Dagens sjuåring - världens bästa!

Var ska jag börja? Arvid, den lilla skrutten som gjorde oss till föräldrar för exakt sju år sen, har fyllt sju idag. Sju år! Det känns lite som en milstolpe, som den första anhalten på väg mot att bli vuxen och myndig. Nu är han sju, snart ska han börja skolan, idag har han fått en armbandsklocka för att själv kunna hålla reda på tiden. Han är fortfarande mitt lilla barn, men när jag ser på honom kan jag ana hur han kommer att se ut när han börjar i högstadiet - och jag tänker på vilket mirakel det är att få följa med en människa från nyfödd till - ja, så länge jag får!

När vi först började tänka på barn för alla de där åren sen förstod vi förstås att det innebär en omvälvande förändring och ett stort ansvar, men det var fortfarande väldigt abstrakt. Nu när vi har levt med att vara föräldrar i sju år inser vi hur lite vi förstod då om vilken massiv skillnad ett barn gör i sina föräldrars liv. Nu när vi väntar vårt tredje barn är det med en mycket större ödmjukhet - det här barnet kommer, precis som sina två bröder, att armbåga sig in i vårt liv och kräva sin egen plats, och behöva omtanke, gränser, tålamod, kärlek och rena strumpor. Och det kommer att bli helt fantastiskt. Precis som de senaste sju åren varit. Tack för dem, Arvid - vi fortsätter!