Hemma med sjukt barn har jag varit idag. Eller ett sjukt och ett friskt barn. Eller egentligen ett ganska lindrigt sjukt och ett friskt barn. Och vilken konstig känsla det var att bara ringa och säga att jag inte hade tänkt dyka upp på jobbet idag!
Det har hänt exakt en gång förr i mitt liv. Så som jag jobbat de senaste åren har det nämligen hänt ganska sällan att jag haft jobb som jag bara kunnat göra så med - istället har det antingen blivit en arbetslös dag (inhopp) eller att pussla om och jobba mer en annan dag (timjobb). Följaktligen har det blivit Mattus med det stabila jobbet som skött om den marktjänsten, och även om det känns bra att göra det hela lite rättvisare nu när jag kan har jag liksom inte vant mig vid tanken på att man faktiskt kan stanna hemma från jobbet och bara gå här i nötta collegebyxor och läsa bilderböcker och baka kardemummakaka med sina barn. Skumt? Nästan så jag önskade att Arvid hade haft lite högre feber. Så där så det skulle ha känts lite... mer oundvikligt.
Det var alltså ingen särdeles sjuk sjukling jag vårdade, utan en förkyld och lätt febrig unge som visserligen var tröttare än vanligt, men inget som inte kunde kureras med en bokpaus i sängen med jämna mellanrum. Förskola med skogsutflykt kändes inte som någon bra idé, men här hemma har det varit ganska soft. I must say, lillebror som fick stanna hemma på köpet var faktiskt grinigare...
Och notering på köpet - att vara vardagshemmamamma var visst inte någon avslappnad tillvaro det heller. Även om det varit en riktigt bra dag. Bra att påminnas! Nu lite Idol, som den sanna kultursnobb jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar