Fredagshyllning

Alltså, när jag hastade hemåt från Sursikbacken vid fyratiden idag efter en späckad vecka kände jag mig inte jättesocial. Väskan var full med jobb som borde ha hunnits med, och det som kändes mest naturligt var ju egentligen att sätta sig vid skrivbordet och plöja undan en del - alternativt falla i fredagskoma. Tack och lov blev det varken fredagsjobb eller fredagskoma, utan så mycket bättre:

Min ex-kämppis Emma är i landet och hade vägarna hit till trakten tillsammans med sin syster Mia och hennes dotter Freya. Därför, istället för fredagskoma - hemgjord pizza*, kladdkaka** och mycket trevligt sällskap i ett par timmar. Vissa människor önskar man att man bodde närmare! Men gör man inte det så är det ändå trevligt med ett par timmar då och då.

Så sensmoralen i denna historia är:

När du trött och stirrig är,
kom ihåg vad jag dig lär:
hemgjord pizza och goda vänner,
plötsligt du dig nöjdare känner.

Ehm... när jag börjar rimma sentimentala små verser - då är det kanske dags för fredagskoman ändå. So long!

* Tack Mattus!
** Tack Mattus!

Cat is back!

Tintin är hemma igen!

Nej, den vilsna katten i Larsmo var tydligen en katt som varit vilse hela sommaren. Lite besvikna blev vi, men hann inte vara det så länge. Igår ringde nämligen vår f.d. granne och berättade att Tintin brukar sitta i deras fönster och vänta på sin kompis Findus. Vi som varit där och letat massor av gånger - då har han tydligen hållit sig undan... Han verkade så hungrig att hon tog in honom och ringde och kollade läget. Hurra!! Så igår kväll hämtade Mattus hem honom, och nu har vi en spinnande frass i soffan igen. Lite medtagen och slak hade han verkat först, men annars verkar han må bra. Att han kan jaga vet vi ju, men det är onekligen skönt att ha honom hemma i värmen igen när det blir kallare för varje morgon. Gissa om den katten kommer att bli bortskämd framöver..?

Mycket glad.

För övrigt har jag varit två dagar i Vasa. Höstkyla, hagel och regn. Och en kurs (svenska som andraspråk) som var riktigt givande och intressant, även om vissa delar riktade sig åt lärare som var mer insatta i ämnet än jag. Övernattning på Casa Henriksson, legobygge med min femåriga kompis och en morgonlänk ute vid Vasas blåsiga vatten. En god natt utan armbågar i sidan. Passa på att sitta på Språkcentret och prata bort lite arbetstid för mina gamla, goda kolleger. Lite loppis och lite ljudbok på mörka vägar. Inte illa alls! Fast nu borde jag iofs förbereda lite för morgondagen, ska visst jobba igen då...

Söndagsturné

Det blev en roadtrip i söndags. Vi har alltså plöjt igenom findit.fi och tori.fi med stort intresse på sistone eftersom det är ett och annat vi behöver till huset. Några napp resulterade i följande rutt:

1. Nykarleby. Vi skulle ha hämtat ett cykelställ om... eh, någon, hade tänkt på att ringa först och kolla att de var hemma.
2. Maxmo. Resultat: Kyl/frys, superfräscht och betydligt rymligare än det lilla pluttkylskåpet vi har här. Och så är det ju alltid vackert i Maxmo, tydligen.
3. Smedsby. Jag snabbtittade på loppisutbudet på Fyndis (ganska skralt) medan mina män köpte skruvstäd av tant.
4. Vasa. Lite paus i saksamlandet; mellanmål på torget.
5. Jag och barnen begav oss glada och nöjda till Casa Henriksson medan Mattus avslutade fyndskörden med ett klädskåp och klinkers till lillfarstun.

He va he. Och Arvid fick en miniradio av tanten med skruvstädet och vi hade en trevlig kväll med våra vänner. Gott så!

Tacksam...

...för att jag trots allt har en armadis bra kropp, som till exempel har burit mig genom den här dagen utan att det känts dåligt alls. Först det ena jobbet 8-12, så det andra jobbet 12-18, lite ärenden (hem till varm mat på bordet!), en timmes hemmajobb, zumba, och så fortsätta knåpa ihop prov. Ännu har jag inte packat för två dagar i Vasa (start 7.15 imorgon bitti), och nu kan jag väl tycka att det börjar kännas som uppförsbacke. Men ändå. Det går an.

Annars

När Edvin hade ätit upp sin kvällssmörgås ville han sitta och kramas en stund.
- Jag tycker så mycket om dig mamma. Du är så gosig och snäll.

Åh. Så det var det jag var. Det behövde jag höra!

Hoppas eller låta bli?

