Nä, vet ni.
Ett så tråkigt inlägg kan inte få vara överst i min blogg längre. Därför ger jag er lite adventsglädje i form av den här kalendern som Arvid fick av moster Amanda. När vi satte upp den på väggen var Arvid förkyld och låg och sov - en nyväckt Arvid som sovit på dagen är ingen fröjd direkt, och det här var verkligen inget undantag. Men när vi väl hade lockat honom till köket slog humöret om som i ett trollslag. Han kvittrade, lyste, pratade och beundrade länge, länge.
1 kommentar:
Oj, vad den är fin! Vilken tur att jag ska sköta i morgon så jag får se den!
Skicka en kommentar