Bremenonsdag, fortsättning

Fortsättning! Det är onsdagsförmiddag och vi har precis förirrat oss ut ur Das Viertel. Vi landade på en strandpromenad längs med Weser och gick mot Weserstadion. Solen hade kommit fram, floden glittrade och gräset grönskade. Idyll, om det inte varit för att vi började bli lite väl hungriga och därmed... jag säger inte griniga. (Men kanske lite.)

Räddningen dök upp som en skänk från ovan, antagligen minuterna innan en eller annan fånig blodsockerrelaterad kris hann uppstå. Livligt café med uteservering i lä och goda bakade potatisar på menyn. Perfekt!

Sen fortsatte vi gå... vi samlade ganska många kilometrar helt utan att ens försöka! Vi hamnade i Viertel igen på väg in mot centrum, köpte lite snacks på en mataffär som hette Rewe - vilket nog inte skulle funka så bra i Österbotten (förlåt) - och fotade ännu mer målningar, blommor och roligheter.

När det kändes att det var läge för en glass fick det bli en sundae som vi åt på Marktplatz i sällskap av den gode Roland. Josef hade somnat i vagnen, glassen droppade och vi satt och förundrade oss över att vi verkligen inte hade bråttom någonstans alls.  För när hinner vi egentligen sitta ostörda och titta på folk, äta glass och prata om oväsentligheter och annat ända tills vi tröttnat? Aldrig! (Det var väl i stort sett det vi var ute efter när vi bokade den här resan, och det lyckades.)

Ja, sen gav vi oss på att hitta de där stadsmusikanterna och lyckades med det också, även om vi inte blev så imponerade. Irrade in i en annan kyrka än gårdagens och bestämde oss sedan för att gå till hotellet och ta en tupplur. (Tupplur mitt på eftermiddagen på en resa är alltså något oerhört - och det var det som var lite skönt med Bremen, för i London, Rom eller New York hade jag nog inte kunnat tänka mig det som ett alternativ; i Bremen finns det inte på så sätt överväldigande mängder av saker att se. Sedan blev pausen på hotellrummet kanske inte så vilsam ändå eftersom Josef vaknade och tyckte det var jätteroligt att hoppa på oss. But still.)