Julen, förresten

Som vanligt hann jag ju inte blogga en enda gång under julen. Ett sundhetstecken, tycker jag! Men min jul var fin. Den var underbart vinterväder, glada ungar, fina klappar, Stilla natt i Zion, en massa tid med bådas familjer och nästan ingen tid hemma. Bilden är från juldagsförmiddagen när Arvid och jag gick ut i kohagen på Stennabba och frös näsorna av oss medan vi beundrade skönheten, grävde fram en gammal datsun, lekte med en glad hund och funderade på om silon kanske är så hög att den går ända upp i himlen.

Inga ursäkter ikväll

Jag har en bra man. Ikväll mer eller mindre tvingade han iväg mig på pump trots att jag inte hade minsta lust att träna. Så nu sitter jag här med spaghettiarmar och är rätt så nöjd med att ha brutit den senaste månadens totala träningstorka. Det började med två försvarbara veckors paus på grund av en seg förkylning och fortsatte med en vecka när jag fortsatte använda förkylningen som svepskäl trots att den knappast skulle ha tålt någon närmare granskning. Ja, och sen blev det jul och så. Men nu, nu är jag på gång igen!

(Om jag inte blir sjuk förstås - Arvid hade magafari inatt, så nu väntar vi med spänning på att se om vi andra klarar oss undan eller ej. Huga. Arvid är åtminstone på bättre sidan nu, och har varit så glad och pigg att det är en fröjd att se!)

Jul i vårt hus

Julgransbollarna hänger tätt när Arvid får bestämma. More is more! Eftersom vi har en liten, nätt gran försökte jag dra gränsen nånstans vid drygt hälften av pyntet i lådan. Det hade jag inte mycket för. Så försökte jag också fördela pyntet någorlunda jämnt över granen, men det hade jag inte heller mycket för. Jag har en känsla av att det kommer att möbleras om i den här granen ett antal gånger innan julen är över... Edvin är tydligen mer inne på min linje, för han vill helst ta ner saker ur granen. Men allra helst äter han upp dem, och det är kanske inte den strategi jag skulle välja... Ja ja, det blir en intressant julgranssäsong det här!

Humör

Jag hade redan hunnit glömma hur mycket temperament det kan rymmas i en liten och söt babymänniska. Men när Edvin rynkar pannan, fäktar med armarna och ropar di-di-di-di-di i staccato, då är det inte nådigt.

En bra sorts dag

Det finns ju så många gråsega dagar när man bara byter kissblöta kalsonger hela dagen lång. Men idag har det varit en så skönt produktiv men ändå ostressig dag att jag måste dokumentera den också. Får man det, eller blir det duktighetsblogg då?

Man får, tycker jag.

Jag vaknade hos mina föräldrar, lämnade en nymornad Arvid och färdigservad Edvin med mostrarna och körde till Sursikbacken, där jag vikarierat några dagar. Jobbade med trevliga elever och roliga ämnen hela förmiddagen. Vände i matsalsdörren när jag kände ångorna av Janssons frestelse och bestämde mig för att skämma bort mig med McDonalds lite senare. Hittade till Katternö för att hämta ett paket puder och sånt, körde vidare till stan och presenterade mig på tre (!) potentiella arbetsplatser, åt en hamburgare, lämnade in foton till framkallning, köpte några julklappar, lite mat och material till mommo och moffas julklapp. Mötte Amanda och bytte till mig en bil med sovande killar i. Körde hem och lät killarna sova medan jag skottade snö. In med trötta och hungriga barn.

Ja, där nånstans stannade jag upp och insåg att jag var trött. Efter det har jag inte åstadkommit mycket. Men jag var nöjd redan mitt på eftermiddagen, resten är bonus. Sicken otur att sådana dagar inte inträffar så ofta!

(Och nu lyssnar jag på "The Hotel Café presents... Winter Songs". Spotifya den!)

