Every new beginning comes from some other beginning's end

Den senaste veckan har varit omvälvande på många sätt. Edvin har haft sina sista dagar hos dagmamman där han lekt och lärt sig finska (!) i två år. Arvid har haft sina sista dagar på förskolan, där han har trivts och utvecklats i två år (två år, eftersom han gick i en dagisgrupp i förskolan ifjol) och nu är det skolväska, lektioner och läxor som väntar. Själv har jag med en massiv blandning av känslor tömt mitt skrivbord, avslutat läsåret och försökt låta bli att kalkylera hur stor sannolikheten för att jag kunde ha fått fortsätta hade varit om inte. Om jag inte hade haft andra planer för hösten. Bra planer, men andra. Välj något bra, välj bort något annat som kunde ha varit.

En eftermiddag i början av veckan blev den så påtaglig, den här känslan av förändring, att jag nästan anade katastrof i luften. Jag backade försiktigt, försiktigt på förskolans parkering och var säker på att det fanns ett osynligt barn nånstans bakom bilen. Det ilade i magen när jag lät barnen gå medan jag körde bilen de 200 metrarna hem. Hade det varit en film skulle musiken ha varit nästan löjligt dramatisk.

Men så slog det mig - det var inte katastrof jag kände, utan det var uppbrott. Uppbrott från vår vardagstillvaro sedan augusti, en tillvaro som varit slitsam på många sätt, men väldigt bra på många andra. Nu ska vi samtidigt lämna flera av de bästa pusselbitarna, och det är självklart att det känns. Sommarlov ska bli härligt, men det är ju inte bara det - jag vet inte ens när jag ska jobba igen. Eller var. Eller hur. Eller överhuvudtaget med vad. Det borde kanske inte spela roll, men det gör det. Jag behöver lite tid att vänja mig med tanken.

Men att den lilla personen jag hoppas få lära känna i höst sparkade så hårt att min blommiga klänning skakade på skolavslutningen - det påminde mig om varför det kommer att vara värt det.

(Och som vanligt associerar jag till 90-talslåtar med text som lite vagt har att göra med min tankegång - rubriken är från Semisonics Closing time. Nån som gjorde kopplingen av sig själv? Guldstjärna isf!)