Som vanligt hann jag ju inte blogga en enda gång under julen. Ett sundhetstecken, tycker jag! Men min jul var fin. Den var underbart vinterväder, glada ungar, fina klappar, Stilla natt i Zion, en massa tid med bådas familjer och nästan ingen tid hemma. Bilden är från juldagsförmiddagen när Arvid och jag gick ut i kohagen på Stennabba och frös näsorna av oss medan vi beundrade skönheten, grävde fram en gammal datsun, lekte med en glad hund och funderade på om silon kanske är så hög att den går ända upp i himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar