Lillen. Han har blivit 16 månader och kommit in en eldfängd period; världen öppnar sig för honom och han vill upptäcka allt genast. Det värsta han vet är att begränsas - av vuxna, av sina bröder eller sin (brist på) förmåga. Vi får fortfarande höra att han är ett så lugnt och godmodigt barn, men här hemma har han blivit ganska amper. Han går stadigt och snabbt, han når överraskande högt och älskar att undersöka. Det roligaste han vet är att gå runt fritt i huset och pilla på saker - det enda minuset med det är att han hela tiden måste skuggas av någon som kan rädda både honom och ömtåliga saker. Han klämmer fingrarna, bär iväg med allt som inte är fastskruvat och skrattar så han kiknar när storebror drar honom i pulkan. Böcker är intressanta, men tyvärr lockar mammas böcker mer än pekböckerna med hårda sidor... Han trivs på dagis så till den milda grad att han börjat ignorera mig totalt när jag kommer - och när jag ändå plockar upp honom från hans lek vrålar och ålar han så ingen ska tro att han lämnar festen frivilligt. Visst skulle det vara roligt att vara lite mer efterlängtad, men det är ju faktiskt ännu bättre att han trivs där han är 2-3 dagar i veckan...
Vi tror att hans kortare stubin just nu kanske beror på att han skulle vilja säga mer än han kan - det har vi sett förr när bröderna var mindre. Några ord säger han: me dä (mera), mamma, pappa, amma (famnen), di-di (Tintin)... Katten Tintin älskar han förresten - det första han gjorde när vi kom hem idag var att tulta raka vägen till Tintins favoritplats och upphetsat ropa diddi, diddi - tack och lov att vi har en så snäll katt! Han får ta emot en del hårdhänta ömhetsbetygelser, men han börjar ju vara van... tänk, han har varit med sen Arvid var bara två år!
Matglad är han, Josef, och vi är glada och tacksamma. Paprika slänger han på golvet, men annars äter han det mesta. Ärter och majs är världens bästa snacks, och turkisk yoghurt världens bästa efterrätt. Sover gör han helt okej, och för tillfället vaknar han bara ibland en extragång efter läggning. (Runt nyår vaknade han nästan alltid på senkvällen - jättepigg - efter att ha sovit en timme eller två... inte perfekt. Men det börjar vara länge sen nu.)
Nu hoppas vi mest på att han ska hitta lite fler ord så frustrationen minskar när något inte går som han vill - och förstås att han ska få fortsätta att vara lika frisk och glad som han är nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar