Jag kände så väl igen mig i det som Linn Jung skrev här; jag var också kisset på trappan ett tag. Efter det jag skrev om här och här kom baksmällan så fort jag tillät mig slappna av. Den lediga torsdagen? Energinivåer på minus, två timmars tupplur i misstag. Fredagskvällen? Energinivåer på minus, en kamp för att hålla mig vaken till läggdags. Lördagseftermiddagen? Energinivåer på minus, och det som kunde ha varit många produktiva, aktiva timmar mellan skolavslutning och personalmiddag på kvällen blev mest en gråseg gröt utan minsta lilla glädjeskutt för sommarlovet. (Men lagom tills middagen på Pavis gav jag mig själv en mental örfil och hade en riktigt bra kväll!)
Egentligen var det först igår jag började känna mig som folk, och först idag jag känner mig tillräckligt energisk för att ha lust att göra saker. Skön känsla, att göra comeback som människa!
Sommarlovet hittills har inte alls varit dumt. Igår blev det en söndag på försommarvackra Stennabba, där vi fick mat, beundrade äppelblommen och norpade rabarberplantor. Och - förstås - blötte ner oss i trädgårdsdammen. Eller åtminstone vissa av oss. Trädgårdsdamm alltså! Totalt oemotståndligt om man är i rätt ålder.
Och idag? Matias jobbar ännu i början av veckan, och barnen får vara med fammo ett par timmar, så nu sitter jag här och undrar om jag borde hinna göra någon nytta innan de ska hämtas eller om det är lika bra att slappa lite till... tough choice! Vilket det än blir, så var ett par timmar på egen hand verkligen det skönaste som kunde hända just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar