Sol över Petersplatsen (21.11)

När vi checkat in på hotellet och begav oss ut på stan var vår tanke att hinna se Peterskyrkan redan första dagen, eftersom den utan konkurrens var högst på bådas vill se-listor - det skulle helt enkelt vara alltför snopet att vänta till sista dagen om den skulle råka vara stängd eller något annat oväntat skulle dyka upp. Så vi hoppade på en buss som tog oss till Castel Sant'Angelo, inte långt från Petersplatsen.

Det närmade sig kväll, och solljuset var fantastiskt - första gången vi såg Castel Sant'Angelo, Petersplatsen och Peterskyrkan badade de i guldljus. Så vackert! Då är det lätt att låtsas vara fotograf...

Kvarteren runt Peterskyrkan har formats så att Peterskyrkan står som en magnet i centrum - att göra något annat, vad som helst, än att gå dit skulle kännas fel. Men innan det - fotografera vid Tibern i guldljus måste man ju. Bakom mig på bilden Ponte Sant'Angelo, änglarnas bro.

Bara att se Peterskyrkan från utsidan var en upplevelse. Men... det var väldigt mycket mindre folk än vi trodde? Ingen kö? Nej, ingen kö alls. Bra eller dåligt tecken..? Det visade sig att kyrkan var stängd resten av dagen - tidigare hade de haft en mässa för offren för stormen på Filippinerna, och kyrkan skulle öppna igen först morgonen efter. Även om det var just för sådana oförutsedda händelser som vi hade tänkt gå redan första (och inte sista) dagen kom vi lite av oss - vi som hade planerat så bra, ju! Men å andra sidan - tur att vi hade flera dagar kvar i Rom. Och även om vi inte kom oss in i kyrkan är jag glad att det var just där vi var när solen sken så picture-perfect.

Vi vandrade runt lite på Petersplatsen, Piazza di San Pietro, och tyckte det var roligt att se att souvenirerna i Vatikanstaten ser lite annorlunda ut än souvenirerna all annanstans.

Sedan laddade vi upp med resans första gelato (åh!) och vandrade vidare för att hitta på något annat att göra resten av kvällen.