En andra dag i Stockholm (Roadtrip i Småland, dag 3)

En ny morgon, betydligt skönare än att vakna i svinottan på en båt man måste av. Det enda vi hade planerat säkert för den här dagen var Vasamuseet - det var länge sen jag hade varit dit (Matias hade varit mer nyligen), och jag tänkte mig att åtminstone Arvid kunde vara tillräckligt stor för att tycka det är spännande. Dagen innan hade jag till och med köpt en bok om Vasaskeppet på Ord & Bild - Vasagrisen: Grisen Lindboms äventyr på regalskeppet Vasa. Det kändes mycket pedagogiskt, må jag säga! (Boken var bra, och den har hunnit läsas många varv redan.)

(Om bilden förresten... jag vet att kroniskt vita ben inte är det värsta handikapp man kan ha, men lite irriterande är det allt. Åtminstone på bild. Det om det.)

Jag hade gissat rätt! Skeppet Vasa var spännande för oss alla, även om Edvin kanske var för liten för att förstå historien bakom. Arvid däremot verkade suga i sig berättelsen och fascinerades av detaljerna.  Den enda missräkningen var att det var ka-a-allt därinne! Att solen sken och värmde därute hjälpte liksom inte så mycket i ett museum som har tre dörrar som ska slussa in folk utan att temperaturen ändrar... Fleecetröjor i väskan rekommenderas. Och gärna ullsockor också, men så lyckliga var inte vi.

Den här resans bästa grej var MATSÄCK! Ta det som ett gott råd. Visserligen kan det ta emot att börja bre smörgåsar och koka ägg innan man ska iväg på morgonen, men att äta på restaurang med två springiga barn som inte är särskilt intresserade av mat är ingen höjdare - då är det bra mycket trevligare att sätta sig på en gräsmatta bakom Vasamuseet och plocka fram sin picknick. Alla äter vad de äter, och orkar man inte sitta stilla springer man ett varv runt gräsmattan. Perfekt för oss just nu! Det blev rätt många picknickar den här resan...

Efteråt hade vi inte riktigt bestämt vad vi skulle göra. Gröna Lund var ett alternativ, men vi vuxna var ändå inte SÅ sugna på det, utan hade hellre gjort något mer... vilsamt. Men så gick det som det gick. Vi satte oss med våra tunnbrödsrullar och åt med utsikt över Grönan - och det blev svårt att säga nej, speciellt som Gröna Lund ändå känns som en av våra fasta punkter i Stockholm (fast det kan låta märkligt - men så är det faktiskt). Dessutom ville Matias gärna gå till scenkontoret och heja på sina gamla jobbkompisar, som han fortfarande har sporadisk kontakt med fast det börjar vara... tio (!!) år sen vi jobbade där.

Så en eftermiddag på Grönan blev det! Själv kunde jag förstås inte åka så mycket, men jag vågade mig på Lustiga huset, och så gjorde jag barnen sällskap några varv på Cirkuskarusellen och Veteranbilarna... Berg- och dalbanorna sparar jag till ett annat år. (Nu ska jag iofs inte få det att låta som om jag sörjde jättemycket - även om jag gillar en del av de snällare berg- och dalbanorna är jag ganska mesig på nöjesfält. Och med "ganska" menar jag egentligen "synnerligen".)

Barnen hade roligt och var mycket nöjda med att vi hade gett med oss och gått hit! Och är barnen glada är föräldrarna glada, det vet ju alla. Själv var jag ganska trött och fick anstränga mig lite för att hålla tivoli-ångan uppe - att det dessutom småregnade ibland och var pintjockt med folk gjorde det förstås inte heller mer vilsamt... Tom Jones skulle nämligen spela på kvällen, och lite synd var det ju att vi fick nackdelen med det (trängseln), men ändå var tvungna att ge oss och gå hem ett par timmar före spelningen... inte för att vi är några stora fans, men han är ju ändå en ikon, och sådana är ju roliga att se live! Nåväl. Men oj, alla artister och konserter var verkligen en arbetsförmån på Grönan när det begav sig 2004-2005... Sursik i all ära, men det är inte ofta det går att dröja sig kvar på en Sean Paul-konsert efter arbetspassets slut!

På väg hem till lägenheten: Vårt midsommarbarn står under en midsommarkrans i Midsommarkransen i midsommartider... så utomordentligt passande!

Och det var den Stockholmsdagen. Återstod bara att handla det snabbaste/enklaste vi kom på i matväg (pyttipanna, som verkligen inte blev nån succé för barnen), äta, utnyttja tvättmaskinen (en lyx vi inte skulle ha tillgång till igen under resan) och sen bara... slänga upp fötterna. Ah!