Bremen - first impressions I

Min kompis Linda, som hade besökt Bremen i början av maj och var en delorsak till att vi slog till på flygbiljetter just hit, hade gett oss ett par tips. Ett av dem var att gå till parken med den stora väderkvarnen - och det visade sig vara i stort sett det första vi såg när vi gick ut på stan den första morgonen, helt utan att ens försöka. Fin väderkvarn, ännu finare park. Den kändes lummig och lite, lite förtrollad. Det är egentligen det gamla Bremens försvarsvallar som fortfarande finns kvar i form av en kanal och en park som ser lite ut som drakrygg på kartan. Det betyder att var man än går i centrum av staden är det inte särskilt långt till ett grönområde - inte så dumt!

Ett annat av tipsen var St. Petri Dom, en ganska massiv och åtminstone från utsidan en aning avskräckande kyrka. Inuti var den en aning mer välkomnande, men jag antar att just det inte låg så högt i prioritet när de byggde kyrkor på medeltiden... Om tanken var att få mig att tänka på en människas ynklighet och begrunda mina synder så hade kyrkobyggarna i alla fall lyckats rätt så bra.

Om jag snarast kände mig lite lättad av att komma ut från kyrkobyggnaden, tyckte jag desto bättre om den lilla trädgården invid. Det var lugnt och stilla, och jag kunde nästan föreställa mig de gudfruktiga munkarna som skötte om de väldoftande rosorna medan digerdöden härjade utanför murarna. (Inte för att jag vet om några munkar någonsin skött om några rosor där eller om trädgården ens existerat under samma århundrade som någon digerdöd, men det spelar väl mindre roll...)