Gott nytt år!

 

Lite mer än en timme kvar av 2013, och jag lovar att jag inte hänger framför datorn hela kvällen! (Jag satte mig bara här medan Mattus försökte få de nyårsspralliga barnen att varva ner och somna.) Kvällen blev inte som planerat, eftersom 2/4 i familjen (äldst och yngst) har dragits med feber och öroninflammationer de senaste dagarna, så de tilltänkta gästerna som vi skulle vaka in 2014 med ska vi träffa på andra sidan årsskiftet istället. Men kvällen blev bra! Edvin, som varit ganska ynklig med sina öron och sin feber idag, var nästan sig själv igen efter lite värktabletter och antibiotika, och vi har haft en riktigt mysig hemmakväll, bara vi. Sprakastickor och nyårslyckor; en rakettittarpromenad; popcorn och nyårskonfekt. Det har varit mysigt. (Jag är annars så tacksam för att vi har en öppen spis, det var ett av mina absoluta önskemål när vi spanade hus. En brasa gör hela skillnaden för en myskväll.)

Och nu - avsluta kvällen med tv eller sällskapsspel. Tv eller spel, tv eller spel?

... tv och spel kanske?

GOTT NYTT ÅR!

Blå timmen i Castel Sant'Angelo (21.11)

Medan vi gick tillbaka mot Castel Sant'Angelo (nästan andaktsfullt) ätandes våra gelatos hade det börjat duggregna och skymningen föll. Vi började inse att det kanske inte skulle vara så behagligt att bara strosa runt i Rom och se sig runt som det kanske hade varit en vacker kväll i - låt oss säga maj. Så när vi gick förbi Castel Sant'Angelo fick vi ganska spontant idén att det kanske kunde vara en idé att gå in. På förhand hade vi inte direkt planerat in det som något "måste se" - en säker källa hade berättat att det är en hyfsat intressant borg, men med Rom-mått mätt en ganska medelmåttig sevärdhet - men när nu tillfället verkade perfekt, så...

När vi efter lite velande hade betalat in oss och gått in bland de vindlande gångarna, borggårdarna och korridorerna fick jag direkt en känsla av att jag befann mig i en berättelse från en annan verklighet. Tänk Harry Potter - det här är en plats som kunde vaktas av dementorer. Tänk Sagan om Ringen - i de där stenhögarna i skuggan kan vad som helst lura. Den största delen av borgen som man såg var under bar himmel, med skum belysning och relativt få besökare - så många som det syns på bilden nedanför såg vi väldigt sällan - och till råga på allt var det inte överdrivet välskyltat, så vi hade inte speciellt bra koll på var vi var eller hur man skulle ta sig ut (om man vill undkomma eventuella dementorer). Väldigt stämningsfullt och riktigt roligt! Jag skulle inte sätta upp Castel Sant'Angelo på en lista över vad alla absolut måste se i Rom, men just då, för oss, var det perfekt. En av höjdpunkterna under resan vågar jag nästan påstå!

Ja, och om det är någon som undrade så härstammar borgen från 139 e.Kr. och var först tänkt att tjäna som kejsar Hadrianus mausoleum. Efter det har den fungerat som en del av stadsmuren, fängelse och ett tryggt residens för påvar under oroliga tider. Den är alltså nästan tvåtusen år gammal. Det gick bara inte att komma undan de enorma tidsperspektiven i Rom - tvåtusen år. De väggarna har sett en del förändringar.

Solen hade gått ner, men det var fortfarande inte kolmörkt. Den blå timmen var verkligen blå, och det finns knappast så mycket bättre ställen att se en så blå himmel än från en valvgång i Castel Sant'Angelo... Igen, kameran fick vara med! Men jag skulle gissa att det är Mattus som tagit de allra flesta bilderna i det här inlägget eftersom han nu bara tycks ha lite bättre förmågor än mig att fota i mörker och skymning...

En stor del av det vi såg i Castel Sant'Angelo var gångar, korridorer och valvgångar, största delen med en fantastisk utsikt över kvällsljusen i Rom. Men Castel Sant'Angelo har tjänat som påveresidens under långa perioder, och det finns mer eller mindre inredda påvegemak från renässansen. Överraskande vackra rum mitt inne i borgen, som annars knappast är det mest hemtrevliga residenset! Men där fick man inte fota, bara titta... Och mest som av en slump råkade vi se en smal och mycket anonym trappa intill skattkammaren som verkade (kanske) tillåten att gå upp i. Vi blev nyfikna, och det var tur att vi testade, för vi kom upp - här!

Jag är visserligen lite allergisk mot "måsten" och "borden" på resor - men har man en gång gått in i Castel Sant'Angelo ska man definitivt inte missa terrassen på kastellets tak, precis under ärkeängeln Mikael. Speciellt inte om det fortfarande är blå skymning. Det var storartat.

Eftersom vi var totalt oförberedda och oinlästa, hade en ganska tunn guidebok med oss och inte hittade speciellt mycket kartor och skyltar missade vi säkert sånt man kunde ha sett - och fängelsehålorna skippade vi eftersom vi tyckte att vi hade sett tillräckligt med gångar och hålor redan och det började bli ganska kallt... Hur som helst var vi en upplevelse rikare när vi letade oss fram till utgången igen och gick vidare i Romkvällen. Vilken tur att det duggregnade när vi gick förbi ingången!

Sol över Petersplatsen (21.11)

När vi checkat in på hotellet och begav oss ut på stan var vår tanke att hinna se Peterskyrkan redan första dagen, eftersom den utan konkurrens var högst på bådas vill se-listor - det skulle helt enkelt vara alltför snopet att vänta till sista dagen om den skulle råka vara stängd eller något annat oväntat skulle dyka upp. Så vi hoppade på en buss som tog oss till Castel Sant'Angelo, inte långt från Petersplatsen.

Det närmade sig kväll, och solljuset var fantastiskt - första gången vi såg Castel Sant'Angelo, Petersplatsen och Peterskyrkan badade de i guldljus. Så vackert! Då är det lätt att låtsas vara fotograf...

Kvarteren runt Peterskyrkan har formats så att Peterskyrkan står som en magnet i centrum - att göra något annat, vad som helst, än att gå dit skulle kännas fel. Men innan det - fotografera vid Tibern i guldljus måste man ju. Bakom mig på bilden Ponte Sant'Angelo, änglarnas bro.

Bara att se Peterskyrkan från utsidan var en upplevelse. Men... det var väldigt mycket mindre folk än vi trodde? Ingen kö? Nej, ingen kö alls. Bra eller dåligt tecken..? Det visade sig att kyrkan var stängd resten av dagen - tidigare hade de haft en mässa för offren för stormen på Filippinerna, och kyrkan skulle öppna igen först morgonen efter. Även om det var just för sådana oförutsedda händelser som vi hade tänkt gå redan första (och inte sista) dagen kom vi lite av oss - vi som hade planerat så bra, ju! Men å andra sidan - tur att vi hade flera dagar kvar i Rom. Och även om vi inte kom oss in i kyrkan är jag glad att det var just där vi var när solen sken så picture-perfect.

Vi vandrade runt lite på Petersplatsen, Piazza di San Pietro, och tyckte det var roligt att se att souvenirerna i Vatikanstaten ser lite annorlunda ut än souvenirerna all annanstans.

Sedan laddade vi upp med resans första gelato (åh!) och vandrade vidare för att hitta på något annat att göra resten av kvällen.

Följ med till Rom! (21.11)

När jag började tänka på årsresumén, som alltid är lika rolig att skriva, insåg jag att jag inte är redo för ett bokslut över 2013. Inte än. Inte förrän jag bloggat om Rom! Allmänheten har ju faktiskt gjort förfrågningar!

Eller åtminstone en person har förfrågat. Och jag kan ju inte svika mina resebloggsfans. Eller mitt... enda.

Här skrev jag det första inlägget från resan, redan från flygfältet i väntan på att få boarda planet.
Och här summerade jag lite strax efter att vi kommit hem - då trodde jag att jag skulle blogga om resten ganska snart, men december var tydligen ingen bra månad för att blogga bakåt, utan det var full fart framåt bara...

Och nu spolar jag framåt till ankomsten till Rom efter en resa Vanda-Amsterdam-Rom utan större överraskningar. Mjukstartar med en bildbomb från bussresan in till stan, dels för att vi var så peppade att jag fotade nästan hela vägen, dels för att det faktiskt syns blå himmel och sol på bilderna, vilket vi inte blev bortskämda med.

När vi gick ut från flygfältet för att leta reda på en buss tittade vi med höjda ögonbryn på varandra - det var ju över förväntan varmt! Vi gick med jackorna slängda över armen, njöt av solen i ansiktet och var än så länge lyckligt ovetande om att vi väldigt gärna behöll jackorna på resten av resan... Buss in till stan var smidigt, det verkade finnas massor av bussbolag som trafikerade och jag tror inte det kostade mer än 6 euro. Snabbtåget var tre gånger dyrare, men säkert lite snabbare.

Bussen navigerade sig inte så värst snabbt fram i Romtrafiken när vi närmade oss centrum, men det gjorde oss ingenting, utan vi räknade det här som vår första sightseeingtur. Inte för att vi visste var vi var eller vad vi såg, men tydligen var vi vid något tillfälle inte så långt från Vatikanmuseerna...

People-watching, hus-watching och Rom-watching i största allmänhet. Nej, ingen brådska alls!

Ni ser, de mörka molnen hann hopa sig innan vi steg av bussen. De skingrade sig ibland under de följande dagarna... men inte så ofta nej.

Så småningom kom vi fram till centralstationen Termini, som är ungefär 1½ km från vårt hotell, Hotel Turner. Det var hög tid för lunch, men vi nobbade den makabra helstekta grisen...

... till förmån för Ciao, som tydligen är en italiensk variant av snabbmat - peka och välj din pasta och dina tillbehör, ta din plastbricka och sätt dig och ät. Helt okej mat om än inte så jättevarm, men riktigt bra matstart på resan!(Vi var hungriga och det gick fort!)

Eftersom Mattus hade navigatorn i högsta hugg gick vi till hotellet istället för att försöka hitta rätt buss (vilket sedan inte visade sig vara särskilt svårt). Det regnade inte, så det var ingen dum promenad! Vi gick in på en mysig innergård, men skyndade ut igen när de automatiska grindarna började stänga sig... Inte för att vi trodde att vi skulle bli instängda, men det skulle onekligen vara en lite snopen start på semestern.

Vi gick också förbi brittiska ambassaden som jag fotade bara för att - ja, bara för att jag är lite anglofil. Det fick man inte. En vakt med sträng blick gestikulerade åt mig att det var förbjudet, så jag raderade lydigt fotona. Vid ett annat tillfället tog jag ett suddigt foto från bussen bara för att... jag bara för att. För att jag kunde? Haha.

Vi kom fram, checkade in, konstaterade att vårt rum var skamfilat men mysigt, och sen - ut för att upptäcka Rom! Fortsättning följer.

Böcker 2013

Jag har tänkt att jag vill skriva en blogglista om böckerna jag läst 2013, men har varit lite för lat för att hitta på en egen. Lösning? Googla! Via Bokhora hittade jag den här listan, som jag har fyllt ut med några egna frågor och frågor som jag tycker att jag minns från andra boklistor jag sett.

Överlag har jag läst ganska mycket, speciellt de senaste månaderna, och det har blivit förhållandevis många ungdomsböcker jämfört med de senaste åren. Det är sånt som händer när man får jobba på skolbibliotek ett par gånger i veckan... och så känns det förstås också lite som en del av jobbet, en väldigt behaglig del. En del resehandböcker (om Spanien, London och Rom) har det också blivit, och ganska många ljudböcker i bilen även om jag inte direkt har någon lång jobbpendling. När jag skummar igenom min lista märker jag att jag läst ganska mycket medelmåttiga böcker det här året, även om det förstås är en del som blänker till.

Och så måste jag ju inflika - den här listan skulle jag inte ha en chans att få till om jag inte hade min läsdagbok, där jag (faktiskt!) skriver upp (nästan) alla böcker jag läser. "Faktiskt", eftersom jag annars brukar vara urusel på sådana projekt...

En bok jag inte kunde släppa: Kaj Korkea-Ahos Gräset är mörkare på andra sidan och Suzanne Collins Catching Fire (andra delen av The Hunger Games - tredje delen ligger och väntar i min bokhylla!)
En bok som fick mig att gråta:  Gråter sällan till böcker, kanske jag är kallsinnig. Men jag har för mig att Mia Skäringers Avig Maria träffade mig mitt i.
En bok som fick mig att skratta: Min syster är i tusen bitar av Annabel Pitcher. Egentligen en väldigt tragisk story, men fräscht annorlunda berättare. Jag tror nog att jag skrattade åt Caitlin Morans Konsten att vara kvinna också, men mest irriterade jag mig på henne.
En bok som var värd besväret: The twisted heart av Rebecca Gowers var svår att komma underfund med, men när jag väl hade gjort det var det definitivt värt tröskeln i början. Umberto Ecos Rosens namn kan också få hamna i den här kategorin.
En bok som lärde mig något nytt: Maria Nikolajevas bok Om hur jag växte upp under diktaturen kändes ibland lite snustorr, men den fick upp ögonen på mig om - tja, om hur det är att växa upp i en diktatur. I ofrihet. Intressant!
En bok jag var fel målgrupp för: Eoin Colfers Artemis Fowl. Den kan passa bättre för tekniknördiga, sci-fi-älskande trettonåriga pojkar. Tror jag. Men jag fattar att den kan vara bra för rätt läsare.
En karaktär jag minns: En karaktär jag minns men definitivt inte skulle vilja träffa är huvudpersonen i Hannele Mikaela Taivassalos Svulten. Hänsynslös, rastlös vampyr som inte har minsta lilla dragning åt vegetarianvampyrlinjen som de snälla Twilight-vampyrerna kör med. Usch.
En karaktär som jag skulle vilja träffa: Kanske huvudpersonen i Keith Lowes Tunnelseende. Han är en hopplös tunnelbanenörd som snöat in på Londons tunnelbanesystem och ingår ett huvudlöst vad. Men det skulle vara kul att åka tunnelbana med honom i ett par timmar. Inte mer. Men ett par.
En karaktär som jag vill säga ett och annat till:  Får jag generalisera? Då buntar jag ihop ett antal huvudpersoner i (främst svenska) tonårsböcker och får fram en deppig, svartklädd, egocentrisk och överintelligent sjuttonåring. Till henne vill jag gärna säga: Ta dig i kragen, människa, och var inte så navelskådande! Solsystemet kretsar inte kring dig! Och därmed basta.
En bok jag vill flytta in i: Spontant - jag trivs bra här, men om någon, så kanske Lene Kaaberböls Silverhästen. (Klassiskt fantasylandskap)
En mening/ ett citat som jag strök under:  Jag läser nästan bara bibbaböcker, så det blir inte mycket understrykningar eller anteckningar i marginalerna. Antagligen har jag inte streckat under ett enda ord. Borde kanske samla mer på citat, det står ju ändå ganska mycket smarta saker i de där böckerna...
En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: Igen, eftersom jag läser mest lånade böcker försöker jag undvika sånt... Om det nån gång har skvättat något har jag oskadliggjort fläcken efter bästa förmåga och sen har det inte hänt. Dumdidum.
En bok jag ser fram emot att läsa: Så många, så många... Men jag fick Barnmorskan från East End (Jennifer Worth) i julklapp och den ser jag fram emot. Sista delen i The Hunger Games, Mockingjay, lockar också.