Alltså, jag vet inte hur realistiskt det är. Men tydligen är det en borttappad huskatt som liknar Tintin väldigt mycket som stryker runt kring nån sommarstuga i Larsmo. Såg vi, där bland diskmaskiner och soffor och hutlöst dyra muminmuggar på Findit. Visserligen kan vi inte säga av bilden att det är Tintin, men när vi kollar färgstrimmorna tycker vi inte heller att vi hittar något som säger att det inte är han.

Och personen som annonserar verkar inte kolla sin mejl så ofta. Väntar!

Söndagsmorgon i punkter

- Det är ju egentligen skönt att ha träningsvärk, men just idag är jag faktiskt så styv från Power hour igår att det är lite, lite plågsamt också. Och jag är inte så lite mallig för det.

- Igår kväll åttaårskalas i Bäckby, trevligt med ett avbrott från det dagliga! Barnen rusade runt och blev knallröda och svettiga och hade hur kul som helst, ungefär till halv nio då Edvin kollapsade i min famn och meddelade att han vill hem, för nu är det sovdags. Ganska förståndig unge!

- Det ser ut som att vi ska på turné i Vasatrakten idag för att samla upp lite prylar vi köpt på findit. Och så hoppas vi på att få hälsa på hos någon också så det känns lite mer som nöje än som nytta.

- Det är höst, och höst är vackert.

Väggar att stirra in i

Tapeter. Det finns för många. Snart blundar vi och pekar på något och så smättar vi upp det i arbetsrummet. Swoop, swoop, och inga fler kvällar som slukas i det svarta hål som kallas tapetsurferi. Hela rummet eller fondvägg? Glatt och skojigt eller neutralt och praktiskt? Modesta priser eller hutlösa?

Och jaja, vi borde bara smätta upp något. Men... har ni bra tips på var man kan tapetspana? Vi har liksom ett helt hus att beklä...

Kan ändå inte komma ifrån att Eco happy har många mönster man blir glad av.

Hemmadag

Hemma med sjukt barn har jag varit idag. Eller ett sjukt och ett friskt barn. Eller egentligen ett ganska lindrigt sjukt och ett friskt barn. Och vilken konstig känsla det var att bara ringa och säga att jag inte hade tänkt dyka upp på jobbet idag!

Det har hänt exakt en gång förr i mitt liv. Så som jag jobbat de senaste åren har det nämligen hänt ganska sällan att jag haft jobb som jag bara kunnat göra så med - istället har det antingen blivit en arbetslös dag (inhopp) eller att pussla om och jobba mer en annan dag (timjobb). Följaktligen har det blivit Mattus med det stabila jobbet som skött om den marktjänsten, och även om det känns bra att göra det hela lite rättvisare nu när jag kan har jag liksom inte vant mig vid tanken på att man faktiskt kan stanna hemma från jobbet och bara gå här i nötta collegebyxor och läsa bilderböcker och baka kardemummakaka med sina barn. Skumt? Nästan så jag önskade att Arvid hade haft lite högre feber. Så där så det skulle ha känts lite... mer oundvikligt.

Det var alltså ingen särdeles sjuk sjukling jag vårdade, utan en förkyld och lätt febrig unge som visserligen var tröttare än vanligt, men inget som inte kunde kureras med en bokpaus i sängen med jämna mellanrum. Förskola med skogsutflykt kändes inte som någon bra idé, men här hemma har det varit ganska soft. I must say, lillebror som fick stanna hemma på köpet var faktiskt grinigare...

Och notering på köpet - att vara vardagshemmamamma var visst inte någon avslappnad tillvaro det heller. Även om det varit en riktigt bra dag. Bra att påminnas! Nu lite Idol, som den sanna kultursnobb jag är.

Nära

Nästa steg i processen "acklimatisera sig till sjuttitalsområdet": Idag började Arvid på lekgymnastik och jag på zumba i skolan, 200 meter från vårt hus.

Gångavstånd.
Så enkelt.
Guld värt.

Det handlar inte bara om minuterna det tar att annars köra in till stan (inte så många), utan mera om tröskeln som skapas varje gång man måste beräkna tid, planera, få fast säkerhetsbälten på hoppiga barn. Istället: friheten att följa Arvid till hans jumppa, strosa hem igen och pyssla med annat för att sen gå tillbaka och hämta Arvid, följa honom hem och sist vända på klacken och själv gå på zumba. Skulle en bil vara involverad skulle det icke hända i min verklighet, men nu känns det bara som en riktigt skön kväll.

Nära är värdefullt. Det är ett värde i sig. Inte minst för att det skapar samhörighet, också på en plats som jag inte är så säker på att jag skulle kalla by fast jag gärna vill. Ikväll träffade jag två elever, en kollega, en före detta kollega och flera bekanta från förskolehämtningarna. Det är värt något.

Bara så ni vet min linje om jag någonsin ger mig in i lokalpolitiken.

Bra sak

 

Vi går inte in på hur det går att acklimatisera sig till sjuttitalsområdet, det tar vi en annan gång. Men det är onekligen lyxigt att kunna stiga i varsitt par crocs och bara lufsa iväg till bibban med barnen utan större hallå. En 200 meters promenad är det. Kanske tur att bibban bara har öppet två kvällar i veckan så att antalet kilo böcker vi släpar hem begränsas lite. Speciellt med tanke på att jag dessutom vistas rätt mycket i ett välutrustat skolbibliotek för tillfället. Man ska ju liksom hinna läsa dem också...

(Nu står barnen djupt försjunkna i varsin bok vid soffbordet. Minns precis guldkänslan från när biblioteksvagnen hade stannat till på Stennabba och vi hade en hel hög böcker att göra bokhav av. Sweet nostalgi.)

Orolig

När vi flyttade var vi lite oroliga för hur vår fyraåriga Tintin som bott (nästan) hela livet i radhuset skulle reagera. Skulle han misstycka, rymma iväg, börja sitta i radhusets köksfönster och vänta på att släppas in? Det verkade gå bra - han fick stanna inomhus i början, men när vi så småningom började släppa ut honom uppförde han sig exemplariskt och kom alltid tillbaka innan vi hann börja fundera.

Men nu har han varit borta sedan början av veckan, och det har aldrig hänt förut. Visst, han har varit ute på äventyr en dag eller två, men han har aldrig varit borta så länge. Även om han tycker om livet i det fria har han varit noga med att komma in och tanka lite blötfoder, människosällskap och soffslappande.

Vi tror att vi såg honom senast när Mattus borrade i badrummet en kväll och det lät ganska förskräckligt. Stackaren kom in genom dörren i en paus i borrandet, men tvärvände och rusade ut med svansen som en kvast efter sig när oljudet satte igång igen. Knappast blev han så rädd att han fortfarande skulle hålla sig borta, men min teori är att han kanske störtade iväg och tappade bort sig - det är ju inte långt mellan hans gamla revir och hans nya, men han kanske inte varit så mycket på den här sidan Sandsund, vad vet vi. Det som känns bra är iaf att Mattus (fixarefrasse) ordnade med ett halsband med telefonnummer åt honom innan vi flyttade, så det finns åtminstone en liten chans att få ett samtal om han börjar verka vilsen. Eller - om något har hänt och någon vänlig själ ser halsbandet.

Ah, att man kan vara så orolig för en lat katt som för det mesta tar hand om sig själv och för det mesta antingen är ute på äventyr eller ligger och sover i något varmt och mjukt hörn. Men då han nu råkar vara en ovanligt mjuk, snäll, laid-back, fin och spinnande katt.

På gång

Det var med visst (= ganska stort) motstånd jag släpade mig iväg till Power hour i förmiddags. I början av sommaren var jag väl hyfsat aktiv, men på sistone har jag verkligen varit en riktig soffpotatis. Jobb, jobb och flytt är väl ganska försvarliga bortförklaringar, men ändå. Slappis. Men nu är jag peppad igen, en timme räckte tydligen! Men det hjälper också att just den här timmen var mitt favoritpass i vintras och tydligen håller lika bra ännu. Kul.

Men häromkvällen var jag faktiskt också ute på powerwalk med Linda som är infödd Sandsundbo - och tack vare henne lärde jag mig var det finns en stig som går ner till Sandsundfjärden och fina vitmossiga bergsknallar. Kan hända att stigen fortsätter vidare därifrån, men det började skymma, så vi återvände till belysta områden. Hur som helst, skönt att veta att det finns något som liknar landet på promenadavstånd! Borde ha haft med kamera när dimman smög fram över åkrarna... Dessutom informerade hon mig om att det finns ett elljusspår på tre kilometer som startar här i närheten också, det hade jag ingen aning om. Bra att känna the locals... (Strängt taget är hon ju en utflyttad infödd, men ändå.)

Och för övrigt - lönnar. Den här tiden på året kan det vara det vackraste trädet som finns på vår jord.

Speed

 Den här veckan. Så intensiv. Sådant tempo. Ingenting särskilt.

Bara vanligt jobb. Och det andra jobbet.
Och en man i Vasa då och då och två barn som är väldigt mycket här.
Och ett hem som inte är ens lindrigt uppackat. Åh, frustrationen när man ska ha en äggkopp eller ett par rena byxor eller ett kamerabatteri som Mattus har lagt på laddning men jag vet inte var för jag vet inte var vi brukar ladda kamerabatteriet för det brukar vi inte göra här i huset.

Redan i tisdags kändes det som fredagskväll och ikväll känns det fortfarande som tisdag.

Nu tv. Soffa. En massa te. Fredag är det. Fredag.

The joy of repeating oneself

Förra hösten lade jag ner helt sjukt många timmar på engelskakursen jag höll. Sådär officiellt jobbade jag med den (=undervisade) två dagar i veckan under höstterminen, men i praktiken åt kursen lätt upp flera dagar till varje vecka. Även om jag hade fått mycket material av min kollega i Vasa och hittade en del guldgruvor på nätet måste jag anpassa, förstå, hitta nivån, skapa helheter, komma underfund med. Min hjärna gick på högvarv. Rätt många misstag gjordes. Nja, många misstag gjordes.

Men allt det där - oj, vad det betalar sig nu, när jag håller kursen för andra gången! Att fundera ut vad man borde ta upp nästa gång... och hitta en helt okej PP-presentation att utgå från. Bliss!

Kom ihåg det, folks. Håll aldrig en arbetsdryg kurs bara en gång. Det är inte meningen.

Medeltid på Kyrkbacken

Igår hade vi väl egentligen tänkt hålla oss inne och förenkla livet lite - till exempel se till så att tallrikarna finns i första hand i ett köksskåp och kläderna i första hand i ett klädskåp. Det gör liksom vardagsmorgnarna lite mindre frustrerande. Men när jag satt och läste dagens tidning på förmiddagen insåg jag att det är medeltidsdag i Kokkola. Tornerspel, riddare i rustning och orädda hästar - vem kan motstå sånt? Vi såg tornerspelet ifjol också och tyckte det var jättebra. I år var det dessutom soligt och sommarvarmt, så valet var väl ganska enkelt. De ouppackade flyttlådorna hade liksom inte så mycket att sätta emot.

Solen värmde, vi köpte hembakad kaka och Rohan talli hade en jättefin show och kämpade så lansarna strittade. Håller tummarna för att det blir repris nästa år igen!

Septembersommar

Kladdkaka och mjölk i sommarvärme på provisoriskt trädgårdsmöblemang. Det är bra.

Elektriciteten

Jag plockar upp böckerna i bokhyllan. Och så fnittrar jag lite åt att hitta boken Elektriciteten av W.L. Bragg. Den är utgiven 1937, och på insidan av pärmen står det till Matias från morfar 23.5 -82. Då hade den lycklige mottagaren alltså inte fyllt tre år ännu... Det ska böjas i tid! Och vad den dåvarande tvååringen jobbar med nuförtiden? Nå, lektris förstås. Bland annat.

Och i bakgrunden syns tapeterna som vi har i både arbetsrummet och sovrummet. Nämnde jag att jag surfar på tapeter ganska flitigt på kvällarna?

Så det är här vi bor nu, del två

En natt till, sedan kan vi fira enveckasjubileum här i Vita Huset. Fortfarande lite förvirrad, fortfarande lite desorienterad, men lite mer har vi ändå landat än för några dagar sedan. Det kliar i fingrarna efter att få riva ner en del förfärliga tapeter, men det kommer att bli riktigt mysigt här. Blandade känslor ändå, eftersom... Ja, eftersom det här inte var det där (fiktiva) huset i skogsbacken där jag vill bo for ever and ever. Jag ska bara sluta vara så neurotisk så blir det nog bra.

Jag får väl säga att vi är mycket, mycket ouppackade ännu - vi har jobbat hela veckan (förutom våra vanliga jobb har också mitt extrajobb engelskakursen börjat) och däremellan har det varit föräldramöte på förskolan, försäkringstant som rett ut våra försäkringar och sånt. De lediga kvällstimmar vi ändå lyckats skrapa ihop har jag kollapsat, mer eller mindre, medan Mattus istället har studsat runt som en uppskruvad duracellkanin och Fixat och Grejat. Jag tänkte ta det där med att studsa och fixa och greja... i helgen. Senare i helgen. Nån gång.

Ja, och jumppatimmarna jag har tänkt börja gå på började den här veckan. Och jag ba: yeah right. Och lade mig med en bok på sängen.

Högtryckstvätt i regnskogen.

Vafföl?

De senaste månaderna har Edvin varit inne i en varför-fas som vi aldrig sett maken till i vår familj. Nu har han skruvat upp intensiteten ett snäpp: Han frågar inte bara varför, utan avslutar dessutom frågan med ett extra vafföl, med en betoning som gör det omöjligt att bara humma lite till svar.

- Vafföl e blåbäle gott, vafföl?!?!

Ibland tycker jag det är fantastiskt roligt, ibland är det... lite svårt att hitta bättre svar än "därför" eller "he ir ny så bara".

Så det är här vi bor nu

Nå, nu har vi flyttat. Om det är bra eller dåligt? Vet inte. Men bara det blir dagsljus och/eller vi hänger upp några lampor kanske jag kan börja reda ut det där. Nu försöka hitta till sängen och kollapsa. Och komma ihåg att stiga upp och jobba imorgon.