Muminvärlden

Dagen när vi skulle till Muminvärlden började med ganska kassa förutsättningar. Josef och jag var fortfarande (är fortfarande, faktiskt) förkylda, men inte så att det skulle vara någon showstopper. Däremot blev Matias sjuk, och var så i oskick att när vi steg upp visste vi helt enkelt inte om vi skulle börja ställa oss för en dag på Muminvärlden eller om vi skulle bädda ner honom igen och hitta på något smått på egen hand istället. Dessutom var det inte alls torrt väder, vilket vi hade kollat på förhand att det skulle vara, utan på natten hade det åskat och regnet hade öst ner, och på förmiddagen fortsatte det stadigt att regna...

Men Matias slängde in panadol och sa att vi kör. Arvid och Edvin var åtminstone helt friska och mycket peppade för en dag i Mumindalen, och det var ju faktiskt mest deras dag. Det gick faktiskt också helt bra, när vi väl kommit i rörelse blev han mycket piggare. (Hehe, nu när jag ser på bilderna kan jag inte låta bli att tänka att Edvins halvknasiga outfit nog är ett resultat av vår förvirrade morgon...)

Nådendal är förresten också väldigt vackert! Faktum är att gamla Raumo och gamla Nådendal påminner väldigt mycket om varandra, med snickarglädje, kullersten och pastelliga trähus.

Väl framme vid Mumindalen var väl det första intrycket... ingen höjdare. Att betala ett saftigt inträde är en sak, men att betala ett saftigt inträde och sen dyka rakt på idel restauranger och kiosker, butiker, och lyckospel kändes lite snopet. Liksom, var det det här vi betalade in oss för? Men ungefär här kommer jag att sluta klaga, för allt efter det här blev bara bättre. När vi äntligen kommit oss ända till Muminhuset, hälsat artigt på Filifjonkan och kramat vårt första mumintroll började det kännas som att dagen verkligen hade en ärlig chans att bli en höjdare i alla fall.

Så ja, jag fick revidera min första åsikt - Muminvärlden var helt klart värt ett besök! Tack och lov klarnade vädret upp och var vackert resten av dagen, så vi kunde gå runt, mingla med Mumindalens invånare och upptäcka allt som fanns att upptäcka.

( - Se ut som brottslingar! - Okej! Det är alltså det de gör i Stinkys cell här ovanför.)

Matias tyckte bäst om picknicklunchen på en klippa i solen, jag tyckte bäst om Sagostigen och barnen kunde inte riktigt bestämma sig för vad som var bäst. Alltihopa, var det mest specifika svar de kunde ge... Ja, Josef var kanske lite mindre övertygad - han blev mest rädd för de läskiga vita varelserna som vaggade runt och kramade folk. Däremot tyckte han väldigt mycket om att springa runt och peta på saker - med en förälder hack i häl, konstigt ändå att vi inte tappade bort honom en enda gång!

Det fanns ganska många föreställningar, både stora och små, och speciellt de mindre föreställningarna tyckte Arvid och Edvin väldigt mycket om - de ville se den när Tofslan och Vifslan hälsade på i Alissa och Häxans stuga för att lära sig flyga kvast två gånger fast de pratade nästan bara finska... bra betyg! Och kanske snappade de stackars enspråkiga barnen upp lite finska på köpet... Försökte i alla fall lära dem att Stinky heter Haisuli på finska, men är inte säker på att det fastnade.

En sak jag tyckte väldigt bra om med Muminvärlden var att det kändes så naturnära. Det är på en ö, och stigarna går inne i skogen och över klipporna. En simstrand finns det också, men när vi väl kommit så långt att det hade passat med en badpaus hade A&E ingen lust längre - även om vädret hade klarnat upp var det inte direkt någon värme att tala om...

Det var det! Något av det mysigaste med dagen var när det närmade sig stängningsdags och de flesta redan hade dragit sig mot portarna. Snusmumriken spelade på verandan och Mumintrollen dansade och vinkade till eftersläntrarna. Vi vinkade hejdå, sedan gick vi tillbaka över bron och körde "hem" till lägenheten för att steka korv.

Summa summarum - det är kanske inte ett utflyktsmål som blir någon årlig tradition för oss, men det var helt klart värt ett besök. På förhand hade jag fått intrycket att barn var entusiastiska och vuxna lite svalare, och det stämmer nog. Utan barn skulle jag knappast åka dit, men med barn - javisst! Josef var nog lite för liten ännu, men Arvid och Edvin hade en jätterolig dag - Muminvärlden funkar tydligen bra ännu för en nioåring!