En bok jag annars bara vill rekommendera: The Newlyweds av Nell Freudenberg - girl (ambitiös bangladeshisk) meets boy (amerikansk med känslomässigt bagage) (online). Kärlekshistorien på nätet utvecklar sig till ett äktenskap som inte är helt olikt traditionella arrangerade äktenskap. Kulturkrockar och personbeskrivningar, men på något sätt ändå väldigt allmängiltigt. Om livet och identitet och "hemma".

Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera: Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri. Jonas Hassen Khemiri är bara så bra. Skicklig. Läs den.

Det var det! Kan inte nån ta över och fylla i listan på sin egen blogg? Jag läser gärna!

En julhelg

Det blev julafton, och det var namnpepparkakor och lite, lite snö på marken. Det blev julmat hos svärföräldrarna och mindre och mindre snö kvar på marken när vi gick till gravgården  för att tända ljus och till Mattus moster för att säga god jul. Det blev julens första julklappsutdelning och en enorm låda med en legopolisstation. Det blev paus i Kalle Anka och en halkig bilfärd till Överpurmo.

Det blev vila och väntan i sofforna - väntan på att alla familjemedlemmar och kanske, kanske en julgubbe skulle anlända. Det kom en julgubbe, en slagfärdig en med en massa julklappar till alla sexton personer som samlats. Det blev ändå inte kaos - jag tror våra barn är två år äldre än de var för två år sen, när vi senast firade jul i Purmo. Det blev som det alltid blir nattmat med något salt och en obligatorisk gräddtårta som aldrig uppskattas som den borde uppskattas.

Det blev Stilla natt i Zion, med herdar och änglar och Herodes och den vackraste julstämningen i år.

Det blev juldagsmorgon, med femton yrvakna personer som vaknade till i tur och ordning. Det blev en lat julförmiddag med soffliggande och lite lek i lera utomhus. Det blev juldagens julfisk och det blev julkalas i Kisor. Det blev überövertrötta barn och en kväll hemma när vi bara, bara lekte med julklapparna.

Och helgen tog inte slut, den bara fortsatte. Det blev en fortsättning på leken med julklapparna, rakt av där den slutat kvällen innan. Det blev till att sätta narcisslökar (som skänkts bort på Halpa-Halli när julpyntet skulle in.) Det blev mat med Amanda och det blev ännu en tur till Purmo med inga planer förutom att lata sig och äta rester och visa Rombilder och spela julklappsspel.

Det blev kväll, och det blev morgon.
Och det var mellandag.
Och det var skönt.

Dan före dan

Dan före dan - även om det ibland kändes som att vi använde varje minut av den till nåt nyttigt blev det en riktigt skön dag. Visst, en person med bättre framförhållning skulle kanske ha klarat sig med en tur in till stan, och en gång hade varit bättre än två, men annars - skönt! Lillajulgranen skjuter skott och lådorna i vardagsrummet har fått ge plats för vår nya julgran. Arvid och Edvins kompis Agnes hälsade på i några timmar och distraherade de två julpirriga barnen. Namnpepparkakor till julafton bakades, även om resten av pepparkaksdegen får vänta till en annan dag. De sista julklapparna slogs in, och julmusik spelades från morgon till kväll.

Granar i mörker

Hugga gran i halvmörker och regn - det är inte riktigt den där idylliska barnboksillustrationen. Men åh, så roligt. Har inte själv varit ut i skogen efter gran på flera år, och det började vara på tiden! Det slutade med att vi kommer att ha inte mindre än tre granar den här julen... 1) vanliga julgranen som väntar där ute på att det ska bli dan före dan, 2) lillajulgranen som förstås får bo kvar eftersom den knappt har barrat alls (!!!) och 3) Arvid hittade en minijulgran som han absolut ville ha i en blomkruka i barnrummet. Jepp! Vår strategi när det gäller orenoverade ytor och ostädade hörn är alltså - täck dem med barrskog, så är det ingen som tänker på eventuella skavanker! 

Instant julstämning.

(Och jag kan inte låta bli - jag saknar att bo nära skogen. Och åkrar. Och utrymme. Det är nu bara så.)