Tävla lite bara

Här kommer en länk med baktanke - på bokunge lottar de ut ett superfint bokpaket lagom till jul. Titta här bara!

Färg på vardagen

Nu blev det julafton! De nya tygblöjorna som jag har ebayat kom äntligen fram efter en dryg månads leveranstid. Färger! Det här är nästan lika roligt som det var med nya pennor när man gick i skolan. Jag undrar om jag borde vara bekymrad över att jag får mina kickar av tygblöjor.

Får man?

Förresten, i mitt förra inlägg ville jag verkligen sätta in en snygg bild från filmen. Men jag är ju så feg. Det här med upphovsrätt och allt sånt. Hur kriminell är man egentligen om man använder en bild olovandes?

(Det är nu jag väntar på kommentarer...)

Filmförresten

Är det sant, skrev jag verkligen ingenting om min ensambio? Det blev ingenting första kvällen jag hade tänkt mig iväg, för jag upptäckte att filmen visst skulle visas en vecka till och lät därför förkylningen vinna. Men en dag senare än tänkt packade jag handväskan full med godis och halstabletter (dock inte glasögon, skulle det visa sig) och styrde stegen mot bion. Jag köpte biljett. Och kände mig väldigt ensam. I en mycket konkret bemärkelse. Det var nämligen ingen annan som köpte biljetter. Ingen annan.

Men eftersom jag tydligen inte var helt organiserad var det kanske bra. Jag lyckades slarva bort min biljett (hittade den i plånboken några dagar senare) - men det gjorde ingenting eftersom jag var den enda där. Ingen chans att fuska, liksom. Dessutom hade jag glömt glasögonen (man tycker det borde sitta i ryggraden efter fem år, men icke) - men det gjorde inte heller någonting eftersom jag kunde prova mig fram till den bästa bänkraden. (Rad tre var perfekt, jag tänkte knappt på att glasögonen fattades.) Och det ska medges, först kände jag mig ganska obekväm med att ha hela salongen för mig själv, men så fort belysningen dämpades kändes det helt normalt. Så pass att jag blev riktigt besviken när ett senkommet par skyndade sig in just när filmen skulle börja... Men de uppförde sig.

Filmen då? Harry Potter har aldrig varit bättre. Antingen beror det på att det är länge sen jag sett film på bio sist, eller så var den verkligen en av de bästa HP-filmerna hittills. Jag är svag för den första filmen: lekfullheten, magin, den fantastiska stämningen, men den här står sig i konkurrensen. Den är vuxnare och mer allvarstyngd, men samtidigt är den lekfulla påhittigheten väldigt påtaglig. Dessutom känns det äntligen som att händelserna får ta tid, antagligen för att filmskaparna bara pressat in en halv bok i den här filmen. Visst, den är inte djup. Men djupare. Och så välgjord. Ser fram emot den storslagna finalen!

Film är bäst på bio

Jag tror det börjar närma sig två veckor sedan jag började fundera på när jag senast såg film på bio. Jag har fortfarande inte kommit på det. Det ser jag som ett odiskutabelt tecken på att det är för länge sedan. Hur lösa problemet? Harry Potter ikväll, sista föreställningen här i stan. Två problem bara: 1) Alla jag känner har redan sett den, eller har giltiga förhinder, 2) förkylningen som retirerade igår har tydligen omgrupperat och anfallit idag igen. Ensambio med halstabletter? Låter i och för sig inte heller dumt.

Deutsch und so weiter

Förkylningen tog inte knäcken på mig, och jag kunde jobba! Och kanske ännu viktigare, marknadsföra mig själv lite inför eventuella framtida inhopp...

