Orolig

När vi flyttade var vi lite oroliga för hur vår fyraåriga Tintin som bott (nästan) hela livet i radhuset skulle reagera. Skulle han misstycka, rymma iväg, börja sitta i radhusets köksfönster och vänta på att släppas in? Det verkade gå bra - han fick stanna inomhus i början, men när vi så småningom började släppa ut honom uppförde han sig exemplariskt och kom alltid tillbaka innan vi hann börja fundera.

Men nu har han varit borta sedan början av veckan, och det har aldrig hänt förut. Visst, han har varit ute på äventyr en dag eller två, men han har aldrig varit borta så länge. Även om han tycker om livet i det fria har han varit noga med att komma in och tanka lite blötfoder, människosällskap och soffslappande.

Vi tror att vi såg honom senast när Mattus borrade i badrummet en kväll och det lät ganska förskräckligt. Stackaren kom in genom dörren i en paus i borrandet, men tvärvände och rusade ut med svansen som en kvast efter sig när oljudet satte igång igen. Knappast blev han så rädd att han fortfarande skulle hålla sig borta, men min teori är att han kanske störtade iväg och tappade bort sig - det är ju inte långt mellan hans gamla revir och hans nya, men han kanske inte varit så mycket på den här sidan Sandsund, vad vet vi. Det som känns bra är iaf att Mattus (fixarefrasse) ordnade med ett halsband med telefonnummer åt honom innan vi flyttade, så det finns åtminstone en liten chans att få ett samtal om han börjar verka vilsen. Eller - om något har hänt och någon vänlig själ ser halsbandet.

Ah, att man kan vara så orolig för en lat katt som för det mesta tar hand om sig själv och för det mesta antingen är ute på äventyr eller ligger och sover i något varmt och mjukt hörn. Men då han nu råkar vara en ovanligt mjuk, snäll, laid-back, fin och spinnande katt.