Golv

Panelen på bilden kommer vi inte att behålla, men den vi behåller ser ju likadan ut. Parkettgolvet på andra sidan tröskeln däremot stannar, så det nya golvet ska helst inte krocka för mycket med det heller.

Tänk, den som hade ett julstädat och julputsat och doftande hem. Ett sånt där man bara hänger upp en liten tomte och känner julefriden smyga på?

Julefriden känns inte så avlägsen, men lusten att pynta är... lite sisådär. Ge oss först två veckor, eller varför inte tre, så vi kan måla, tapetsera, riva väggar, förnya golv och fixa - sen kan vi dammsuga och julpynta. Och efter det kan vi slå oss till ro. För tillfället har vi tio projekt eller projektidéer på gång och inget av dem framskrider särdeles snabbt. Vårt eviga projekt Arbetsrum ligger på is eftersom tapeterna på grund av en leveransmiss kommer att levereras först efter nyår - ungefär lagom tills vårterminen börjar. Och då går det inte att bestämma färg till de andra väggarna och börja måla, och innan vi målar väggarna tänker vi inte lägga in nåt nytt golv. Suck! Propp i hålet!

Så istället för att julstäda idag har vi bl.a. grunnat på golvmattor. Tanken är att ta samma plastmatta till sovrummen och spisrummet, alltså ett ganska stort område. Svårt!! Och nu efterlyser jag goda råd! (Igen, inte en retorisk fråga, utan på riktigt!) Det rum där golvmattan kommer att vara mest synlig är spisrummet, som är dels genomgångsrum, dels ett andra vardagsrum. Det är knepigt, främst för att det breder ut sig på en stor yta och ska passa ihop med allt möjligt (inklusive vitt tegel och grått tegel och vit tapet och ett parkettgolv och en furupanelvägg och furupaneltak) - och med tanke på furuväggen och taket funkar det inte med en golvmatta som liknar för mycket, så en hel del väljs bort. Har en känsla av att det på ett sätt skulle vara enklare att göra helt nytt, för nu vill vi ju behålla det som är bra samtidigt som vi förnyar det som behöver förnyas. Och helst ska det ju gå ihop - 2013/2014 + 1972 = sant? Vi fick bra hjälp i butiken, men försäljaren där rekommenderade den mörkaste mattan på bilden. Jag förstår hennes poäng, men har på känn att det blir för mörkt.

Så - synpunkter? Den som kommer hem till oss med kloka råd kan få tycka till hur mycket hen vill med en kopp glögg i handen!

Mango House

Nänä, bilden är inte så vacker. Men maten var desto godare!

Och än en gång - välkommen jullov! Det behövs. Imorgon julfest, sedan... nä just det. Inte dimpa ner i soffan, utan kanske snarare röja upp i höstens kaos och hålla tummarna stenhårt för att de nya tapeterna ska hinna komma så vi kanske, kanske skulle få i ordning arbetsrummet, så vi kanske, kanske skulle slippa skrivbordet och de tusen pappren ur vardagsrummet till jul. Visserligen tror jag inte på det, men fina saker skulle det vara om det blev så. Annars får vi väl bara ordna kaoset i lite prydligare högar och slänga lite glitter över.

Men det känns okej att städa. Jag ser fram emot att plocka och putsa! Så länge jag får göra det i nötta collegebyxor och utan att se på klockan.

Finkväll ikväll! Åt något av det godaste jag ätit på länge på nya Mango House, och det i sällskap av fyra eminenta damer. Överpurmo kan! Producera bra folk, alltså. Och Mango House kan jag varmt rekommendera - jag kan lova att nötkött med ananas är gott, och att döma av den andäktiga tystnaden när vi fått in vår mat verkade de andra inte heller missnöjda alls.

Solen finns

  

I eftermiddags lyste solen. Och det var lite lagom krispigt och frostigt. Och jag var ledig. Och jag var ute med barnen i två timmar. Det kändes overkligt, men på ett bra sätt. Välkommen jullov!

(Två dagar kvar till lovet alltså, men idag råkade jag vara ledig, så vi kunde ta ut lite i förskott...)