Jag fick ha lite engelska, men också lite - tyska. Jag har läst en del tyska, men mina tyskakunskaper är inte mycket att hänga i der Weinachtsbaum. Jag tror att jag kan ha blivit avslöjad när jag läste en mening högt och först halvvägs upptäckte att - oh no - den slutar med ett årtal som måste utläsas från siffror. Jag pausade och tänkte febrilt tillräckligt länge för att hinna se minst en road min bland eleverna och drog till med en gissning. Inte riktigt rätt visade sig, men ditåt. Annars gick det bra och jag till och med småpratade lite på tyska mellan övningarna. Se, där har vi ännu något jag gärna skulle vilja lära mig bättre. En vacker dag.

Morgondagens utmaning

Imorgon är det dags för en ny utmaning. Jag ska vikariera i högstadium - första gången sedan jag auskulterade som jag ser insidan av ett högstadieklassrum! Och det är inte vilket högstadieklassrum som helst, utan mitt gamla hemklassrum i mitt gamla högstadium. Och det är min gamla klassföreståndare jag ska vikariera. Det blir spännande!

Det enda som kan sätta käppar i hjulen för det är den blomstrande förkylning som satte sig på mig också efter att den knaprat på mina män i en vecka eller två. Den kunde ju ha kommit och gått lite tidigare tycker man ju, för imorgon vill jag verkligen ut och jobba! Får preparera mig med panadol och lägga mig samtidigt som barnen. (Som om det skulle ha hänt en enda gång...)

Det sötaste och mest hjärtskärande ljud som finns just nu är annars Edvins skrik. Om jag är förkyld är han förkyld - när han gråter låter han som en nyfödd liten kråkunge. Aww. Men jag undrar hur länge han ska få låta så innan det är dags att hälsa på en läkare? Bara vanlig förkylning, men av någon anledning blir jag mycket mer blöthjärtad när min baby är sjuk än när min man är det. (Sorry Mattus...)

"Mamma, jag tycker det här e fin kalend!"

Nä, vet ni. Ett så tråkigt inlägg kan inte få vara överst i min blogg längre. Därför ger jag er lite adventsglädje i form av den här kalendern som Arvid fick av moster Amanda. När vi satte upp den på väggen var Arvid förkyld och låg och sov - en nyväckt Arvid som sovit på dagen är ingen fröjd direkt, och det här var verkligen inget undantag. Men när vi väl hade lockat honom till köket slog humöret om som i ett trollslag. Han kvittrade, lyste, pratade och beundrade länge, länge.

Tråkigaste inlägget någonsin

Jag gick till min blogg för att skriva ett spännande inlägg, men här fanns konstigt nog inga skojiga idéer. Det enda jag tycker är riktigt tilltalande just nu är tanken på hur skönt det skulle vara att sova. Sova på dagen, sova på natten, sova på soffan, sova i sängen. Inget spännande inlägg av det, inte.

Men nu ska jag i alla fall börja laga laga rotfruktsris med kryddig korv enligt recept ur Icas mattidning Billiga veckan (souvenir från Malmö). Den kryddiga korven är visserligen högst ordinär ugnskorv, eftersom det är vad mitt kylskåp kan erbjuda, men jag tror ändå det kan bli riktigt nice.

Tråkigt inlägg? Säg inte att jag inte varnade er!

Min underhållning

Det skojigaste med Edvin just nu:

Han kryper inte bara med fart och kläm, utan han har också kommit på att man faktiskt kan transportera saker också. Man har väl en mun! Så nu kryper han runt med allehanda prylar i munnen från rum till rum som en liten och mycket söt hund.

Det skojigaste med Arvid just nu:

Hans stora intresse för tillfället är bokstäver! Visserligen vill han "skriva" ibland, men allra mest är han nyfiken på bokstäver i tidningar och böcker. Han känner igen sin egen bokstav, och ibland Edvins också. Och igår upptäckte han tangentbordet! Han satt lyckligt och skrev i ett eget word-dokument och hade tusen frågor och kommentarer om de olika bokstäverna: "vilken är den där som står på ett ben" (P), "vems bokstav är det där", "den där bokstaven ser rolig ut" (§).