006 hade jag med mig Matias, det var vår sista sommar före småbarnslivet och vi hade mest tankarna på vår treveckorsresa i USA som vi alldeles snart skulle iväg på. Vi skulle se New York, Atlanta och landsvägar i den djupa södern, allt med tjäran i botten. 

2016 hann jag med två besök vid tjärdalen. I måndags tog jag med mig Arvid och Edvin, och det blev en aning magisk kväll. Det var en solig sommarkväll och skogen uppe vid tjärdalen var vacker. Moffas sånggrupp sjöng sånger av Dan Andersson och det kan inte finnas någon bättre plats för dragspelsmusik. Skogens älvor och andra väsen dansade förbi och barnen tiggde glasspengar av pappa. Båda två smakade oväntat modigt tjära på sockerbit - Edvin tuggade i sig hela sockerbiten och rapade tjära resten av kvällen. "Jag trodde att det skulle vara gott!"

 

Igår kväll var det sista kvällen tjärtappning, och även om regnet hällde ner gav vi det en chans - det är ju faktiskt tio år till nästa gång! Vi gick dit tillsammans med moffa, som bor precis bredvid och redan det var ju trevligt. Sen träffade vi bekanta, andades tjärdalsrök och atmosfär, blev våta om fötterna och åkte hem igen. Vi ser fram emot 2026!

2026... Arvid är 19 år. Bor han hemma ännu? Han kan få köra om han kommer med. Jag tror han blir en ganska klok chaufför. Edvin, 16 år. Hur är en Edvin som är 16 år? Jag gissar att han kommer att känna rätt många i folksamlingen i alla fall. Och Josef, han är 11 och kommer inte att ha en aning om att han faktiskt har sett tjärbränning en gång förr.