En julhelg

Det blev julafton, och det var namnpepparkakor och lite, lite snö på marken. Det blev julmat hos svärföräldrarna och mindre och mindre snö kvar på marken när vi gick till gravgården  för att tända ljus och till Mattus moster för att säga god jul. Det blev julens första julklappsutdelning och en enorm låda med en legopolisstation. Det blev paus i Kalle Anka och en halkig bilfärd till Överpurmo.

Det blev vila och väntan i sofforna - väntan på att alla familjemedlemmar och kanske, kanske en julgubbe skulle anlända. Det kom en julgubbe, en slagfärdig en med en massa julklappar till alla sexton personer som samlats. Det blev ändå inte kaos - jag tror våra barn är två år äldre än de var för två år sen, när vi senast firade jul i Purmo. Det blev som det alltid blir nattmat med något salt och en obligatorisk gräddtårta som aldrig uppskattas som den borde uppskattas.

Det blev Stilla natt i Zion, med herdar och änglar och Herodes och den vackraste julstämningen i år.

Det blev juldagsmorgon, med femton yrvakna personer som vaknade till i tur och ordning. Det blev en lat julförmiddag med soffliggande och lite lek i lera utomhus. Det blev juldagens julfisk och det blev julkalas i Kisor. Det blev überövertrötta barn och en kväll hemma när vi bara, bara lekte med julklapparna.

Och helgen tog inte slut, den bara fortsatte. Det blev en fortsättning på leken med julklapparna, rakt av där den slutat kvällen innan. Det blev till att sätta narcisslökar (som skänkts bort på Halpa-Halli när julpyntet skulle in.) Det blev mat med Amanda och det blev ännu en tur till Purmo med inga planer förutom att lata sig och äta rester och visa Rombilder och spela julklappsspel.

Det blev kväll, och det blev morgon.
Och det var mellandag.
Och det var skönt.