Det är inte klokt just nu, nyhetsflödet. Det är inte klokt.
Knappt hinner vi försöka begripa det oerhörda som hänt på en solig strandpromenad i Nice innan vi läser att 200 dödats och tusentals skadats i ett kuppförsök i Turkiet. Och då försöker vi fortfarande smälta det blodiga bombdådet i Bagdad - i Irak, som Finland tydligen bedömer som tryggt att avvisa folk till - och attacken på Atatürk, ett av Europas största flygfält - vid säkerhetskontrollen där Matias passerade för ett par månader sen. Jag vet liksom inte var jag ska börja.
Innan Matias reste till Turkiet försökte jag intala mig att jag var fånig som oroade mig. Det verkar ju alltid farligast på avstånd, och han kände sig fullständigt trygg där. Men nu önskar jag att jag kunde känna mig fånig. Ändå är jag på sätt och vis glad att han kunde resa - nu när jag vet att allt gick bra. Han var entusiastisk över Turkiet när han kom hem och landet känns mycket närmare nu än det hade gjort annars. Det är ju det resande gör. Det är lätt att raljera över att alla upprörs av dåden i Frankrike, men ingen noterar det som händer i Bagdad. Det är inte så konstigt - så många fler av oss har någon slags koppling till Frankrike än till Irak. Det innebär inte nödvändigtvis en värdering, utan är bara en följd av vårt mänskliga behov av att hålla ondskan på avstånd. Ju närmare den kommer, desto svårare blir det att värja sig.
Som en bekant skrev på Facebook idag - nu vill vi bara läsa sommarnyheter om lustigt formade potatisar och regniga festivaler ett tag framöver. Vi vill ha nyhetstorka. Tack. Snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar