Jag har en bra man. Ikväll mer eller mindre tvingade han iväg mig på pump trots att jag inte hade minsta lust att träna. Så nu sitter jag här med spaghettiarmar och är rätt så nöjd med att ha brutit den senaste månadens totala träningstorka. Det började med två försvarbara veckors paus på grund av en seg förkylning och fortsatte med en vecka när jag fortsatte använda förkylningen som svepskäl trots att den knappast skulle ha tålt någon närmare granskning. Ja, och sen blev det jul och så. Men nu, nu är jag på gång igen!
(Om jag inte blir sjuk förstås - Arvid hade magafari inatt, så nu väntar vi med spänning på att se om vi andra klarar oss undan eller ej. Huga. Arvid är åtminstone på bättre sidan nu, och har varit så glad och pigg att det är en fröjd att se!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar